Krönikor
Inger Alestig: Det går utför för Melodifestivalen
Jag må låta gammal och grinig – men det är jag i så fall inte ensam om.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Nej, Melodifestivalen 2014 är inte bra. Det hjälper inte att folk viftar med ballonger så att tv-skärmen ser ut som ett hav fyllt av plankton. Inte heller hjälper de halvtama sketcherna eller att Nour el Refai går på händerna och samtidigt sprattlar med benen.
Om musiken kan man ha många olika åsikter. Hur folk röstar kan man inte göra så mycket åt. Det står var och en fritt att rösta fram de uslaste låtar, är det publiken som bestämmer så är det. Vad SVT skulle kunna göra något åt är själva inramningen. Och den är som sagt inget vidare.
Personkemin mellan de båda programledarna Nour el Refai och Anders Jansson är avslagen som en kopp te någon glömt i ett fikarum på 1980-talet. Nour el Refai gympar som sagt på scenen i senaste omgången av Melodifestivalen, från Linköping, och de båda programledarna försöker hotta upp kvällen genom att besöka det hotell där två av Abbas medlemmar en gång träffades. De står i en hotellreception och låtsas bli till sig av entusiasm över att kanske ta i den telefonlur som Benny en gång tagit i. Sedan dansar de båda i receptionen och provligger den säng där han kanske har sovit. Är det roligt? En oförstående receptionist ser på dem. Jag känner att jag har ungefär samma blick hemma i soffan.
Allting inramas av ett numera i SVT återkommande ljud: publiktjut. Tanken är, tror jag, att ju högre publiken tjuter, desto roligare ska även vi tittare tycka att det är. Tyvärr fungerar det inte riktigt så. Anders Jansson skriker ”Är ni laddade?” och jag går genast fram till tv:n och drar ner ljudet.
Jag må låta gammal och grinig – men det är jag i så fall inte ensam om. Tittarsiffrorna för årets Melodifestival har sjunkit betydligt. Kanske är Melodifestivalen i sin nuvarande tappning en angelägenhet framför allt för de yngre tittarna. Men det är synd, tror jag, om man helt tappar äldre musikälskare. Förr var Melodifestivalen något man kunde samlas kring. Nu verkar musiken alltmer komma i bakgrunden och det handlar bara om show, om glitter, om ballonger, om publikvrål.
Förra året försökte man få mera fokus på musiken, bland annat genom att välja programledare som också kunde sjunga. I år har man satsat på humor – men jag hoppas själv innerligt att manusförfattaren Edward af Sillén inte får förnyat förtroende.
Själv orkade jag inte se klart på andra avsnittet, utan bytte kanal efter halva tiden. I andra kanalen sjöng suveräna Norah Jones i en konsert från Köpenhamn. Här stod musiken i centrum. Inga applådåskor. Inga tjut. Bara ren, enkel, och suveränt framförd musik av en duktig artist.
Musik på riktigt, helt enkelt.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
