Elin Nordén vill att kyrkan ska skratta mer

Hennes åsikt om att kyrka har så långt till skrattet är en av orsakerna till att hon inte är aktiv i kyrkan i dag.

– Det är tråkigt att Gud ses som så allvarlig, jag tror att Gud har humor. Det pratas mycket om glädje i kyrkorna, men samtidigt är det just där som kristna har svårt för att skratta, säger Elin Nordén.

När flera personer tillsammans skämtar på närvarande persons bekostnad kallas det för "roast". För tre år sedan medverkade Elin Nordén i en roast av Gud i S:t Johannes kyrka i Malmö. Givetvis var det svårt för Gud att närvara rent fysiskt, så biskop emeritus Lennart Koskinen fick agera företrädare. Flera andra personer deltog också, bland andra Magnus Betnér och Ann Heberlein.

– Ur kristna ögon sett kan det ha varit det mest provokativa jag gjort. S:t Johannes kyrka var full. Säkert 90 procent av de närvarande hade inget samröre med kyrkan. De hade ingen spärr av "här får man inte skratta."

Elin tycker att man ska få skämta om allt, och tror att Gud tål att skämtas med. Hon ser ingen motsättning i att ha både respekt och humor. Men hon ser sig inte som en speciellt provokativ komiker.

Hon tror att en bidragande orsak kan vara hennes bakgrund inom Frälsningsarmén i Östersund. Hon skrattar inte åt alla skämt, men tycker att all humor ska ha rätt att finnas.

– Det är bättre att säga "det där skämtet gick inte hem hos mig" i stället för att avfärda komikern helt. Skämt är ord i en viss följd med avsikten att få människor att skratta. Det handlar inte om någon teknisk fysik, man måste inte analysera sönder skämten och tänka att det alltid är åsikter som en komiker förmedlar.

Hon minns ett tillfälle när en komikerkollega drog ett åldersrelaterat skämt vid en föreställning. Då ställde sig en person upp, klagade högljutt och lämnade lokalen. Elin gissar på att personen befann sig i en ålderskris.

– Vilket oskyldigt skämt som helst kan få någon i publiken att känna sig kränkt.

Menar du att det är meningslöst för en komiker att ställa sig frågan är detta skämt passande?

– Vissa komiker skulle svara ja, jag svarar ”nja.” Jag tycker inte att man ska anpassa sig för mycket, väger man sina ord på guldvåg så slutar det med att man inte kan skämta om någonting alls. Personligen skämtar jag mest om mig själv.

Den mörka starten på året med dödsskjutningen på satirtidningen "Charlie Hebdo" i Paris skakade världen. Terrordådet resulterade utöver söndertrasade familjer och liv i stora manifestationer för yttrandefriheten.

Även om de flesta stod upp för tidningens rätt att få finnas uppstod också en diskussion om humor och provokation. Finns det vissa saker som är olämpligt att driva med? Elin berättar om den sorg hon känner när hon tänker på händelsen.

– Även om det inte är satirteckning jag sysslar med så är det humorkolleger som avrättades. Det är beklagligt att det fria ordet inte har fått fritt spelrum, utan att några vill sätta stopp för det på detta drastiska och människofientliga sätt. Men oavsett vilken religion terror rör sig om, så kopplar jag inte dåden till religionen.

Hon menar att det inte finns någon religion i världen som godkänner sådana handlingar även om terroristerna säger att de kämpar för Gud och sin religion.

– Det främsta budet i alla stora religioner är att man inte ska ta kål på folk.

Ibland säger vissa kristna "man får skämta hur mycket som helst om kristendom i Sverige, men inte om någon annan religion". Håller du med?

– Nej, det stämmer inte. Det finns många som driver mycket med islam, Özz Nûjen och Zinat Pirzadeh för att nämna två exempel. Det är lättare för en komiker med muslimsk bakgrund att skämta om islam, på samma sätt som det är lättare för mig med kristen bakgrund att skämta om kristendom. Jag har hört skämt om övriga världsreligioner med, humor är inte beroende av vem man tror på.

Hennes kollega Mackan Andersson har skrivit boken "Jakten på det försvunna skrattet." I den berättar han om att han fick brev från församlingar som fastade och bad för att han skulle sluta med standup för att han var frälsningssoldat. Att han skämtade ute på krogen var fel i sig.

– Han var ju Guds tjänare och företrädare. Det fanns ingen hejd på hur syndigt detta var i vissas ögon. Nästan vad som helst hade varit mer accepterat än att göra det han gör.

Den i vissa avseenden överdrivna respekten för kyrkorummet har hon upplevt under sina föreställningar i kyrkor runt om i Sverige. I nio fall av tio har hon upplevt en viss bundenhet.

– Det känns sorgligt att behöva säga detta om kristna som ska vara så fria i Gud, tyvärr är de inte alltid det.

Det är delvis av den anledningen som hon oftast uppträder utanför kyrkan.

– Många kristna har fått lära sig att man inte får sitta där och gapskratta i Guds heliga rum. Det finns ingenstans i budorden där det står att jag inte får skratta så att tårarna rinner framför altaret.

Elin har dock sett församlingar som är mer avslappnade, där det inte är lika långt till skrattet. Hon hoppas att de församlingarna växer och sprider sig. Hon vill att glädjen ska få en större plats i församlingen. Elin ser sig fortfarande som kristen, men är för tillfället inte aktiv i kyrkan.

– Blir det mer öppet så skulle jag tycka att det var intressantare att gå i kyrkan. I dag ser vi hur medlemskapet och kyrkodeltagandet minskar. Skulle det på riktigt bli en sann fröjd att gå på gudstjänst så är jag övertygad om att fler skulle besöka kyrkan.