Krönikor
Inger Alestig: Hur ska vi förhålla oss till sociala medier?
Frågan om vad man får eller inte får säga i medierna är ständigt aktuell, men kanske ännu mer under ett valår.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Får man säga att man "kräks" över någon på twitter, om man är en svensk offentlig person? Eller får man kritisera SD:s politik, om man är programledare på Sveriges Radio?
De senaste veckorna har det blivit allt mer tydligt att vi är på väg in i en valrörelse. Dan Eliasson, Försäkringskassans generaldirektör, skrev på twitter att han ”kräks” över Jimmie Åkessons framträdande i SVT:s ”Debatt”. Reaktionerna från bland annat Sverigedemokraterna blev starka. Några veckor tidigare blev det klart att komikern och radioprofilen Soran Ismail blir avstängd från jobbet på Sveriges Radio under valåret, eftersom han kritiserat SD.
Frågan om vad man får eller inte får säga i medierna, hur privat man får vara, är ständigt aktuell, men kanske ännu mer under ett valår. Frågan kompliceras i dag också av att sociala medier blir en allt större del av offentligheten.
"Skriv inte på Facebook vad du inte kan tänka dig att ropa ut högt på torget", sa en av mina söner, när vi pratade om hur man bör förhålla sig till detta nya medielandskap. Det ligger mycket i detta. Samtidigt vill många av oss kunna säga vad vi tycker, vi vill och bör också få lov att använda både känslor och intellekt när vi tar ställning i frågor som till exempel rör människosyn.
Själv har jag länge önskat en större och mer genomgripande debatt om hur vi, som vill engagera oss i både kyrka och samhälle, ska eller kan förhålla oss till sociala medier. En tysk bloggare framhöll i ett föredrag om den nya medievärlden, att han själv hade flera olika ”personer” på sociala medier. Det kan låta osympatiskt att dela upp sig själv på det här viset – samtidigt är det ju precis det vi också gör i vårt övriga liv. Snacket vid kyrkkaffet är inte detsamma som de samtal man har vid köksbordet.
Det som är okej att säga är alltid en social konvention, regler som vi har kommit överens om som människor. Men forumen där vi säger saker genomgår just nu en revolution. Arenorna är inte längre bara fysiska, de finns i nätrymden. Och då måste vi också delvis omförhandla reglerna. Det märks – tyvärr inte! – alltid om vi till exempel skämtar i en blogg eller i ett inlägg på twitter. Det går inte att avläsa kroppsspråk eller miner.
Jag skulle personligen önska att ämnet vad får man/kan man säga i sociala medier generellt skulle debatteras mycket, mycket mer, inte minst i ”gammel- media”. Ämnet kommer upp då och då, som nu, när det finns en aktuell konflikt. Men var finns reportagen, analyserna, debattprogrammen som tar ett bredare grepp? Vad säger juristerna, vad säger lagen? Vilka förhållningsorder får politiker? Generaldirektörer? Och framför allt, vad säger vi medborgare?
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
