Krönikor
Inger Alestig: Motar bort tunga januaris oxveckor
Det är stort. Det är magiskt.
De mörka januariveckorna efter jul brukar kal- las oxveckor. Och visst finns det något tungt och segt över mörkret och över alla årets nya föresatser, som nu ska förvandlas från löfte till verklighet. Ibland behöver man en paus från mörker och krav. Ett utmärkt sätt att fly till ljusare platser erbjöds i lördagens tv-tablå på SVT. Här bjöds det på musik av högsta kvalitét i flera olika program: "Trettondagskonsert från Berwaldhallen" (SVT1), operan "Don Pascuale" från Metropolitan (SVT2) och, inte minst, "Cecilia Bartoli och barockmysteriet" (SVT2).
Själv hade jag redan tidigt i veckan bokat in programmet om barock-tonsättaren Agostino Steffani. Här tolkades hans musik av den förtrollande Cecilia Bartoli, samt en av mina personliga favoriter, countertenoren Philippe Yaroussky. Yaroussky är en världsstjärna, och när han och Cecilia Bartoli sjunger duett finns det inga oxveckor i världen som kan tynga ner sinnet. Sången var också fint inramad av vackra slottsmiljöer och färggranna kläder, samt inte minst, ackompanjerad av barockorkestern ”I Barocchisti”.
Vi fick också veta en del om den hemlighetsfulle tonsättaren. Agostino Steffani var både präst, ambassadör och tonsättare. Hans liv trädde fram genom de dagboksanteckningar, där han berättar öppenhjärtigt om livet bland den tidens maktelit. Det är ingen särskilt smickrande bild, men visst känner vi igen den som en avlägsen spegelbild av vår egen tid, med intriger, ränkspel, makthunger och avund. Han tycker själv att det är ganska roligt att agera medlare och diplomat, och gör det med stor energi, men oftast handlar hans arbete inte om det han är sänd till att göra: medla mellan katoliker och protestanter. Det visar sig nämligen att människor till sist är ganska ointresserade av de teologiska frågorna, de är mer intresserade av att göra ett bra parti med ett äktenskap eller försvara sin egen politik. Känns det igen?
Steffanis musik har dock överlevt alla de furstar och makthavare som ägnade sina liv åt att berika sig själva, och berikar nu oss. En tröst mitt i oxveckorna är också vetskapen om att denna musik, en gång ägnad åt och skapad för de rika, i dag finns tillgänglig för var och en av oss, på en tv nära dig. Eller för den delen, på en datorskärm via svt.play.
Jag måste till sist särskilt berömma Bartolis tolkningar. Samspelet mellan henne och orkestern är så fint, så djupt musikaliskt, att man ibland känner att tiden stannar och trots att man befinner sig här, i kalla Sverige, är man samtidigt mitt i musiken, man är där, i slottet, i orkestern och dras in i ett organiskt sammanflätat musikflöde. Det är stort. Det är magiskt.
Se även:
Mera musik bjuds det på i SVT2 på lördag: Klockan 20.00 visas "Trettondagskonserten" från Berwaldhallen del 2, och klockan 21.00 bjuds vi på "Last night of the proms 2013" från London.