Krönikor
Inger Alestig: Dags behandla religion kungligt?
När det handlar om religion verkar de som står för planeringen hamna i ett kreativt limbo.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Full av förväntan satte jag på tv:n söndagförmiddag klockan 10.30. Dagens stora händelse, att Sverige får sin allra första kvinnliga ärkebiskop, firades i Uppsala domkyrka med en gudstjänst som också visades i SVT1. Innan gudstjänsten skulle vi tittare få ett reportage med intervjuer och bakgrund. Det var en halvtimme långt.
Den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén intervjuades, liksom den avgående, Anders Wejryd, samt Cristina Grenholm, kyrkosekreterare på kyrkokansliet. Jackelén gav ett avspänt och sympatisk intryck, och talade om sina hjärtefrågor: gudstjänstglädje, det sociala arbetet, klimatet, engagemanget i samhällsfrågor och dialogen med andra religioner. Hennes valspråk ”Gud är större” känns väl valt och är säkert, som hon själv förklarar det, ”en samtalsöppnare”.
Även intervjun med Anders Wejryd var välgjord om än lite förutsägbar. Och gudstjänsten var pampig.
Ändå var det med en känsla av besvikelse jag stängde av tv:n. Intervjuerna var bra och verkade väl förberedda. Så varför var jag besviken? Känslan gnagde ett tag. Inte ska man vara kritisk nu, när det är en glädjens dag?
Men jo, det ska man, för när jag väl kom på varför jag var så missnöjd, insåg jag att det är så här det är: kristna ska vara glada och nöjda över en halvtimmes reportage. En halvtimme! För en historisk händelse!
När kungligheter firar ägnar tv hela dagar åt händelserna. Det är intervjuer, det är ingående beskrivningar av kläder och mat, det är intervjuer med folk på stan, det är tillbakablickar och analyser. Men när det handlar om religion verkar de som står för planeringen hamna i ett kreativt limbo. Jag försöker föreställa mig hur snacket gick: ”Jag vet. Så här gör vi. Vi gör en intervju med avgående ärkebiskopen, och så får chefsideologen uttala sig”. Varpå kollegan svarar: ”Lysande!”
Ja, jag är ironisk. Det kan mycket väl vara så, att någon (alltid denna anonyma någon, en nivå högre upp) har sagt: "Ni får en halvtimme, inte en minut mer. Ett par-tre intervjuer, det får räcka", och man därför inte har gjort något av det som skulle kunna öka intresset för kyrkan och faktiskt bli mer spännande tv: enkäter med vanligt folk runtom i Kyrksverige, intervjuer med tyskar om mediarapporteringen där, analyser av Jackeléns bidrag teologiskt, intervjuer med människor som jobbat med henne. Det hade också varit intressant att få höra vilka som är kritiska och varför. Vad säger prästerna på lokal nivå? Diakonerna? Hur kommer den här historiska händelsen att påverka kyrkans roll i internationellt arbete? Frågor, frågor, frågor. Dem får vi inte svar på i SVT.
Överlag är denna historiska händelse dåligt täckt av riksmedia. Det hela är faktiskt ganska skamligt, och ett svek mot alla de svenskar som år efter år engagerar sig i Svenska kyrkan.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
