Elise Lindqvist: ”Jag älskar mitt nya liv med Gud”

Observera att den här artikeln publicerades 2013.

Det är festligt och mycket folk i Adolf Fredriks församlingshem i Stockholm när Elise Lindqvist har releasefest för sin självbiografiska debutbok. Själv är hon klädd i fin lilamönstrad klänning, och ser verkligen ut som den unga flicka hon säger sig vara. De 19 åren är de år hon levt med Gud och utan droger, alkohol eller prostitution i sitt liv. Hon skojar friskt om hur hon i dag tycker om sig själv och också tycker om att klä upp sig.

– I dag har de fixat lösögonfransar på mig – se här! säger hon och viftar med tjocka ögonfransar mot publiken.

– Jag gillar dem så mycket att jag kommer att använda dem jämt!

Det fanns förstås en annan tid i Elises liv. En tid när hon inte alls brydde sig om hur hon såg ut, om hon var ren, en tid när hon inte ens tyckte om sig själv.

– Jag brydde mig inte om mig själv. Hygien och kläder struntade jag i. Jag tänkte: Jag vill inte vara glad. Jag vill inte se fin ut. Jag tyckte inte om mig själv, och jag tyckte inte om människor, berättar Elise.

Om den tiden handlar hennes självbiografiska bok. Elise hade ingen bra barndom, och snart hamnade hon på gatan. Prostitutionen blev sättet att försörja sig och få droger.

Men boken handlar också om förvandlingen. Den handlar om helande. Och den handlar om mötet med Gud som gjorde henne fri, och gjorde att hon kunde älska både sig själv och andra. Den handlar också om hennes mission, arbetet bland de prostituerade på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Ett arbete som gjort henne känd bland både tjejerna på gatan och i vanliga svenska hem, inte minst sedan Elise berättat om det i "Sommar i P1" förra året och i en tv-dokumentär.

För i dag älskar hon inte bara sig själv, utan kanske allra mest de tjejer som fortfarande går på gatan. Det är för dem hon brinner. En dag i sitt nya liv med Gud följde hon med en av prästerna i S:ta Clara kyrka i hans uppsökande arbete bland prostituerade.

– Jag tänkte direkt: Det här är en plats för mig. Nu får jag i uppdrag att ordna med kyrkans hjälpverksamhet för de prostituerade.

Sedan den dagen har Elise engagerat sig i uppsökande verksamhet riktad mot just prostituerade på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Där har hon nu funnits med sitt team i 17 år. Svensken i gemen vet tyvärr alldeles för lite om prostitutionens ansikte, säger hon.

– Många tror fortfarande att ”nej, prostitution har vi inte hos oss. Det är ju förbjudet. Kanske i Tyskland, men inte här, inte hos oss”.

Elises team, som finns på Malmskillnadsgatan varje fredag natt, vet att den finns. I dag sker mycket av prostitutionen på nätet, men det finns också gott om tjejer på gatan. Sedan 1999 när Schengenavtalet trädde i kraft, är de flesta på gatan inte svensktalande. Närmare nittio procent av de prostituerade är av utländsk härkomst, berättar Elise. Men visst går det att kommunicera ändå. Antingen på engelska, eller, säger hon, med fingrar och teckenspråk. Själv är Elise inte med varje fredag numera, eftersom hon ofta reser runt i landet och pratar om arbetet. Men teamet finns där, bjuder på kaffe och smörgåsar och pratstund, hjälper till med det man kan hjälpa till med, och kanske framför allt, visar på att det finns vägar ut.

Ett arbete som har bönen som viktigaste grund.

– Vi ber innan vi går ut varje fredagskväll. Det här är människor som inte är rädda för djävulen. För honom därute går vi emot, ska ni veta, vi är rustade för djävulen, säger Elise.

När Elise Lindqvist talar om arbetet på Malmskillnadsgatan lyser det om henne. "Att möta Elise är som att möta ett kärnkraftverk av energi, glädje och livslust", skriver pastorn Stefan Claar i en presentation av den nyutkomna boken. Engagemanget och den starka livsglädjen var också något som drabbade förlagschefen Inger Lundin, och som gjorde att hon tog kontakt med Elise.

– Som många andra drabbades jag av Elises program i P1, och tog kontakt, säger hon.

– Och nu är jag så glad över att boken är ute. För är det någon bok som ger det vi vill ge på Libris, livsmod och mening, så är det den här boken.

Antima Linjer, mångårig anställd i S:t Clara kyrka, numera anställd på Dagen, har gjort de intervjuer och inspelningar som ligger till grund för boken.

– Elise har fått förfrågan från många olika håll om att göra en bok. Hon och jag började prata om att göra detta ihop, och vi upplevde att ja, vi ska testa! säger Antima Linjer.

– Det har varit väldigt roligt att få ta del av en människas liv på det här sättet. Elise har fått förmågan och kraften från Gud att göra något bra av sitt liv trots alla svårigheter, och genom sitt liv gett hjälp åt många andra, säger hon.

Boken är upplagd som en självbiografi, men bygger på intervjuer som Antima Linjer gjort. Redaktör är Carolina Lundgren. Elise själv tycker att det har varit spännande att få göra en bok, men bitvis också nervöst.

– När jag fick boken hem vågade jag först inte öppna paketet. Först efter fyra dagar vågade jag öppna, säger hon.

Elise hoppas att den som läser boken ska få upptäcka att det finns en räddare i livet.

– Gud kan gripa in och skapa förändring. Det är det jag hoppas på att människor ska få upptäcka genom boken. Jag tror att Gud har sänt mig att berätta det.

Drömmar har hon, som varje 19-åring, fortfarande kvar.

– Min dröm nu är att få ett hus som jag ska köpa för en krona. Dit ska mina tjejer få komma. Det ska vara en herrgård, den ska ligga högt med utsikt. Det ska finnas en sjö att bada i, det ska finnas blommor och djur – för djur, det tycker mina tjejer om. Varje tjej ska få bo i ett eget, vackert rum. Där ska finnas terapeuter och präster.

Sedan vänder sig Elise till publiken.

– Är det någon som har ett sådant hus? I så fall kan ni komma till mig.

Om Elise får ett hus återstår att se. Men vi som har sett henne vet att under kan ske och att allt är möjligt.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.