Filosofen och teologen Keith Ward som var huvudtalare vid ett seminarium om religionskritik

När Jayne Svenungsson, lektor vid Teologiska högskolan i Stockholm, berättade för en kollega att hon under helgen skulle delta i ett seminarium om religionskritik fick hon en bitsk kommentar till svar. “Jaså, ni ska ägna er åt den gamla vanliga pajkastningen.”

Nu blev det inte så. Den belevade debatt som fördes dessa två dagar innehöll inga elaka påhopp eller hisnande provoceringar. Polarisering var inte heller arrangörernas avsikt, tvärtom. Programmet var upplagt för en seriös diskussion om religionens koppling till områden som våld, förnuft och moral. Ämnen som för övrigt var valda i enlighet med innehållet i Keith Wards bok “Den farliga religionen”, utgiven på svenska av Cordia. Förlaget Cordia och tidsskriften NOD var medarrangörer till seminariet tillsammans med Sigtunastiftelsen.

- Religion är en av vår tids allra hetaste frågor. Just nu pågår en intensiv debatt i Sverige, inte minst i bloggosfären, och inläggen kommer inte längre enbart från den religiösa marginalen, säger Lars Johansson, tidskriften NOD.

Han konstaterar att det är den internationella humanistiska rörelsen som satt fart på debatten. I Sverige, liksom i övriga i Europa, är det de så kallade nyateisterna som “tvingat ut de troende ur kyrkor och moskéer”.

Det var just de bästsäljande böckerna av Sam Harris (“Brev till en kristen nation”) och Richard Dawkins (“Illusionen om Gud”)som fick teologen Keith Ward, professor vid Gresham College, att skriva en bok om religion. Han ville bemöta deras felaktiga påståenden.

- Jag talade med ungdomar runt om i landet och insåg att alla har svalt lögnen om att religionen är roten till all ondska. Även i brittisk media råder uppfattningen att religionen är farlig, säger Keith Ward. Det är ironiskt att man anser att religionen är farlig för att den är intolerant. Därför ska den inte tolereras!

Keith Ward anser att religionen i sig själv inte är farlig. Enligt honom definieras religion bland annat av sitt avståndstagande från själviskhet, girighet och hat. Religionerna strävar efter godhet. Däremot misstolkar människor konsekvent religionernas budskap och av den anledningen har religionerna indirekt gjort en del skada.

- Människor läser selektivt. Muslimer kan läsa en vers i Koranen om dödande, men hoppa över alla de efterföljande verserna om icke-våldslösningar. På samma sätt som det inom kristendom finns en teori om rättfärdigt krig så finns det i islam uppmaningar att alltid välja andra lösningar än våld, säger Keith Ward.

Han ifrågasätter att man på grund av mänskliga tolkningar anklagar själva religionen för att vara samhällsfarlig.

- Jag har aldrig träffat på någon religion som förespråkat våld, däremot pacifism. När Tony Blair förberedde krig mot Irak så deklarerade ärkebiskopen att det var ett orättfärdigt krig och alla kyrkorna stod bakom den uppfattningen.

- Visst kan man hitta våldsamma verser i de heliga texterna, men om man ser på de traditioner som religionerna står i så är Gud barmhärtig och visar medlidande.

Ett påstående från nyateisterna är att religionerna ligger bakom alla krig. På det sättet blir de själva fria från ansvar för det som sker. Men i vilket avseende kan de religiösa göras ansvariga?

- Storbritannien är kristet, drottningen är den kristna trons beskyddare, men förmodligen är det ett av de mest sekulariserade länderna i Europa. Så det är lite svårt att säga “det är kristna som gör detta ...”, säger Keith Ward.

En annan tes är att ateismen aldrig dödat någon. Keith Ward bollar tillbaka påståendet med en fråga om vilken tro som är den mest farliga.

- Nazismen och marxism-leninism, som betraktar vissa människor som lägre stående, är farliga ideologier. Men de är inte direkt religiösa. Hur många av världsreligionerna står för den uppfattningen?

Nationella ambitioner och maktanspråk har lett till stor skada i religionens namn. Men här menar Keith Ward att religionen snarast är ett skydd för människor.

- Du måste skilja på det som du själv anser är rätt och det som ditt land säger till dig är rätt. Där kan religionen vara till hjälp eftersom den är global och står över de nationella intressena.

Han tar bestämt avstånd från att religion är en drivkraft i samband med militära aktioner.

- Japan rekryterade kamikazepiloter med stor framgång, utan att någon religion var inblandad. Så patriotism kan vara lika effektfullt, det ser vi till exempel i USA, men religionerna tvärtom har värderingar som kan motverka sådana mekanismer.

En viss självkritik bland religiösa tycker dock även Keith Ward kan vara på sin plats. Han manar till eftertanke till exempel när det gäller uppmaningen att älska sin nästa som sig själv. Hur gör man det på rätt sätt?

- Kärleken har ställt till mycket. De flesta av oss vet inte hur vi älskar vår nästa på bästa sätt, där har vi mycket att lära. Risken finns att vi älskar andra på det sätt som vi anser borde vara bäst för dem.

Under seminariet fick Keith Ward en fråga från publiken om vad det är som hindrar kristna från att ta debatten med nyateisterna.

- Jag har inte den blekaste aning, situationen är faktiskt desperat. Å andra sidan gillar jag att befinna mig i desperata situationer! sa Keith Ward glatt och sände kanske en tacksamhetens tanke till Richard Dawkins som sålt över 18 miljoner exemplar av “den där dåliga boken”.

Att det inte blev mycket till dialog med religionskritikerna just den här helgen var inte så konstigt eftersom de helt enkelt inte dök upp. Självklart hade diskussionen om religion och moral fått en annan spänst om debattören Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, hade medverkat som planerat. Med bara några timmars varsel fick arrangörerna veta att han tagit fel på dag och inte hade möjlighet att komma. Det blev i stället ett samtal mellan Ulf Jonsson, religionsfilosof och chefredaktör för den katolska tidskriften Signum, och Elena Namli, docent i etik.

Och visst hade det varit intressant om Christer Sturmark, ordförande för förbundet Humanisterna, hade deltagit i söndagens panelsamtal om en intellektuellt hederlig religionskritik. Han mejlade på lördagskvällen att han fått förhinder.

Dan-Erik Sahlberg, programansvarig på Sigtunastiftelsen, beklagade frånvaron av kritiska röster.

- Det är jättetråkigt. Det var just en sådan här situationen som vi inte ville ha, att prata om deras kritik i stället att prata med dem. Vi ville ha dem med, inte för att pulvrisera dem utan för att låta dem komma till tals, säger Dan-Erik Sahlberg.