Krönikor
Inger Alestig: Världens mest ensamma ö?
Värst är det på Kungsholmen, får vi veta i programmet – just den ö i Stockholm där Dagen har sin redaktion.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
För några veckor sedan efterlyste jag dokumentärer eller andra analyser i tv om varför Sverige är unikt i världen genom mängden ensamhushåll. Nu finns ett program som behandlar just detta ämne. Dock sänds det inte i tv. "Experiment Ensam" är en programserie i nytt format och genom ett nytt medium. Serien sänds på youtube, och består av runt femton minuter långa avsnitt, eller "webisodes". Håll ögonen öppna på detta fenomen – det lär komma fler produktioner av den här typen i framtiden. "Experiment Ensam" är gjord av två produktionsbolag och bakom finns gänget som gjorde tv-succén "Historieätarna". "Experiment Ensam" har samma typ av givande blandning av fakta och lekfullhet. Här får vi möta Marko Lehtosalo, som i ett antal avsnitt ska pröva hur det är att göra saker helt solo. Är det lika roligt att sjunga karaoke och se på stand up ensam som att göra det tillsammans?
I första avsnittet (publicerat 13 maj med hittills över 100 000 visningar) får han gå på stand up – en föreställning som görs för en enda person, honom själv. Marko sitter ensam i en öde salong när standup-komikern Ann Westin kommer in för att dra sina skämt. Båda blir sedan analyserade av en psykolog, som resonerar runt mekanismerna med grupper, hur vi härmar varandra, dras med av varandra – och hur mycket som alltså blir helt annorlunda när man gör saker själv.
Det är både kul och givande och ger en hel del nya insikter, även om en del känns som självklarheter (troligen visste många av oss att människan är en social varelse). Men jag hoppas att man i kommande avsnitt kommer att gräva lite djupare i varför vi verkar vara världens ensammaste folk. Värst är det på Kungsholmen, får vi veta i programmet – just den ö i Stockholm där Dagen har sin redaktion. Kungsholmen lär vara världens ensammaste ö. Här är hela 80 procent av hushållen ensamhushåll. Varför har det blivit så i Stockholm, men tydligen inte i London eller New York? Vad står detta för?
Jag kan inte påstå att jag personligen skulle vilja vara en del av kollektivet i New York i tv-serien ”Vänner”, även om det säkert ibland är mysigt att dela lägenhet. Men jag är mer ute efter sociologiska och psykologiska förklaringar till varför det svenska klimatet (och då menar jag inte bara kylan) verkar vara bästa tänkbara mylla för en mycket starkt utvecklad individualism – på gott och ont. Ensamboende behöver förstås inte betyda att man är ensam i övrigt eller upplever sig ensam. Samtidigt ser vi att psykiatriska diagnoser ökar vid sjukskrivningar, och många äldre upplever sig också isolerade. Det finns alla skäl att åtminstone titta närmare på hur sambanden mellan boende och livskvalitet i stort ser ut.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
