“Jag är nästan alltid helst ensam, alldeles oavsett möjligt sällskap”

Med hjälp av 20 frågor försöker Dagen lära känna kristna kulturpersonligheter på ett nytt sätt. I serien ”På djupet med …” möter vi i dag Josefine Arenius, föreläsare, moderator och skribent.

1. Vad går du runt och tänker på just nu?

– Individualiseringen. Den har malt i huvudet hela våren. En fjärdedel av svenskarna finner livet meningslöst enligt en studie som kom i våras. Det verkar som att vårt projekt ”själv” inte har varit så lyckat. Ändå trummar vi på som att räddningen alltid finns i oss själva, inte i gemenskapen eller något större. Jag funderar på kyrkans – och min – plats i allt det.

2. Vilken biblisk person identifierar du dig mest med och varför?

– Det fina med Bibelns berättelser är ju att det alltid finns någon att identifiera sig med, alldeles oavsett var i livet jag befinner mig. Jag tycker att det finns mycket att hämta hos David, på både bra och dåliga dagar. Jag var lite av en ”early bloomer” som fick mycket gjort tidigt, men jag är också rätt mycket gammal och gnällig och går runt och klurar på tok för mycket. Jag tycker om att be tillsammans med Davids texter.

3. Vilken är din största skräck?

– Att något händer barnen förstås. Vid två tillfällen har vår son skrämt tillvaron ur oss genom att först nästan dö vid förlossningen och sen – några år senare – gå igenom tuffa undersökningar i letandet efter tumörer, som tack och lov inte fanns där. Men det är som att falla handlöst. Jag är också rädd för att jag själv ska vara för lat eller för feg för att faktiskt vara med och göra skillnad tillsammans med andra. Den tanken brottas jag en del med.

4. När brukar du en lögn?

– När jag vill vara ensam. Jag möter nya grupper nästan varje dag i mitt jobb och jag har ”hittat på” rätt många telefonmöten för att kunna smita undan en timme över lunchen och ladda om. Privat har jag nog lärt mig att vara ärlig och säga att jag vill vara själv, helt enkelt, men upplever inte att det alltid uppskattas. För den som alltid trivs med folk omkring sig är det nog lätt att känna att den som behöver vara ensam väljer bort den specifika gemenskapen. Men jag är nästan alltid helst själv, alldeles oavsett möjligt sällskap.

5. Vilken egenskap hos dig själv har du svårast för?

– Att jag har så fruktansvärt svårt att få ändan ur och få saker gjorda! Och att jag inte har hittat avstängningsknappen för ältandet i huvudet.

6. Vilken egenskap har du svårast för hos andra?

– När människor är olika i olika rum. Har en åsikt som passar in i det ena rummet, och en annan som passar in i det andra. När jag förväntas haka på den charaden. Eller när människor inte förmår zooma ut och se den större bilden, vad som blir bra för fler, inte bara för mig eller för mitt barn eller sammanhang. Jag är en hemsk typ att ha med på föräldramöten i skolan …

7. Vilken nu levande person beundrar du mest?

– Hopplös fråga, det är så många. Mina vänner, Elin och Josefin, som konstant påminner mig om nåd och sanning och som drar mig tillbaka till Jesus, oftast med en stor portion humor. Min make som – mer än någon annan jag känner – förmår att se gott i alla situationer utan att vika från det som är krångligt eller utmanande. Min pappa som formulerat tro in i mitt liv sedan jag föddes. Sedan hyser jag en speciell beundran för lärare. De där som på riktigt bestämmer sig för att göra skillnad i barns liv. Vi måste bli bättre på att uppmuntra lärare!

8. Vilken är din käraste ägodel?

– Det ocharmiga svaret är förmodligen min mobil. Livet skulle bli krångligt utan den. Om huset började brinna skulle jag dock kasta mig efter ett speciellt minne efter min farfar, en avsågad bräda med hela hans målarkarriär i färger.

9. I vilket land skulle du vilja bo?

– Jag längtar alltid lite till USA. Skulle gärna göra något år i Chicago eller Nashville. Sedan drömmer jag om att ta ett halvår i värmen någonstans och skriva. Kanske när jag blir gammal på riktigt.

10. Vad ångrar du mest?

– Saker jag sagt som gjort illa. Människor jag missat att se. Sedan skulle jag ju kunna ge min far rätt och säga att jag ångrar att jag inte utbildat mig ordentligt. Samtidigt är jag glad för det jag har i dag.

11. Vilken talang skulle du helst vilja besitta?

– Jag har hela mitt liv varit omgiven av musik, men är själv helt omusikalisk. Det sörjer jag lite.

12. Vad skulle du säga till ditt 14-åriga jag om du fick chansen?

– Att det är värt att vara lite udda och stå för det man tror på som tonåring, för det ger mod genom livet. Att du har de klokaste föräldrarna ett barn kan önska sig. Att aldrig sluta prata om livet. Att din tro håller för frågor och tvivel, att din relation till Jesus fördjupas om du tar den på allvar. Att du inte kan köpa vare sig Guds eller människors kärlek – du är älskad för att du är född. Punkt.

13. När möter du Gud?

– Gud överraskar. Jag kör väldigt mycket bil och har ofta samtal med Gud i bilen. Via musik och texter drar Gud mig nära. Men jag upptäcker allt oftare att Gud möter mig i en föreläsningssal full med industrichefer. Eller i mötet med barnens lärare eller en människa på kyrkkaffet. Det är ofta då han säger; ”ser du, det här är människor jag älskar.”

14. Vad vill du viska i statsministerns öra?

– Att han är älskad för att han är född, han också. Och att Gud är den som kan möta där i den stora ensamheten när alla tränger på med just sina frågor. Och att vi måste tala om individualiseringen, innan vi gör så stor skillnad på mitt och ditt att vi inte ser varandra alls.

15. Svenska språkets vackraste ord?

– Mod. Till både ljud och innehåll.

16. Vilka är de drömmar du ännu inte förverkligat?

– Jag är för lat för mina egna drömmar. Det är ett problem. Jag vill skriva mer, i andra genrer. Växa tillsammans med mina kollegor. Uppleva världen med min familj. Se Gud förvandla vår församling än mer. Men också – bli bra på rutiner. Den drömmen kanske ligger främst och den är helt klart oförverkligad. Då skulle en del av det andra ge sig automatiskt …

17. Om du fick flyttas bakåt i tiden för en dag – vilken tid skulle du vilja besöka och varför?

– Jag tror jag skulle vilja haka på något av de stora kyrkomötena. Hur diskuterade man tro och teologi på 300-talet liksom?

18. Vad vill du ska spelas på din begravning?

– Haha, den listan är färdig och nedskriven. Ingemar Olssons ”Hoppet som bär mig”. Kurt Carrs ”For Every Mountain” under ledning av min bror. En något omskriven version av Robbie Williams ”Angels” som min kompis Henning åker på att sjunga och så ”Jag älskar dig Jesus” som vi också hade på vår vigsel. Sa jag att jag bearbetar livet i texter?

19. Vilken är din favoritsysselsättning?

– Min man skulle säga att det är att stirra rakt ut. Jag är sjukt bra på stirr. Jag älskar att resa, att planera för att resa, vara på väg, ta barnen i handen och hoppa på tåget. Sedan älskar jag på riktigt mitt jobb. Att få prata generationer med församlingar, ledarskap med chefer och kultur med förändringsledare är otroligt roligt.

20. När och var, var du som lyckligast?

– Oj! Jag tycker att lycka är ett svårt ord. Jag är mer förtjust i förnöjsamhet. Nöjd men ännu inte färdig liksom. Men några av mina lyckligaste stunder har nog varit en gudstjänst i Örtomta nyår 1986, en picknick i Hagaparken 2010, ett frieri på en italiensk kulle 2011, ett första skrik i en förlossningssal och ett uppvak efter narkos 2013 och 2014, vid restaurangbord bland vänner och, på riktigt, många stunder framme vid en scen i en gammal lada på Närkeslätten under åren med Frizonfestivalen då Gud har talat så jag hört varje stavelse.

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.