Krönikor
Inger Alestig: Mer och större är inte alltid bättre
Det är delfinaler och Andra chansen i det oändliga. Till slut tröttnar man.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Jag blev ganska snopen när jag i söndags såg löpsedlarna om att Conchita Wurst hade vunnit årets Eurovision Song Contest. Inte för att det var Conchita som vann. Utan för att jag hade missat att finalen gick på lördagskvällen. Jag hade en trevlig kväll utan tv:n, men funderade en stund över hur det kom sig att finaldatumet inte gått in i min hjärna. Jag kom fram till att det dels berodde på ett lite ljummare medieintresse i år – den sedvanliga "här röstar du själv–bilagan" hade uteblivit i alla fall i min dagstidning, och därmed fick jag ingen signal om att det nu var dags.
Dels tror jag också att min miss beror på att både ESC och den svenska uttagningen har utvecklats till att bli mycket långdragna historier. Det är delfinaler och Andra chansen i det oändliga. Till slut tröttnar man. Tittarsiffrorna för ESC talar också sitt tydliga språk: jag är inte ensam om att ha tröttnat. År 2012 sågs ESC av 3,5 miljoner tittare. Sedan dess har siffrorna gått ner – 3,3 miljoner såg finalen 2013 och 3,4 miljoner i år. Siffrorna för de nationella deltävlingarna här hemma har också dalat.
Det verkar finnas en brytpunkt där fler medietimmar och större satsningar inte automatiskt ger utdelning i större publikintresse. I år har även partiledardebatterna inför valet diskuterats ur en medie-synvinkel. Fler och fler medier vill nu ha sina egna partiledardebatter. Aftonbladet och Expressen menar att deras webb-sända partiledardebatter kompletterar tv-sändningarna och kommer att bidra till ett större intresse för politik och för valet. Flera statsvetare har dock påpekat att fler debatter kan ha direkt motsatt inverkan. De menar att människor behöver en stor gemensam händelse att diskutera och ha åsikter om.
Det kan ligga en del i denna farhåga över en utveckling mot fler och oftast mer nischade medier och en alltför splittrad och utspridd medieberättelse. När var och en kan välja exakt vad han eller hon vill läsa om/se/höra, finns det få gemensamma, kollektiva mediehändelser att prata om. Men tekniken förser oss hela tiden med verktygen just för en individualistisk mediekonsumtion. I företaget Samsungs framtidsrum i Seoul, Sydkorea, kan två personer se två olika program på samma tv, med hjälp av specialglasögon.
Jag tror att behovet av gemensamma berättelser kommer att öka i splittringens tid. När världen ter sig alltmer individualistisk och gemensamma berättelser löses upp tror jag att vi återigen kommer att upptäcka att vi behöver en tolkningsram som håller. Kyrkan har här en viktig uppgift att fylla i att ge oss just en sådan tolkningsram.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
