Kultur
Evie Tornquist i unikt framträdande från Nashville visas i SVT
Sonen Kris om uppväxten med Evie & Pelle: Det tog rätt många år innan jag förstod hur kända de är
När SVT den 17 augusti sänder ett specialavsnitt med andliga sånger inspelade i Nashville serveras tv-publiken unik konstellation när Evie Tornquist ackompanjeras av sonen Kris Karlsson. För Dagens läsare avslöjar Kris hur det var att växa upp som barn till det megakända sångarparet Evie och Pelle Karlsson och Evie berättar i sin tur om saknaden efter sin mamma och musikaliska läromästare.
NASHVILLE, USA. Det vimlar av ansikten i den stora teaterbyggnaden i Nashvilleförorten Hendersonville där musikserien Alla tiders sånger spelas in. Artister, tv-tekniker och allsköns servicepersonal om varandra. Ändå råder det inte minsta tvekan vem som är Pelle Karlssons son. Kris Karlsson är pappa upp i dagen, en yngre kopia helt enkelt. Mamma Evie Tornquist minglar friskt bland de svenska och norska artisterna som medverkar. Hon tycks känna de flesta, men inte alla. Hennes ansikte skiner i kapp med de intensiva strålkastarna som får den breda scenen att bada i ljus. Mellan två inspelningsset slår vi oss ner med var sin kopp kaffe.
För producenten Anders Wisth och hans ledningsteam var det ett självklart val att bjuda in Evie i skaran. Hon utgör själva sinnebilden av en kristen musikproduktion där svenska och norska röster samverkar på amerikansk mark. USA har varit Evies hemland sedan 1980 då hon och Pelle flyttade från Sverige. Kris föddes ett år senare och han föredrar att vi tar konversationen på engelska, även om han förstår det mesta när samtalet halkar över på svenska eller norska.
I drygt tio år har Kris Karlsson arbetat med musik på heltid, dels med att vara ute och spela i olika kristna sammanhang, men även som låtskrivare då han bland annat gör musik till olika filmer, tv-serier och reklaminslag. Ofta handlar det om instrumental musik. Han är ute och spelar som frilansande musiker och ibland hjälper han andra låtskrivare att spela in demos med nytt material.
– Jag har också skrivit en del med andra artister. Det händer ofta att jag skriver musiken och de skriver texten, förklarar han.
Jag påpekar att han också står med som producent på pappa Pelles senaste album, men Kris skyndar sig att tona ner sin insats i sammanhanget.
– Det var väldigt mycket han också. Jag var mer av en tekniker, förklarar han.
Vi konstaterar att Pelle Karlsson inte gillar att ståta med sitt namn. För honom är det viktigaste att Jesusnamnet får dominera. Kris verkar vara av samma skrot och korn. Jag passar på att ställa frågan till Kris som får Evie att fråga om hon ska lämna bordet.
Hur var det att växa upp med två berömda musiker?
– Det var underbart att ha möjlighet att dela musik med dem. Att höra dem spela och sjunga från sina hjärtan. I viss mån gjorde de inte så mycket musik de åren när jag och min syster växte upp, de hade tonat ner det lite då. Men pappa satte ihop ett fåtal skivor där vi alla spelade och sjöng. I viss mån hade jag möjlighet att se dem framföra musik, men det var inte alls på samma nivå som innan jag föddes. De ville skapa ett mer vanligt liv som inte inbegrep musik i de stora sammanhangen, förklarar Kris.
Hur medveten var du som barn om hur kända dina föräldrar är?
– Det tog rätt många år innan jag förstod, för de var inte särskilt tydliga med det och de vill vara jordnära och ödmjuka. Det dröjde nog ända tills tonåren innan jag fattade en del saker, och sedan tog det ytterligare några år innan jag förstod hur mycket de betytt för människor.
Vad tänkte du då?
– Jag håller med deras beundrare. Jag är också ett fan. Jag älskar deras sång och musik. Om jag inte hade varit deras son hade jag ändå älskar deras musik.
Kris beskriver hur musiken alltid hade en självklar plats i det karlssonska hemmet under hela hans uppväxt. Det spelades lekfullt på piano och när familjens bönegrupp samlades var det också mycket sång och musik.
– Min pappa brukade spela vad de kallar ”boogie-woogie-piano” och vi dansade runt och sjöng. Det var väldigt roligt. Jag minns hur förvånad jag blev när jag upptäckte att alla inte har ett piano hemma, för vi var så vana vid att det var en del av allting, berättar Kris.
Under ett år på 1990-talet tog Evie och Pelle med sina två barn på en lång, turnéliknande resa.
– Det var 1994, minns Evie. Vi gjorde det vi kallar för hemundervisning då barnen genomförde sina studier hemma eller längs vägen när vi var ute och reste. Som korrespondensstudier ungefär. Det var för att vi skulle vara fria att turnera och på vintern var vi Sverige och uppträdde tillsammans. Jag tror att det var enda gången vi verkligen turnerade som familj.
När visste du att musiken skulle bli din karriär?
– För mig var det ganska sent. I Kalifornien arbetade jag inom skolans ram med funktionshindrade barn och deras utveckling. Sedan gjorde jag semiprofessionell musik på sidan om. Det kom till en punkt när jag inte kunde göra något av det bra. Jag var 29–30 år när jag började ägna mig mer åt musik, berättar Kris.
Evie inskjuter att Pelle gillar att berätta att de skaffade en gitarr åt Kris när han var nio år gammal och att Pelle lärde honom hans första två ackord.
– Han har lärt mig massor, intygar Kris. Han och en gentleman som heter Glen Basham som är violinist i symfoniorkestern i Naples, Florida. De två har varit mina största musiklärare.
Numera ägnar sig Kris åt musiken på heltid och han och familjen har slagit ner sina bopålar i musikstaden Nashville. Evie, som tillsammans med Pelle är bosatt i Florida, njuter av att vara tillsammans med sonen och hans familj några dagar i samband med inspelningen tillsammans med de svenska och norska artisterna. Att mor och son uppträder tillsammans hör sannerligen inte till vanligheterna. Under inspelningsdagarna gör de flera nummer tillsammans, däribland sången Hans kärlek är utan gräns som SVT-tittarna kommer att få ta del av i specialprogrammet Saliga sånger – Nashville som sänds på torsdag kväll. (17/8).
Att musikgenerna gått i arv märks tydligt och med sig på scenen har Kris det instrument som hans mormor, Evies mamma, i början av 1960-talet köpte i New York av evangelisten Åge Samuelsen. Evie återger historien:
– Han skulle precis resa hem med båten till Norge men han ville inte ha sin gitarr med sig. Så han kom till min mamma, som var en fantastisk sångerska och en underbar gitarrist, och sa: ”Ingebjörg, har du lust att köpa min gitarr? 150 daler så ska du få den”. Mamma och pappa kikade på varandra och så sa de: ”Okej, vi köper den”. När jag var liten och stod på en stol bredvid mamma och sjöng, då använde hon den här gitarren. Nu finns den hemma hos Kris och han använder den i sitt arbete.
Den elektrifierade gitarren är av märket Guild och åtråvärd bland samlare.
Berättelsen väcker minnen till liv och den här sommaren var det ett år sedan Evies älskade mamma och Kris mormor fick hembud. Frågan känns närmast självklar att ställa:
Hur mår du i dag, Evie?
– Jag mår väldigt bra. Jag är så tacksam att hon är hemma hos Herren. Samtidigt saknar jag henne. Hon var min första vän, hon var min största uppmuntrare och min sång- och musiklärare. Hon var den enda sådan jag hade. När pappa dog för 23 år sedan flyttade hon närmare Pelle och oss. I 16 år bodde hon ensam, men de sista sju åren av sitt liv bodde hon hemma hos Pelle och mig. Och det hade inte kunnat gå så lätt utan att jag fått 100 procents support av Pelle. Han var otroligt hjälpsam!
– Sista dagen mamma kunde prata var fyra dagar innan hon dog, Pelle kom in med en kopp kaffe och sin laptop. Jag satt bredvid henne vid sängen och hade läst en bok för henne. När hon såg att Pelle kom in sa hon bara: ”Å, så koseligt”, så mysigt att Pelle kom. För hon älskade honom, säger Evie, som plötsligt slagit över till engelska.
Beträffande Nashvilleinspelningen berättar Evie att hon blir så uppmuntrad när hon ser yngre artister och olika musikgenrer som ändå levererar samma budskap. Evangeliet.
– På ett sätt känner jag att vi är på läger, ett kristet sommarläger, och vi har knutit samman våra hjärtan och I absolutely adore everyone of them. De är så härliga, norrmännen såväl som svenskarna!
Evie brister ut i det där klingande skrattet som vid sidan av smilgroparna och det stora leendet blivit ett av hennes typiska kännetecken.
Vilken skillnad tror du att de här programmen från Nashville kan göra för människor?
– Det kan jag tala om för dig, säger Evie med bestämd röst och refererar till hur kristen musik av liknande slag – Bill Gaither och en rad andra artister – var en av de saker som göt uppmuntran och liv i hennes mamma under hennes sista år i livet.
– Så jag sa till Kris inför att vi skulle spela in de här programmen, att tänk om vi kan göra nya program för Norge och Sverige som kanske sitter hemma mycket och inte kommer ut någonting, men som älskar de här sångerna. Mamma hade älskat detta. Därför tycker jag att det är jättefint. Extra fint!
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
