“Där och då öppnade jag mig för Gud, mitt i all sorg och besvikelse”

Från en dag till en annan förändras Elisabeth Malms liv i grunden. Ett hårt slag mot huvudet tvingar henne att överge sin intensiva livsstil. Men begränsningarna och bakslagen föds plötsligt någonting nytt. Nu kommer boken om Elisabeths krokiga livsresa.

UPPSALA. Mitt i livet springer Elisabeth Malm in i en dörr. Hon är 43 år, fyrabarnsmamma och engagerad mellanstadielärare som just varit på en kvällskurs för att fortbilda sig när den en tunga järndörren träffar henne med full kraft över ögat, nära tinningen. Hon blöder och känner sig omtöcknad efter smällen, men efter ett kortare läkarbesök är Elisabeth Malm övertygad om att hon snart kommer att vara återställd, bara hon får vila lite.

Så blir det inte. Med tiden visar det sig att Elisabeth fått en hjärnskada och att smällen i skolkorridoren i själva verket utgjort ett obönhörligt startskott för en mångårig sjukdomsperiod med extrem trötthet, utmattning samt ljud- och ljuskänslighet som följd.

– Till en början försökte jag anstränga mig och köra på. Jag ville inte inse min svaghet och begränsning. Så jag försökte och försökte men kraschade gång på gång. Så här i efterhand kan jag se att min envishet både varit en hjälp och en stjälp för mig i min kamp för att försöka ta mig tillbaka till en fungerande vardag.

Vi möts i Lötenkyrkan i Uppsala på självaste releasedagen för boken Trots allt - när blåklockorna blommar i öknen. Elisabeth Malm, som i dag är psykoterapeut, har skrivit boken tillsammans med Dagens reporter Malina Abrahamsson. Om några timmar ska det bli stor releasefest. Elisabeth, som rest hit från Vårgårda tillsammans med sin man, retreatledaren och författaren Magnus Malm, är glad och upprymd inför kvällens begivenheter.

– I dag klarar jag av sådana här samlingar med mycket folk och intryck utan problem. Men jag behöver se till att kunna vila före och efteråt. Vila, aktivitet, vila har varit ett mantra för mig sedan jag fick den här hjärnskadan.

Att skriva en bok om sitt liv har länge varit en dröm, men det var först inför Elisabeth Malms 70-årsdag som hon gjorde slag i saken.

– Jag kände att det var nu eller aldrig och när jag hittade Malina som kunde hjälpa mig med berättandet var det som att den sista pusselbiten föll på plats.

– Mitt största ärende med boken handlar om vad som händer med oss när vi hamnar i en livskris och hur vi kan bjuda in Gud mitt i krisen, brottningen och allt det svåra. Min berättelse liknar ju mycket att gå igenom en utmattning och jag märker att det finns ett stort intresse för de här frågorna. Många tidningar har redan hört av sig och gjort intervjuer, berättar hon.

Elisabeth Malms berättelse tar oss tillbaka till mitten av 1990-talet. Efter olyckan med dörren följer oväntat flera andra smällar i tät följd. Elisabeth får en basketboll i huvudet på skolgården, hon blir senare påkörd och får en whiplashskada och som om inte det vore nog trampar hon på en kratta och får ett nytt slag mot huvudet. Den första smällen mot dörren har gjort hennes huvud känsligt och för varje nytt slag försämras hennes tillstånd. Smärtan tilltar och livet begränsas ännu mer.

– Det kom nya olyckor hela tiden och den ständiga huvudvärken släppte inte. Det är en hemsk känsla att inte kunna lita på sin kropp. Det visade sig hela tiden i det vardagliga. Jag kunde inte gå till gudstjänst i kyrkan längre, inte handla i en stor mataffär. Det tog tid att inse att jag inte längre var en person som klarade det mesta.

Månad efter månad, år efter år sitter Elisabeth Malm hemma om dagarna. Hon orkar inte längre delta i de vanliga aktiviteterna i hemmet och med barnen. Hon som älskat att spela cello och piano måste nu ha tyst runt omkring sig. Men när hon till sist orkar sätta på CD-skivan med inspelningen från den nyuppsatta musikalen Kristina från Duvemåla händer något djupt inom henne. Kristinas ord i sången ”Du måste finnas” drabbar Elisabeth med full kraft.

– Jag kände från mitt innersta att jag inte står ut om du inte finns, Gud. Jag står inte ut med det här om jag är övergiven. Där och då öppnade jag mig för Gud, mitt i all sorg och besvikelse.

Jag tänker på Jobs bok när jag läser om den svåra tiden och om alla de här olyckorna som drabbar dig på kort tid. Hur påverkades din tro och din relation till Gud av allt lidande?

– Jag vet inte var jag hade varit i dag utan Gud. Om jag hade stängt dörren i stället för att släppa in honom.

Elisabeth Malm beskriver att hon ofta varit arg, ledsen och besviken. Ändå har det aldrig föresvävat henne att skylla lidandet på Gud. I boken skriver hon om den enkla men trygga tron hon fick med sig från sin uppväxt i en pastorsfamilj. Om hur man drabbades av plötslig sorg när hennes farbror rycktes bort när han föll i skidbacken. Men även där blev tron tillflykten för familjen.

– Jag har haft med mig så oerhört tydligt från min uppväxt att olyckor aldrig sattes i samband med Guds existens. Olyckor hör till livet. Det är inte Gud som sänder olyckor. Men det är en enorm tillgång att ha en tro på Gud när det värsta händer. För mig är tron något som bär både när livet är enkelt och svårt. Även när livet är skit, så är det värt att leva ändå.

I arbetet med boken har Elisabeth Malm gått tillbaka till gamla dagböcker från den mörkaste sjukdomstiden.

– Det gjorde mig väldigt sorgsen att återvända till de där minnena. Jag kom plötsligt ihåg hur fruktansvärt tunga år det här var. Våra yngsta barn, Johanna och Mattias, var sex och tolv år när jag fick hjärnskadan. Så mycket av deras barndom har påverkats av en så begränsad mamma.

Elisabeth Malms blick är fast och rösten blir eftertänksam när hon minns tillbaka. Hon berättar om vägen till yrket som legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning. Om hur livet vände en gång till, just när hon börjat ställa in sig på att bli sjukpensionär. Hur en sista inbokad rehabilitering gav henne nya verktyg och nytt hopp att drömma.

– Jag har steg för steg fått komma tillbaka till mycket av det jag förlorade i livet. Jag behöver fortfarande mycket vila, men jag har hittat ett arbete där jag kan jobba i min egen takt och i dag orkar jag mycket mer än jag gjorde när jag fick hjärnskadan.

Tänker du något på hur livet skulle ha varit utan de här erfarenheterna?

– Jag tycker att livet är så fantastiskt just för att det förändras. Erfarenheten från åren då jag knappt orkade någonting har lett till att jag blivit lugnare som person. I boken citerar jag en tidigare arbetskamrat som beskrev mig som intensiv och ”svår att få ögonkontakt med” när jag var pigg och frisk. På så vis är jag tacksam för allt jag lärt mig.

– Det här var ju ingenting som jag valde. Men det var så här mitt liv blev och det har utvecklat mig väldigt mycket.

Elisabeth Malm hoppas att hennes bok och hennes berättelse ska kunna hjälpa andra sjukskrivna och utmattade.

– Det är nästan en folksjukdom i dag med utmattning, inte minst bland unga kvinnor. I mötet med dem har jag upplevt att jag kan förstå dem på ett särskilt sätt, jag vet vad man går igenom när livet begränsas och man känner att man inte orkar någonting. När jag ser tillbaka på min berättelse är det som berör mig allra mest Guds godhet. Att han bar mig och vad han har gett mig genom den svåra tiden, säger Elisabeth Malm.

Fakta: Elisabeth Malm

• Ålder: 70 år
• Familj: Gift med maken Magnus sedan 1974, fyra vuxna barn och fem barnbarn.
• Yrke: Legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning. Tidigare lärare.
• Intressen: Promenader, fågelskådning, cello och piano för husbehov, umgås med barnbarnen, läsa böcker och baka bröd.
• Aktuell med boken: Trots allt - när blåklockorna blommar i öknen, som hon skrivit tillsammans med Malina Abrahamsson.

Elisabeth Malms och Malina Abrahamssons bok "Trots allt - När blåklockorna blommar i öknen". (Libris förlag)

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.