Krönikor
Inger Alestig: Om knäppa konspirationer
Matcherna spelades – om de nu över huvud taget spelades – i USA. Givetvis finns amerikansk underrättelse-tjänst med på ett hörn.
Fotbolls-VM i Brasilien står för dörren, och i tv pumpas redan nu ut "inför"-program, både i mer traditionell form, men också i reportage som speglar Brasilien, och även kritiken som finns mot arrangemanget.
En liten udda film om fotboll sändes i måndags-kväll. ”Konspiration 58” av Johan Löfstedt handlar om fotbolls-VM 1958, det år då Sverige var värdland och fick silvermedalj. Men mest handlar den om en gruppering som kallas KSP58, och som bygger på en konspirationsteori. Enligt denna har VM 58 aldrig ägt rum. Eller i vart fall inte i Sverige.
Det här är så knäppt att åtminstone jag hajar till. Det finns ju tv-klipp, radioklipp – och massor av svenskar som i egen fysisk person varit där. Hur kan man framhärda i att detta aldrig skulle ägt rum? I filmen, som gjordes 2002 och som nu sändes i repris, intervjuas en av huvudpersonerna bakom KSB58, en historiker, som har skrivit en bok om "fotbollskonspirationen" och gärna står med linjalen i högsta hugg och förklarar varför solen står "fel" på tv-bilderna. Matcherna spelades – om de nu över huvud taget spelades – i USA. Givetvis finns amerikansk underrättelsetjänst med på ett hörn.
I filmen intervjuas också några av dem som var med, bland andra Kurre Hamrin. Psykoanalytikern Thomas Böhm förklarar – så gott det nu går – fenomenet konspirationsteorier. Och han säger också något mycket viktigt. Nämligen att det är av oerhörd vikt att bemöta konspirationsteoretikerna. Varför? Är de inte bara en samling galningar som man kan rycka på axlarna åt? Nej, menar han. Bland annat därför att när alla ögonvittnen är borta finns bara berättelserna kvar. Därför är det viktigt med sanningsenliga berättelser. Vilket osökt får mig att tänka på andra konspirationsteorier, som att det skulle vara amerikanarna själva som bombade World Trade Center. Eller att det aldrig funnits koncentrationsläger.
När jag stänger av tv:n skrattar jag fortfarande åt KSP:s tokerier. Men skrattar bäst som skrattar sist. Mitt eget skratt fastnar i vrångstrupen, när jag senare googlar på filmen – och inser att jag står där med dumstruten på. Filmen om KSP är fiktiv, det vill säga påhittad (vilket SVT nogsamt underlåter att informera om). Johan Löfstedt gjorde den i syfte att visa hur konspirationsteorier – som dem om förintelsen – uppstår. Han lyckades alldeles utmärkt. För vad som har hänt efter att filmen gjordes, är att det har uppstått en sammanslutning runt KSP58. På nätet kan man alltså i dag hitta en hemsida, länkar, t-shirts att köpa, med mera.
Hänger ni med? Det är knappt jag gör det själv. I vilket fall som helst får den här filmen mig att fundera länge över information, desinformation, och hur lätt man kan plantera ut konspirationsteorier.