Festival Skärgårdssång – mer än bara nostalgi

Det är inte bara äldre artister som deltar i Skärgårdssång, Samuel Ljungblahd och Maria Gustin Bergström är exempel på att en yngre generation också ges plats. Men på festivalen ges det mycket utrymme för nostalgi och det bidrar säkert till att så många vill komma till Tanumstrand i norra Bohuslän för att under en helg lyssna på kristen musik. Medelåldern är också hög, en 50-åring i publiken kan här känna sig ung igen.

Men ändå är det inte en enbart ljus bild av frikyrkans 1960- och 1970-tal som målas upp. Till Skärgårdssång, som arrangeras av stiftelsen Skjærgårdsgospel Norge och Dot Music, bjuds även de artister in som kände sig som främlingar när de växte upp i kyrkan.

Artisten och låtskrivaren Peter Hallström försöker inte dölja sitt tvivel. När han sitter vid synthpianot inför nästan tusen personer berättar han om hur han har svårt att känna sig villkorslöst älskad av Gud. Men när han sjunger sin sång "Håll mitt hjärta" som en bön, till Gud eller till människor, är det andlöst tyst i hallen. Efter konserten, när han står i entrén för att sälja sin helt nya skiva "Hoppet kvar", är det många som vill tacka honom, han som lämnade barndomens frikyrka och inte trodde att han skulle komma tillbaka. Nu spelar han i sådana sammanhang igen.

– Jag är glad att människor här tycker om låtarna. Men det är inte så att jag skriver för dem främst, jag skriver för min skull, säger Peter Hallström till Dagen.

Han tycker att mycket kristen musik under uppväxten handlade om vad människor längtade till och hoppades på, men inte om livet här och nu med kamp och svårigheter.

– När det egna livet gick sönder skulle man inte tala öppet om det. Att jag gör det tror jag är en orsak till att min musik blir väl mottagen, säger han.

Spännvidden på festivalen blir tydlig några timmar senare under lördagen när Emilia Lindberg, 26 år, går upp på scenen. Hon är släkt med sångaren Målle Lindberg och går tydligt i hans fotspår. Repertoaren bygger på läsarsånger som hon framför med ett frejdigt countrykomp. Väckelsebudskapet är rakt och glatt. Trots att hon är relativt okänd är gensvaret omedelbart. Människor klappar takten och sjunger med.

Pelle och Evie Karlsson har samma tydliga väckelseton. De två var något av kristna superstjärnor i Sverige under 70-talet, då båda två hade skivor på topplistorna. Men framgångarna är inget som Pelle Karlsson vill ta åt sig äran för.

– Jag ser mig själv som ett verktyg, man får vara ett instrument som Gud kan använda, säger han.

Paret bor sedan länge i USA och är inte så ofta i Sverige. De är dock glada över att vara på Skärgårdssång, där de tycker att Jesus får vara i centrum, något som förenar trots att artisterna på festivalen har olika bakgrund.

– Man känner en glädje över att få sjunga tillsammans, säger Pelle Karlsson.

Kommer då väckelsesångerna från förr att överleva? Eller kommer de att dö ut med den generation som är på festivalen? Pelle Karlsson menar för det första att det viktiga inte är hur musiken låter, Gud har ingen speciell musikstil.

– Men jag är förvånad över att våra sånger fått ingång även hos yngre. Det är flera av sångerna från 70-talet som används idag, säger han.

Lördagskvällens stora konsert visar också att stor musik aldrig har något bäst före-datum. Den amerikanska sångerskan Angela Primm förvandlar den grå konferenshallen till en svart kyrka i den amerikanska Södern i en hyllning till 1900-talets viktigaste gospelsångerska, Mahalia Jackson. Angela Primm sjunger sig genom blues och jazz för att visa Mahalias musikaliska ursprung, och hon gör det på ett så publikfriande sätt att hon får nästan hela publiken med sig.

Hon rör dock inte så mycket svärtan och smärtan i Mahalias musik, förutom i den klassiska gospelhymnen "Take My Hand, Precious Lord". När hon sjunger den med känsla är det som att kopplas upp till den levande andlighet som bar Martin Luther King och 60-talets medborgarrättsrörelse i USA. Det är omöjligt att inte bli berörd.

Jonatan Sverker

Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.