Kultur
Därför får man ett kors i pannan på askonsdagen
På den så kallade askonsdagen börjar fastan, och i många kyrkor firas askonsdagsmässa med möjlighet till korsbeteckning i pannan. Här är allt du behöver veta om askonsdagen.
I dag inleds den kristna fastan innan påsk och över hela världen går människor till kyrkan för att få ett kors av aska i pannan.
”Kom ihåg o människa att du är stoft, och stoft ska du åter bli. Omvänd dig och tro evangelium.” Så säger ofta prästen när denne stryker aska i form av ett kors i pannan på askonsdagens gudstjänstbesökare, som i Sverige sker främst inom Katolska och Svenska kyrkan. Det är en tradition med rötter långt tillbaka i tiden. I Gamla testamentet står det att man klädde sig i ”säck och aska” vid sorg eller i samband med botgöring. Det blev en form av askes, som också fastan inbjuder till.
– Askkorset, tillsammans med de ord som läses, påminner oss om vår förgängelse och om tidens korthet, säger Daniel Gustafsson, 35 år.
– Asktecknandet blir en konkret påminnelse för alla sinnen om detta. Det är en förkunnelse inte bara i ord utan i handling, som påminner oss om att vi är jord och åter ska bli jord.
Han är föreståndare i Sankt Ansgars kyrka i Uppsala och har firat många askonsdagsmässor, som student, och under de senaste åren som präst. Det är han som doppar tummen i aska och stryker ett kors i pannan på deltagarna.
Varför behöver vi bli påminda om vår dödlighet?
– Vi lever inte sällan som att vi tror att vi inte ska dö, även om vi vet att vi ska det. Man får inget med sig när man dör, men ändå lever många som att det är hela poängen med tillvaron; att försöka maxa allting, utan tanke på att det finns andra värden.
Daniel Gustafsson upplever att allt fler hittar till askonsdagsmässan och att fler har börjat se den som ett av de viktigaste kyrkotillfällena under året.
– Det är inte direkt någon folklig kyrkhelg utan den är mer till för den som har den kristna tron som ett medvetet val. Det är en av de absolut viktigaste dagarna under kyrkoåret anser jag.
Och själva fastetiden då? Askonsdagen är ingen enskild händelse utan inleder en fyrtio dagar lång fasta. Daniel Gustafsson vill skicka med tre tankar till den som funderar på vad fastan kan innebära.
– För det första får vi chans att avstå något som för oss blir ett andligt ont. Vi får göra oss av med något som skadar oss. För det andra får det som vi gör oss av med gärna komma någon annan till godo – någon som lider en motsvarande brist. Det kan vara fråga om att ge ett fasteoffer eller att äta enklare, inte för att spara in till ett par dyrare skor, utan för att kunna ge till någon som svälter eller lider.
– Det tredje motivet skulle jag säga är att vi avstår något i kärlek för honom som avstod allt för oss. Det blir ett sätt att ha solidaritet med Jesus, att vi i handling försöker göra något för Gud, som i sitt lidande avstod allt för vår skull.
Till sist, finns det något dåligt sätt att fasta på, enligt dig?
– Man ska väl inte försöka använda fastan som någon bantningskur, för då är det inte en rätt fasta, då använder man den för ett annat syfte. Det tror jag många skulle behöva tänka på, att inte blanda ihop det.
– Jag kan också lägga till att man inte bör ta i så man spricker. Bättre göra något litet som man klarar av, än att satsa högt och misslyckas. Det mår man inte bra av.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
