Första kristna riksmötet gav ekumeniken en rejäl skjuts

Många av dem som fanns med på det kristna riksmötet i Göteborg 1972 är inte längre i livet. Men det fanns en stor grupp studenter – många av dem blivande präster och pastorer – som både präglades av och påverkade G72 på ett genomgripande sätt. Jag var en av dem – nybakad baptistpastor som skrev ledare i Göteborgs-Tidningen. Ju mer jag nu gräver i mina arkiv och mina minnen, desto större betydelse inser jag att just det kristna riksmötet 1972 fick.

G72 vände upp och ner på Göteborg under fem augustidagar för femtio år sedan. Det var mitt under ett oerhört dynamiskt år, både i samhället och i kristenheten. Se bara på de här händelserna:

• Sammandrabbningar på Nordirland
• President Nixon möter Kinas ledare, ordförande Mao
• USA utför kraftfulla bombangrepp mot Nordvietnam
• Apollo 16 landar på månen
• ABBA släpper sin första singel
• Barnens brevlåda har sin sista sändning i radion
• FN:s första miljökonferens hålls i Stockholm

Oljekrisen kom inte förrän 1974 så utvecklingsoptimismen var fortfarande stark med efterkrigstiden-boomers som nu blivit vältaliga studenter. Ändå hade profeter som Rachel Carlson och Georg Borgström sett de mörka molnen på horisonten redan på 1960-talet.

Man kan säga att världskyrkomötet i Uppsala 1968 präglades av de nya perspektiven – invandrarna och segregationen, u-länderna, Vietnamkriget, livsmedelskrisen och miljöfrågan – men det var i Göteborg 1972 som allt detta fick ett folkligt uttryck.

Allt detta uppvaknande har i efterhand beskrivits som en lutning åt vänster. Men sanningen är att det på G72 även fanns tydligt fokus på exempelvis Sovjetunionens förtryck i Baltikum

G72 inträffade mitt i Jesusrörelsens ankomst till Sverige. I februari 1972 hade det varit Sverigepremiär för Jesus Christ Superstar på Scandinavium i Göteborg. Göteborgs Kristna Ungdomsråd gjorde en jättesatsning med uppföljningar på Klubb Petrus, som inbjöd “både klippor och förnekare”. Gatutidningen Nyheter från Unga Kristna i Göteborg blev sedermera den välkända tidningen Nytt Liv.

När orgeln brusade för fullt i Göteborgs domkyrka den varma sommaren var det fullsatt med kanske 2 000 besökare. Uppemot 1 000 stod utanför kyrkan för att de inte fick plats. Och i gräset utanför domkyrkan satt Jesusfolket med gitarrer och stämde in i psalmsången, “Helige Ande, låt nu ske undret som väcker oss alla!”

Den karismatiska väckelsen spirade för fullt i kristenheten. Pingströrelsens bokring hade gett ut Ivar Lundgrens beskrivning av andedöpta lutheraner och katoliker redan 1970 och hösten 1972 genomfördes Karisma 72-konferensen i Stockholm.

Jag ser åtminstone tre viktiga effekter av G72: Brobyggandet, den internationella solidariteten och vikten av dörröppnare.

1. Brobyggandet

G72 blev naturligtvis en mötesplats mellan vitt skilda traditioner. Svenska frikyrkor, lutherska biskopar, katolska präster och nunnor, frälsningssoldater och Jesusfolket med sin hippiestil fick lära känna varandra.

Frågan är dock om inte överbryggandet mellan den karismatiska och den sociala väckelsen var det viktigaste bidraget till framtiden. Här blandades tungotal och engagemang för de fattigaste på ett självklart sätt.

Pingstledaren Lewi Pethrus sammanfattade detta vid ett fullsatt kvällsmöte i Smyrna:

– Vad som länge fattats i vår kristna enhet här i Sverige – utöver enheten i den helige Ande – är ett gemensamt mål. Detta mål har vi runt omkring oss i den sociala nöd som bland annat Uppsala 68 riktade vår uppmärksamhet på. Den helige Andes kraft är en förutsättning för en sådan insats!

En illustration av hur dessa broar överbryggade gamla klyftor kan hämtas från tv-programmet Kvällsöppet. Det sändes direkt från tidningen Dagens redaktion en vecka i november 1972. En av kvällarna hade SVT bjudit in missionsvetaren Sigbert Axelson till att avslöja Jesusfolkets och karismatikernas politiska naivitet. Problemet var bara att en av de inbjudna från Jesusrörelsen var poeten Ylva Eggehorn, som hade en skarp penna mot tillbedjan av Mammon. Där fanns Marianne Sundh (senare Lidskog) som jobbade med bistånd till befrielserörelser på Sida. Där fanns barfotaprästen Hans-Erik Lindström som var med i starten av Ny gemenskap. Och där fanns jag, som var vice förbundsordförande i Folkpartiets ungdomsförbund.

Politisk naivitet? Det var nästan synd om Sigbert Axelson under programmet, men efteråt hade vi en spännande eftersits med ärlig dialog.

2. Internationell solidaritet

Ett annat, oerhört viktigt resultat av G72, var den ekumeniska u-veckan som startade redan året därpå, 1973, när ärkebiskopen Olof Sundby bjöd journalisterna på linssoppa.

Det var i sektionsarbetet på G72 som bland annat Lars Ingelstams föreläsning om internationell solidaritet hade gjort djupt intryck. Han varnade kyrkan för “släpvagnsteologi” – att kyrkan inte leder utvecklingen utan bara följer efter den. Men efter G72 kan man definitivt säga att kristenheten tog över initiativet i frågor om rättvisa, både i de svenska förorterna och i u-länderna.

3. De konservativa öppnade vägen

En nyckel i G72:s kraftiga inflytande på den kommande utvecklingen var säkert att det var två nyckelpersoner som var kända för sin konservatism som ändå öppnade upp för en bredare och folkligare ekumenik: Bertil Gärtner och Lewi Pethrus.

Bertil Gärtner trodde inte att Svenska kyrkan skulle ha kvinnliga präster. Men han var djupt engagerad för både social rättvisa och karismatisk väckelse. Jesusfolket hade han mött under sin tid som professor i USA och när han blev biskop i Göteborg samlade han unga präster till bibelstudier om den helige Ande. Den bibelstudiegruppen blev embryot till Oasrörelsen.

Gärtner fick slita hårt för att få med sig några av de ekumeniskt skeptiska biskoparna bakom G72. Han fick slita ännu hårdare bland Västsveriges schartauanska präster, som betraktade både katoliker och pingstvänner med samma skepsis.

Lewi Pethrus var under 1950- och 60-talet känd för att hålla pingströrelsen på behörigt avstånd från ekumeniken. Men när han förstod att både lutheraner och katoliker öppnat sig för den helige Andes gåvor – inte minst tungotalet – så valde han att bjuda hit både karismatiska ledare och Jesusfolket.

Lewi Pethrus möttes med ett sus när han talade i Smyrna under G72 och sa att han troligen hade varit katolik om han hade fötts i Italien. Det är ganska betecknande att G72 inte omnämns med ett ord i Smyrnas eget församlingsblad från den här perioden. LP:s utspel var inte helt uppskattat bland hans egna. I dag, 50 år senare, leder Urban Ringbäck från pingstförsamlingen Smyrna kyrkornas gemensamma satsning för Göteborgs 400-årsjubileum, Hjärta Göteborg. Tiderna har förändrats!

Jag har under närmare tio år suttit med i kyrkoledargruppen i Sveriges kristna råd där jag har representerat Vineyard. Vid ett tillfälle fick vi under var sin halvtimme ge vårt personliga vittnesbörd till varandra under temat Min personliga väg med Jesus.

De förtroliga samtalen i kyrkoledargruppen stannar alltid i rummet, men det fälldes några intressanta kommentarer efteråt som är värda att noteras:

– Lade ni märke till att en stor del av den här gruppen har formats under Jesusrörelsen? frågade ärkebiskopen Anders Wejryd.

Och Pelle Hörnmark från pingströrelsen replikerade:

– Men då blir ju den allvarliga frågan vilken motsvarande rörelse ser vi i dag som kan bära liknande frukt i framtiden!

Fakta: G72

• Hölls i Göteborg 9-13 augusti 1972.
• Arrangerades av Svenska ekumeniska nämnden och kyrkorna i Göteborg.
• 2 117 delegater var registrerade, men anda upp till 6 300 åhörare fyllde Scandinavium en av möteskvällarna.
• Ordförande i rikskommittén var biskopen i Göteborg, Bertil Gärtner. Ordförande i lokalkommittén var kommunalrådet (sedermera kyrkoministern för Folkpartiet) Bertil Hansson.
• Organisationssekreterare var Berndt Ekholm (sedermera riksdagsledamot för Socialdemokraterna).
• G72 dominerade hela Göteborg. Centrum för mötet var Götaplatsen med Konserthuset, Stadsteatern, Konstmuseet med flera ställen.

Loggan till G72 - det första kristna riksmötet som hölls i Göteborg 1972. (Pressbild)

Torbjörn Freij

Torbjörn Freij är pastor, författare och journalist och tidigare krönikör i Dagen.