Bokrecension: "Den ofrånkomliga gåtan"

Så gott som dagligen tänker jag på döden. Ibland konstaterande: En dag ska jag dö. Ibland undrande: Vad händer sen? Ibland med oro: Tänk om min man eller mina barn dör före mig. Vissa dagar ger dödstanken en obehaglig existentiell svindel, andra dagar livslust. Men oavsett tror jag att det är viktigt att stanna upp inför frågan.

Just därför läser jag ”Den ofrånkomliga gåtan – om döden och frågorna vid livets slut” med stor förväntan. Religionspsykologen Owe Wikström har gjort gemensam sak med läkaren Peter Strang och skrivit en bok som till stor del bygger på en dialog dem emellan. Utifrån sina professioner ställer de frågor till varandra, både om döden som process och om dess innehåll. De avhandlar stora ämnen som ensamhet, mening och frihet såväl som religionens roll i förhållande till döden och döendet. De är stundom personliga, stundom akademiska.

Jag anar att fråga-svar-upplägget syftar till att lätta upp läsningen, men hos mig skapar det en otillfredsställelse. Lägg ut texten i stället! Gå djupare! tänker jag. Även om frågan om döden till sin natur är en gåta som inte låter sig lösas vill jag ha något fastare än diffusa funderingar. Wikström och Strang är ändå experter inom sina respektive områden – religions­psykologi och palliativ vård och borde kunna vara mer stringenta.

Även om "Den ofrånkomliga gåtan" innehåller gott om intressant stoff, känns boken tyvärr ofärdig. En hårdare redigering hade fått bort onödiga upprepningar och hjälpt författarna att skapa djup i stället för bredd. Det hade boken tjänat på.

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.