Bokrecension: Factfulness

Hans Rosling med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling

"Factfulness"

(Natur & Kultur)

När vi får frågor om världens utveckling svarar de flesta av oss nästan alltid fel. Enligt Författartrion Rosling beror detta på att vi, i stället för att värdera fakta som den är, ofta förleds av instinkter. Som instinkten att tro att det mesta blir sämre eller instinkten att värdera en risk högre när man är rädd. I "Factfulness" gör Roslings upp med felaktiga föreställningar om världen och presenterar tio tankeknep för att vi i mötet med ny fakta ska kunna hålla instinkterna i schack.

I "Factfulness" är det så kallade ”väst” inte solen som resten av världen kretsar kring. Med delar av väst-centreringen kastad över bord målar Roslings upp alternativa tankemodeller för hur världen kan beskrivas. Pratet om rika och fattiga länder bör exempelvis enligt Roslings kasseras – mer relevant är det att tänka att världens befolkning befinner sig på fyra inkomstnivåer. På detta sätt pendlar boken hela tiden mellan kritik och alternativ. Häri ligger också styrkan i "Factfulness".

Vad finns då att invända? Jag vill påstå att Roslings till viss del faller offer för det de själva kallar klanderinstinkten, instinkten att finna "en klar och enkel orsak till att någonting har hänt". Medier och journalister får i nästan varje kapitel fungera som instinktens (lika) onda tvilling. Viss kritik är säkert berättigad men ofta känns resonemangen om medias roll tunna och ensidiga.

"Factfulness" är informationsspäckad men trots det lätt att ta till sig. Diagram och siffror varvas med berättelser, människoöden och Hans Roslings egna fadäser. Författartrion lyckas även i detta projekt förmedla komplex information på ett meddragande och tillgängligt sätt.

Titeln "Factfulness" för tankarna till det både omhuldade och kritiserade fenomenet mindfulness. Och det finns en förhoppning om att tillämpningen av dessa tankeknep inte bara ska få läsaren att orientera sig mer korrekt i världen. Enligt Roslings är boken ”data som terapi”, ”förståelse som källa till sinnesfrid”. För egen del lägger jag ned boken, varken mer eller mindre fridfull, men med en något korrigerad världsbild.

Mirjam Olsson