“Den kristna kulturen har inte längre en egen sfär”

Johannesakademins föreläsningsserie om kyrkohistorien växte ur lokalerna - nu satsar man på en uppföljare med fokus på hur den kristna tron har präglat kulturen.

Förra hösten bjöd Johannesakedemin i Linköping in till vad de trodde skulle bli en liten studiecirkel om kyrkohistorien. Men de fyra föreläsarna – Peter Halldorf, Joel Halldorf, Samuel Rubenson och Patrik Hagman – underskattade intresset och det tänkta biblioteket var alldeles för litet.

– Jag var jättelycklig efter varje tillfälle! Det var så otroligt bra stämning, säger Patrik Hagman som tillsammans med de övriga aktiva i Johannesakademin bestämde att de måste upprepa konceptet.

– När vi vandrade sekel för sekel genom kyrkohistorien fokuserade vi på helgonen och teologerna, men det finns en annan parallell kyrkohistoria: den om den kulturella påverkan som kristen tro har haft, och vilka uttryck som kristen tro har tagit.

Patrik Hagman, som själv skriver på DN:s kultursida, nämner att kristendomen de senaste åren har synts på kultursidorna på ett nytt sätt.

– Det finns många som är experter på kyrkan, utan att vara teologer. Vi vill lyfta perspektiv från människor som arbetar med bildkonst, arkitektur, litteratur och musik.

Skiljer sig de kulturella uttrycken mellan de olika kyrkofamiljerna?

– Ja, jättemycket! Jag tillhör dem som tänker att det inte finns några stora teologiska skillnader mellan kyrkofamiljerna, men däremot stora skillnader i estetik. Framför allt har man tolkat bildförbudet i Gamla testamentet olika, säger han och förklarar hur konst och utsmyckning varit en viktig del i katolska och ortodoxa församlingar, medan många protenstantiska sammanhang har varit skeptiska.

– I strikta reformerta kyrkor finns det ingen konst över huvud taget.

Patrik Hagman menar att förhållandet är det omvända när det gäller musik.

– Den officiella berättelsen om lutherdomen är ju att den är lärofokuserad, men då glömmer man bort hur viktig psalmboken har varit och är. Där uttrycks tron i poesi och ger en helt annan bild.

– I de historiska kyrkorna har däremot församlingssången inte varit lika framträdande. Där är det främst präster och diakoner som har sjungit.

Med tanke på de olika uttrycken i kristen tro i olika kyrkofamiljer, tycker Patrik Hagman att det känns fint att det är Johannesakademin, som tillhör Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, som står bakom föreläsningsserien.

– Jag ser fram emot att lyfta fram olika perspektiv och visa hur olika kyrkofamiljer kan ta intryck av varandra.

Hur yttrar sig kristen kultur i dag?

– Tyvärr ser vi en nedgång för kristen kultur, i alla fall om vi tittar på musiken. På 1980-talet fanns stora svenska psalmförfattare, men det är svårt att se vilka som är deras arvtagare i dag; vilka som har samma institutionella tyngd. Jag är lite bekymrad över det.

– Inte heller kristen popmusik finns i dag på samma sätt som den gjorde när jag växte upp. Det finns få kristna festivaler, få platser att spela. Kristna kulturen har inte längre sin egen sfär – på gott och ont.

Vad är fördelen och nackdelen med det?

– Fördelen är att muren mellan kristet och profant är borta. Nu kan en kristet färgad musiker bli uppmärksammad även utanför kyrkan.

– Men nackdelen är att man inte odlar miljöer där man tar tillvara på det specifika i den kristna traditionen.

Sist Johannesakademin arrangerade föreläsningsserie fanns en bredd bland åhörarna både i ålder och kyrkotillhörighet, säger Patrik Hagman, som hoppas på samma sak den här gången.

– Det roligaste är att se vad som sker i huvudet på dem som lyssnar. Vad som helst kan hända!

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.