Krönikor
Inger Alestig: Självrannsakan saknas i Knutby
Leif G W Persson å sin sida skräder inte orden ... : ’De är påtagligt lika kriminella ungdomsgäng i våra förorter’.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Det är tio år sedan skotten i Knutby föll, och detta har uppmärksammats på olika sätt i tv och tidningar under veckan som gått. I fredags var Åsa Waldau inbjuden gäst hos "Skavlan" (SVT), och i "Veckans brott" (SVT) diskuterades fallet ur en polisiär och rättslig vinkel.
För oss som följde Knutbyfallet nära och minns de olika turerna när en kvinna mördades och en man skottskadades allvarligt, är det förstås intressant att ta del av det som sägs och tänks om fallet som skakade den lilla Knutbyförsamlingen så här tio år efteråt. Jag tycker att de intervjuer som gjorts generellt sett har varit bra. Men då och då fattas det en följdfråga eller en kommentar. Det gäller särskilt teologiska frågor, som till exempel Kristi brud-läran, som Åsa Waldau nu inte längre vill kännas vid. Ändå hörde jag henne i en radiointervju för bara några månader sedan komma med en lång invecklad tankegång som mitt i allt rymde tanken att Kristi brud skulle kunna vara en människa. Här borde det komma en följdfråga om hur Knutby, till skillnad från alla andra kristna samfund, kan komma till denna slutsats. Men frågan uteblir.
Det som ändå är mest slående under veckans Knutby-intervjuer är den totala frånvaron av självrannsakan hos representanter för Knutbyförsamlingen. Ingeting har varit fel i deras teologi. De har inget ansvar. Ingen visste något, och ingen i den lilla kollektiva församlingen bar heller något ansvar genom sitt eget agerande, till exempel underlåtenheten att anmäla mordattacken mot Alexandra Fossmo vid ett tidigare tillfälle.
De ansvariga i Knutbyförsamlingen lägger i dag allt ansvar på Helge Fossmo. Man beklagar sig också gärna: andra frikyrkor har varit elaka mot Knutbyförsamlingen. Det är synd om dem. De har inte fått sörja.
Det gäller att minnas historien när man hör dessa klagolåtar, och hör hur lite man tar ansvar för sin teologi. Det gäller att minnas, när man hör församlingsmedlemmar säga att de fick omvärdera allt (Svenska Dagbladet 29 december) att de knappt har omvärderat någonting – inte då, och inte nu.
Jag tycker det skulle vara klädsamt om ledningen vid något enda tillfälle under de veckor som gått, hade skärskådat sin egen roll och delaktighet i det som hände och gick så snett. I stället visar de upp en mur av självtillräcklighet för omvärlden. Leif G W Persson å sin sida skräder inte orden, när han sammanfattar attityderna i Knutby, församlingens slutenhet, deras ovilja att kommunicera med det omgivande samhället, deras misstro mot människor utanför gruppen, och deras sätt att hålla varandra om ryggen i alla lägen: "De är påtagligt lika kriminella ungdomsgäng i våra förorter".
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
