Krönikor
Inger Alestig: Singellandet Sverige
Kärlekens väsen växer på platser där ingen trodde att den skulle kunna finnas. Som små asfaltsblommor.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
När fåglarna kvittrar utanför fönstret och liljekonvaljerna blommar, är det många som drömmer om förälskelse och kärlek. Några minns kanske sin ungdoms nyförälskade känsla. Andra väntar fortfarande på den rätte eller rätta.
I Sverige har vi med internationella mått mätt, en mycket stor andel singlar och ensamhushåll. Stockholm lär vara en av världens singeltätaste städer. Varför det förhåller sig så skulle kunna vara intressant att någon utredde närmare: beror det på arbetsmarknaden, på svårigheter att förena familj och yrkesliv, eller finns det andra skäl?
Än så länge har jag inte hittat några program eller dokumentärer i radio eller tv som på djupet analyserat singellandet Sverige. Däremot finns det gott om dejtingprogram på tv. Det är ensamma bönder och ensamma mammor på löpande band. Alla söker de en livskamrat och partner. Vårens variant heter ”Kärlekskoden” (SVT). Här får vi möta singlarna Greta och Staffan och vara med när de presenteras för ett antal tänkbara partners i sex program.
"Kärlekskoden" skiljer sig dock från tidigare dejtingprogram främst genom att man ger mer plats åt olika typer av experter inom ämnet psykologi. Det ger en viss tyngd åt ett program som ändå har behållit en karaktär av trevlighet och lättsamhet. Blandningen är sympatisk: även den som inte alls är intresserad av hur det går för de aktuella paren får lära sig ett och annat om anknytning, om kroppsspråk, om hur vår personlighet är sammansatt.
Som i de flesta dejtingprogram varvar man också expertsnacket med korta intervjuer av typen "Hur känns det?" och lite lekfulla tävlingar eller upptåg. Den så populära utslagningen, där många kandidater till sist ska bli få, finns också med, men här bedöms inte människor främst utifrån prestationer eller utseende, utan det handlar om att matcha ihop rätt personer utifrån egenskaper och personlighet.
Men visst ska det till en attraktion också. I senaste avsnittet fick vi lära oss mer om hur vårt kroppsspråk signalerar intresse – eller ointresse. Det var intressant att se att hur ibland mycket små gester avslöjar oss.
Till sist dock en stilla fundering över kärlekens väsen. Jag tror – som den kanske hopplösa romantiker jag innerst inne är – att oavsett hur många experter man kopplar in, kommer man aldrig att helt kunna ringa in kärlekens väsen. Den uppstår ibland stick i stäv med konventioner, med det förväntade. Den växer på platser där ingen trodde att den skulle kunna finnas. Som små asfaltsblommor. Personligen tycker jag att detta är alldeles underbart. Jag önskar förstås att sådana asfaltsblommor ska få växa både i programmet "Kärlekskoden" – och överallt i landet, denna vackra vår.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
