Krönikor
Inger Alestig: Renée Nyberg har hittat rätt
Det är program som är lättsamma men inte flamsiga, och hittills har hon lyckats pricka in det som bland journalister ofta benämns som ’snackisar’.
Både heta debatter och "inpå-livet"-samtal har på olika sätt hittat sin plats i svenska soffprogram och pratshower. Men sådant som i tidningarna hänvisas till feature eller relationssidor, har inte haft lika lätt att hitta en naturlig plats.
Renée Nyberg har därför hittat en rätt så egen nisch i sin talkshow ”Renées rubriker”. Beskrivningen av programmet i tablåer och på nätet låter platt, programmet sägs handla om ”människorna bakom rubrikerna”. Men faktum är att Renées talkshow är långt ifrån så platt som man kan tro. I de tre första programmen denna säsong har det handlat om bland annat sanning och lögn, om vardagshjältar, och om skönhetshets och önskan att bli älskad. Renée håller alltid en lättsam ton när hon samtalar om dessa olika teman. Men det innebär inte att det blir ytligt eller fånigt.
I programmet om skönhetsideal (program tre) mötte vi bland annat brittiska Alicia Douvall, som blivit beroende av skönhetsoperationer. Vi fick höra henne berätta om hur vardagen kunde se ut, hur hennes liv gradvis förändrades och allt annat prioriterades bort – till och med dottern. Allt handlade om att bli vackrare, att nå ett ideal som samtidigt som pengarna rullade, på ett märkligt sätt försvann längre och längre bort.
I reportaget får hon prata utan att bli avbruten, och utan moraliserande pekpinnar. Med hjälp av en snygg och fungerande dramaturgi får vi så småningom veta att hon kommit till en vändpunkt.
Det var välgjort, med en fin samtalston och snyggt filmat, och jag tror att Renée lyckades fånga många tittare. Reportaget följdes sedan upp av diskussion i soffan med två svenska tv-kändisar, Agneta Sjödin och Alex Schulman. På samma sätt lyckades Renée göra programmet om sanning och lögn intressant, genom ett väldigt gripande reportage med den amerikanska vardagshjälten Charles Ramsay – mannen som hjälpte de tre fångna flickorna i Ariel Castros mardrömskällare att fly. Reportaget följdes upp med soffprat med Patrik Sjöberg, som avslöjat en av idrottsvärldens pedofiler i sin bok.
Men ibland haltardet: jag tycker till exempel inte att samtalet om "otrohetssajten" Victoria Milan gav något. Inte för att man behöver sitta och moralisera i soffan. Men för att den fråga som säkert många tv-tittare ställer sig, aldrig ställs till Dominika Peczynski som driver sajten: skulle du vilja att din egen man använde tjänsten?
Sammantaget tycker jag ändå att Renée Nyberg gör ett bra jobb i sitt program. Det är program som är lättsamma men inte flamsiga, och hittills har hon lyckats pricka in det som bland journalister ofta benämns som ”snackisar” – sånt som folk pratar om i kafferummen och vid lunchbordet.