Helvete eller ej? Här är de tre vanligaste teorierna

Ingen läsare har nog missat debatten om helvetet som gått varm i Dagen de senaste veckorna. Ämnet har väckt stort engagemang och olika röster har uttryckt sina åsikter. Här sammanfattar vi de hållningar som framkommit på debattplats.

I stort sett är det tre olika hållningar som har dominerat i de senaste veckornas helvetesdebatt. Samtliga skribenter har använt bibelord som stöd för de respektive teorierna. Det handlar om att se på helvetet som en plats för upprättelse snarare än som ett straff, om den mer traditionella läran om ett evigt straff, samt teorin om att livet helt enkelt bara tar slut för dem som inte tror på Jesus.

Den traditionella helvetesläran

Helvetet ses som en metaforisk brinnande eld där Gud dömer de ogudaktiga till en medveten, smärtsam och ändlös pina.

Argument för teorin: Jesus själv talade om helvetet, eller Gehenna, i form av en evig eld som han varnade för. Likaså verkar Uppenbarelseboken göra det. Gud beskrivs i Bibeln som domare och han är inte likgiltig inför ondskan, han avskyr den och vill skipa rättvisa. Människornas synd är så stor att det krävdes Guds sons liv för att rädda mänskligheten. Om vi syndar mot en evigt helig Gud, då är också straffet evigt.

Argument mot: Bilderna för Guds vrede och den förtärande elden åsyftar eldar som släcks när de fullgjort sitt syfte. Sodom och Gomorra straffades med “evig eld”, men brinner inte längre. Enligt vissa debattörer saknar teorin stöd i Bibeln och har av en av dem, Daniel Hultberg, kallats för ett resultat av “en bitvis förskräcklig kyrkohistoria, grekisk mytologi och undermålig exegetik”. Ett annat argument är hur någon som tror på ett evigt helvete skulle vilja sätta barn till världen, med risk att de hamnar där.

Bibelord: Lukas 16:23, om den rike mannen och den fattige Lasarus som båda dör och hamnar på olika ställen. Matteus 13:49–50, där det står om “den brinnande ugnen”, där man ska “gråta och gnissla tänder.” Romarbrevet 2:5 om vredens dag då Guds dom uppenbaras.

Universalism

Guds kärlek kommer att segra så att allt och alla blir räddade undan det eviga straffet.

Argument för teorin: Eftersom Jesus redan burit straffet kan detta inte återupprepas på människor. Skulle Gud, som är kärlek och som skapat människan till sin avbild, låta större delen av mänskligheten plågas i ett evigt pinorum?

Argument mot: Gud är den som ger omvändelse, men ingenstans står det att han kommer ge omvändelse till de fördömda. Nya testamentet använder straffterminologi i relation till den kommande vredesdomen. Den yttersta konsekvensen av universalism blir en likgiltighet inför ondskan - det blir samma evighet för alla, onda som goda.

Bibelord: Filipperbrevet 2:10-11, om att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herre. Johannes 12:32, där Jesus säger att han ska dra alla människor till sig.

Annihilationism

Helvetet är en metafor för ett evigt utslocknande för dem som inte tror på den treenige Guden.

Argument för teorin: Ett evigt straff är inte detsamma som ett evigt straffande - det är tidsbegränsat. Det är bara Gud som är odödlig, allt annat slocknar ut. Ingen har bett om att få födas, det rimligaste sättet att uppfylla proportionalitetsprincipen är därför att de ogudaktiga återgår till det tillstånd de hade innan födelsen. I Johannesevangeliet står evigt liv i kontrast till evig död, vilket skulle kunna beskrivas som ett evigt utslocknande.

Argument mot: Jesus talade om det eviga livet som han vill ge människan, men varnade för det eviga straffet. Jesus talar mer om helvetet än någon annan i Nya testamentet och använder bilder för att skapa respekt för det eviga strafflidandet.

Bibelord: 1 Timoteusbrevet 6:16 står det att “Gud ensam är odödlig”, alltså kan inget annat vara evigt. Jeremia 7:31, om Hinnoms dal som används som metafor för Gehenna, helvetet, där man brände barn som offer åt avguden Molok. Jesus gör parallellen för att beskriva död, inte evig plåga.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.