Kultur
Dan Salomonsson: Ingen maskin i världen kan bli andedöpt
Pastorn frågar sig varifrån den nedvärderande synen på det mänskliga kommer från

Ingen artificiell skapelse kan någonsin vara överlägsen människan. Det är en oändlig skillnad på att vara skapad av Gud som Guds avbild och att vara en människotillverkad pryl som trovärdigt kan imitera en människa, skriver Dan Salomonsson.
När Sverige fick sin första järnväg var det många som var misstänksamma mot nymodigheten. En enkel googling visar att den nya tekniken möttes med skepsis. På ganska bred front ansågs tågen vara farliga. Det sägs att en kammarjunkare vid namn Rääf anförde att det var dårskap att lägga ut skenor på marken. Hur skulle man kunna skydda dem mot stölder från de kringboende, “vilka icke lära uraktlåta tillfället att där hämta sitt järnbehov?”. I Sverige fanns också en allmänt utbredd rädsla för “eldvagnarna”. Man hade hört att de skulle fara fram som drakar och kometer. Detta skulle skrämma livet ur både kreatur och människor. Många ansågs riskera att tappa sitt levebröd och hamna på fattighuset. En riksdagsman tyckte att svenskarna borde “bedja Gud bevara oss för att träda i dessa nyhetsmakares fotspår”. En småländsk riksdagsledamot varnade för att det “svenska folket skulle skuldsätta sig hos främmande nationer för att få åka fort”. Det är lätt att men facit i hand le lite överseende åt de som då förfasade sig över teknikens framsteg. Men tittar man noga så var järnvägens pionjärtid inte så olik vår tid.
Då var det järnvägen nu är det artificiell intelligens. Den som vill signalera att man lever med sin tid talar med viss lätthet och använder då förkortningen AI som något självklart och allmänt bekant. Alla som inte riktigt fått grepp om fenomenet låter bli att fråga konkret vad detta är. Vem vill genera sig och erkänna en kunskapslucka. I gapet mellan den egna okunskapen och de massmediala varningssignalerna uppstår både skrönor och oro. Redan namnet signalerar något främmande. Konstgjord och syntetisk är synonymer till artificiell. Vem känner sig lugn inför en syntetisk begåvning och tankeförmåga?
Språket avslöjar ofta en underliggande tanke. Den “mänskliga faktorn” är ett uttryck som används negativt i svenskan.
Dan Salomonsson
Vi har ett kluvet förhållande till tekniska framsteg. En totalt okritisk beundran för allt som benämns vetenskap i kombination med en primitiv rädsla för nya tekniska lösningar skapar det perfekta spänningsfältet av oro och fascination. Till de storögt fascinerade hör en tysk församling som under en konferens lät AI stå för hela gudstjänsten och fick höra en avatar predika. Samtidigt varnar kristna ledare, med all rätt, för att den mänskliga dimensionen är hotad.
Språket avslöjar ofta en underliggande tanke. Den “mänskliga faktorn” är ett uttryck som används negativt i svenskan. Det speglar en attityd som smugit sig in i vårt tänkande. Människan och det mänskliga är på något sätt oönskat i en komplex vardag. Media rapporterar inte så sällan att den mänskliga faktorn ligger bakom en olycka. Det är den mänskliga faktorn man måste ta hänsyn till när man skall göra något “idiotsäkert”. Den underliggande tanken är att det mänskliga är underlägset en maskin eller ett tekniskt system. Kanske är detta en rest från industrisamhällets förhoppning att man genom ingenjörsmässiga innovationer kunde skapa ett paradis. Extremformen visade sig i de ateistiska samhällsbyggena i öst. Även om vi i väst aldrig riktigt upphöjde de tekniska apparaterna och systemen på samma sätt så har det etablerats ett tänkesätt att människan är ofullkomlig. I linje med Darwins utvecklingsteori finns det en föreställning om en ständigt pågående evolution som så småningom frambringar det perfekta. Med denna syn ligger det frestande nära att hjälpa evolutionen på traven genom att krossa de lägre stående och premiera dem som så småningom föder fram en “Übermensch”. Denna värdeförskjutning fanns utvecklad i nazismens och i kommunismens syn på människan. Olika människor har olika värde och därför olika rätt att existera. Den allmänt nedlåtande synen på människan, oss själva och andra, härstammar från samma tankemässiga kloaker som rassegregation och utrotning.
Den mänskliga faktorn är något fantastiskt och positivt! Miljöer som ser den mänskliga faktorn som något som bör rensas bort blir snabbt omänskliga. Humana miljöer ställer inte frågan hur vi skall passa in i mallen utan skräddarsyr istället lösningar som passar individen. I en människovänlig miljö är det tillåtet att misslyckas. Inte så att idealen ändras utan att man alltid får en andra chans att lyckas.
Rädslan att konstgjord intelligens skall överträffa oss människor kanske bottnar i vår tendens att se det mänskliga som något bristfälligt och negativt. Jag tror dock att vi kan vara lugna. Ingen artificiell skapelse kan någonsin vara överlägsen människan. Det är en oändlig skillnad på att vara skapad av Gud som Guds avbild och att vara en människotillverkad pryl som trovärdigt kan imitera en människa. Att en maskin kan skriva snabbt och författa bra texter eller räkna ut enormt komplicerade matematiska problem är inget hot. I alla fall om vi håller människan högt. Om människovärdet aldrig tillåts att devalveras utan bevaras oändligt behåller människan sin unika position. Att en gepard springer snabbare än en människa, att en kamera avbildar motivet långt mer exakt än någon konstnär, ger varken geparden eller kameran ett större värde än människan.
Att bevara respekten för människovärdet är den främsta garanten för ett humant samhälle. Oron för nya tekniska landvinningar kanske bottnar i att vi inte riktigt är trygga gällande människans okränkbarhet. Kan det till och med vara så att värnandet av individens oändliga värde från att vi blir till tills att vi tar vårt sista andetag är av samma slag som att stå fast vid att ingen artificiell teknik i värden berövar människan hennes unika värde. Känner man sig mer trygg inför AI om man ser en människa i det tidiga fostret och i den hjälplösa åldringen där individens värde inte beror av livsduglighet eller prestation? Människan inte hotad om hennes värde aldrig mäts i prestation eller livsduglighet.
Hur är det då med AI genererade gudstjänster? Visst kan de säkert vara formmässigt fulländade. Men det andliga och gudomliga är unikt kopplat till människan. Ingen maskin i världen kan bli andedöpt! Anden ges till “allt kött”, det vill säga till människor. Oavsett om det är en maskin eller pastor som skapar ett formmässigt fulländat gudstjänstprogram står allt och faller med om Andens liv manifesteras i och genom människor!