Hon ville missionera i Kina - men sändes till USA: Nu blir hennes liv film

Francesca Xavier Cabrini föddes i norra Italien och drömde om att bli missionär för folkgrupper långt i fjärran. Men påvens ord fick henne att ändra kurs mot det stora landet i väster, där uppdraget gällde hennes landsmän.

I Lombardiet i norra Italien, på den tiden en del av det Österrikiska kejsardömet, sitter det yngsta syskonet i en skara av 13 intill en flod och leker. Det är mitten av artonhundratalet. Men inom henne bor en kärlek som inte vill veta av några gränser. När hon plockar violer och ser dem försvinna iväg i små pappersbåtar hon vikt ihop, föreställer hon sig att hon själv en dag ska få resa iväg. Till avlägsna länder. För att förkunna Kristus för hedningarna.

13 år gammal anförtror hon sin längtan åt sin storasyster. Hon blir avfärdad med orden: ”Vågar du som är så liten och outbildad drömma om att bli missionär?” När hon dryga 50 år senare tar sitt sista andetag i den blotta en och en halv meter långa kroppen på ett sjukhus i Chicago som hon själv grundat, ska hon ha korsat havet trettio gånger och startat 67 barnhem, sjukhus och skolor. Lika många institutioner som levnadsår.

Världsföraren, missionären och helgonet Francesca Xavier Cabrini är ihågkommen för sitt ihärdiga arbete särskilt bland utsatta italienska emigranter – en livsresa som nu hamnar på filmdukarna under namnet Cabrini, en film producerad av studion bakom biosuccén Sound of Freedom.

Fick audiens hos påven

– Åk inte österut, åk västerut!

Cabrini har haft en audiens hos påven. Efter att ha skaffat sig en utbildning och startat en kvinnlig orden inriktad på mission, ska hon äntligen få uppfylla sina drömmar. Cabrini hade Kina i sina tankar, men efter uppmaningen från Leo den XIII om att vända på väderstrecken, ska hon bege sig till Amerika. Där miljontals italienare i stället för hoppet om ett bättre liv på andra sidan Atlanten har hamnat i bedrövliga omständigheter.

När hon 1889 stiger iland i New York möts Cabrini av misär bland sina landsmän. De italienska områdena i staden är ökända. I en jättelik uppförsbacke av fattigdom, fördomar och utanförskap, ska Cabrini och hennes medföljare med knappa resurser, grundlägga Missionssystrar av Jesu heliga hjärtas verk.

Ordensledaren Cabrini går orädd omkring i staden och drar i gång katekesundervisning, skolor, barnhem och sjukhus. Men hon är inte endast missionär. Hon är också affärskvinna. När nya fastigheter ska uppföras för arbetets skull verkar hon ha en gudomlig inspiration. Eller som en levnadstecknare uttrycker sig: ”Hon byggde öar av vila, trygga hamnar mot smittor, kyla, hunger och död; vilsamma bönehus och skolor som ventilerades av frisk luft som om den kom från Jesu egen andedräkt”.

Paulus ord blev hennes livs motto

Snart ska Cabrini upprätta skolor och hem för fattiga i flera världsdelar. Med bräcklig fysik men med obändig tro, kastar sig den lilla italienskan in i ett liv som globetrotter för Jesus. ”Världen är för stor för att vi ska begränsa oss till en enda plats” var ett uttryck hon myntade. Förutom de åtskilliga båtfärderna över Atlanten ska hon även färdas den vådliga vägen genom Anderna på en mulåsna för att ta sig till Buenos Aires och där grunda en skola. Hon reser även genom Centralamerika och Brasilien.

Ofta är hon sjuk, ibland febrig i månader. Men sin styrka hämtar hon från föreningen med Jesus. Sedan åttaårsåldern bar hon inom sig en djup erfarenhet av den Helige Ande som hon fått i samband med att hon konfirmerades. Det motto hon satte för sitt liv var aposteln Paulus ord: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

Än i dag drivs ett flertal skolor, barnhem och sjukhus världen över av Cabrinisystrar.

Jag söker upp en av dem som arbetar i Cabrinis efterföljd.

– Hon var så dragen till Jesus att hon inte kunde motstå det. Hon överlät sig helt och hållet, säger syster Terezinha Lumbieri, själv missionär i São Paulo i Brasilien.

– I Cabrinis liv går det inte att skilja kontemplation och aktion åt. Hon separerade inte liv och mission, fortsätter syster Terezinha.

Själv summerade Cabrini sin hållning med orden: ”Överallt jag går ber jag, och på varje plats där jag går fram evangeliserar jag.”

Håller Cabrinis arv levande

Francesca Cabrini var katolik och arbetade intensivt för att de italienska immigranterna inte skulle lämna sin tro. Men de barn som i dag går i någon av hennes skolor kommer från många olika bakgrunder. Marisa Rosseto, rektor på Colégio Madre Cabrini i São Paulo, en privatskola med nära tusen elever, lyfter fram hur nya familjekonstellationer, livshållningar och förändrade värderingar innebär en stor utmaning i dag.

– Vi söker att hålla Cabrinis principer och arv vid liv genom en hjärtats utbildning som är mottagande och bryr sig både om den mänskliga och akademiska utvecklingen, säger Rosseto.

– Vi vill hjälpa våra elever att utvecklas etiskt och bli goda människor som kan förändra samhället, fortsätter hon.

Ville vara en Kristusbärare

Från ett arbete mer inriktat på italienska emigranter, har Cabrini och hennes systrars arbete blivit ett världsvida verk som spänner över sex kontinenter och femton länder. Själv brukade hon säga att hon önskade bygga en ångbåt som hette Kristoffer – Kristusbäraren – så att hon kunde resa runt till alla folk och göra Jesu namn känt till den sista ön i universum. Det blev ingen ångbåt. Men det trettonde bräckliga lilla syskonet från Lombardien med den gränslösa kärleken till Kristus, lämnade stora svallvågor i vår värld när hon följde sina drömmar.

Som en viol i en liten pappersbåt.