Ett rop om mirakler i naturalismens öken

Micael Grenholm
"Dokumenterade mirakler. Vetenskap, helande & Guds existens."
(Sjöbergs förlag)

Jag läste boken på Johannes döparens dag i midsommarhelgen. Den utgör ett starkt och frimodigt rop in i den naturalistiska livsåskådningens öken om att under faktiskt sker. "Med skarpsinnighet, måttfullhet och gott humör krånglar Micael Grenholm till det för den som inte har utrymme för mirakler", skriver förre ärkebiskopen Anders Wejryd om boken.

Boken handlar om Grenholms egenmyntade begrepp Voteb, vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön. Syftet med Grenholms imponerande alster är att visa att det är rimligt att tro att mirakler sker och att de dokumenterade miraklerna pekar på att Gud finns.

Den omfattande redovisningen av vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön är spännande läsning. Mer än 50 sidor i Grenholms bok innehåller berättelser om namngivna personers upplevelser av helande där likaledes namngivna läkare bekräftar att sjukdomen diagnostiserats och att tillfrisknandet efter förbön inte kan förklaras vetenskapligt. När det gäller de Voteb i Sverige som redovisas har Grenholm i samtliga fall, så när som på ett enda, personligen samtalat med dem han berättar om och tagit del av deras journalutdrag.

"Dokumenterade mirakler" med underrubriken "Vetenskap, helande & Guds existens" är en starkt apologetisk framställning från början till slut. Författaren ägnar ett helt kapitel åt att frejdigt och skarpsinnigt ge sig på självaste David Hume (1711–1776), upplysningsfilosofen som trodde sig för alltid ha vederlagt all tro på mirakler. Grenholm försöker systematiskt att plocka sönder Humes argument och dennes – enligt sin egen utsago – fullständiga bevis mot mirakeltro. Avsnittet bjuder på riktigt spännande och rolig läsning.

Ett kapitel ägnas åt den ofrånkomliga frågan – om varför inte alla blir helade – som infinner sig i alla sammanhang där bön för sjuka och starka vittnesbörd om under förekommer. Författaren resonerar kring lidandets problem på ett själavårdande sätt och landar i att vi lever redan nu i Guds rike men att den fullständiga segern, då allt lidande ska upphöra, ännu inte blivit en verklighet.

Så vitt jag vet finns det ingen tidigare svensk bok som så grundligt tar upp frågan om vetenskapligt oförklarliga tillfrisknande efter bön. Boken är viktig och mycket välkommen och kan nog bli en bästsäljare. Den innehåller dock inte bara nödvändiga resonemang kring de frågor som behandlas. En del vidlyftiga religionsfilosofiska utsvävningar och den flödande fantasin och ordrikedomen i de bilder författaren använder för att belysa sina argument kan ibland vara distraherande. Men hans underfundiga humor är ett stort plus som underlättar läsningen.

I det sista kapitlet lämnas de akademiska resonemangen och den heta apologetiken. Pastor Grenholm tar över. I fyra tydliga steg bjuder han in sina läsare till att själva söka och uppleva det mirakulösa. Mycket bra vägledning!

Grenholm ropar inte bara ut sitt budskap i naturalismens öken om att mirakler sker. Likt Johannes döparen pekar han också tydligt på Jesus som bär världens synd och döper i helig Ande och eld.