Frälsningsarmén: ”Vi vill be honom om förlåtelse för det som inträffat”

Programserien på SVT “Gud som haver barnen kär” har väckt reaktioner efter att den började sändas i måndags. Dagen har pratat med ledare från de tre kristna samfund som omnämns i programmet. De beklagar såren som orsakats, och ser en risk med ensidigheten.

Det är viktigt att alla röster får komma fram för att undvika en tystnadskultur. Samtidigt är det problematiskt om det växer fram en ensidig bild av kyrkan i medierna. Så kan tankarna från de kristna ledare Dagen varit i kontakt med, om innehållet i programserien “Gud som haver barnen kär”, sammanfattas.

Hanna är en av personerna som intervjuas i programmet. Hon är uppvuxen inom EFS, en missionsrörelse i Svenska kyrkan. Kerstin Oderhem, missionsföreståndare, ser det som ett misslyckande från kyrkans sida när barn kommer till skada under sin uppväxt i kristna miljöer.

– De personer som intervjuas berättar oerhört tragiska berättelser och det är en sorg när kyrkan misslyckas med att visa hur Gud är barnens vän, menar hon.

– Jag tänker att det är viktigt att berättelser får berättas och att det inte ska råda en tystnadskultur. Men problemet uppstår när det är en ensidig bild av kyrkan som växer fram.

Kerstin Oderhem anser att det över lag är mycket negativ publicitet om religionens roll i samhället och menar att det är sorgligt eftersom så många människor upplever kraft och glädje i sin kristna tro. Hon tar de nyligen tv-sända gudstjänsterna från Sankta Clara kyrka i Stockholm som ett exempel på när det positiva med tron lyfts fram. Det är något hon vill se mer av.

– För att uppväga program, som endast tar upp berättelser av människor som farit illa, skulle det behövas de som lyfter trons plats och kraft till förvandling, säger Kerstin Oderhem.

En annan orsak till att det är viktigt, menar hon, är alla de människor som kommit till Sverige på senare år och som har religionen som en naturlig del av sina liv.

– När sekulära medier då på olika sätt framhåller det negativa som kyrkan och andra trosinriktningar bidragit till, utan att berätta om den positiva drivkraft tron har, riskerar vi att driva på den polarisering som redan finns i samhället i dag, säger hon.

En som instämmer i Kerstin Oderhems känsla kring de berättelser som kommer fram i programmet, är Bo Jeppsson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige. Han vill passa på att be om förlåtelse för det som Robin, uppvuxen i just Frälsningsarmén, delar i programmet.

– Jag vill säga att vi är uppriktigt ledsna för den unge mannens skull och vill be honom om förlåtelse för det som inträffat. Andliga övergrepp är fullständigt oacceptabelt inom Frälsningsarmén och vi har ett gemensamt ansvar att förebygga dem, säger Bo Jeppsson, och tillägger att alla officerare (pastorer) får arbeta med “Trygga händer”, som är samfundets etiska vägledning för arbete bland barn och unga.

Men Bo Jeppsson tycker också det är tråkigt att det ofta är enbart det negativa som sker i kyrkans namn, som lyfts fram i medier.

– Vi har tillsammans med andra kyrkor en viktig roll att fylla för att skapa trygghet och mening för barn och ungdomar. Det är därför beklagligt att det bara är de negativa undantagen som lyfts fram när SVT rapporterar om kyrkan, menar han.

Andreas Wessman, föreståndare för pingstförsamlingen Europaporten i Malmö, drabbades av självrannsakan när han såg programmen. Han menar att alla i en församling har ett ansvar att hindra det som är osunt.

– Kanske har vi lite för ofta låtit andra sköta sitt utan att ställa frågor och ibland borde vi säkert sagt ifrån tydligare. Här har alla i församlingen ett ansvar även om det alltid vilar ett tyngre ansvar på ledarskapet, säger han, men tillägger att det yttersta ansvaret ändå inte ligger där.

– Vem har det största ansvaret för hur ett barn mår och tolkar sin omvärld? Familjen kan inte fråntas det ansvaret här.

Även Andreas Wessman tycker det är synd att inte fler av de positiva berättelserna får komma fram.

– Även om man i dokumentären två gånger säger att detta inte gäller alla barn som växer upp i religiösa sammanhang kan jag inte undgå att återigen uppleva hur osunda inslag liksom kletar av sig på allt vackert.

– Det finns så många uppmuntrande och fantastiska barn- och ungdomsledare i våra församlingar, så många sunda föräldrar som vet vad tron betyder och inget annat vill än att låta sina barn få uppleva rikedomen i den. Vi måste fortsätta tro att en uppväxt i en församlingsmiljö ger mening och styrka i formandet av ett vuxenliv.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.