Kultur
”Jag blev bortmotad från min egen församling”
Bokaktuella professorn Cheryl Bridges Johns menar att Bibeln har använts som ett vapen mot henne: ”Det läskiga är också att det här inte är några äldre herrar, utan killar i trettioårsåldern”, säger hon i stor intervju med Dagen.

Cheryl Bridges Johns är pingstvän – och respekterad akademisk teolog. Den kombinationen har inte alltid varit självklar. Genom sitt 71-åriga liv har hon fått kämpa såväl mot fördomar som mot kvinnoförakt. Ändå är det ingenting mot det hon nu har fått gå igenom.
UPPSALA. Den amerikanska teologen Cheryl Bridges Johns är fjärde generationens pingstvän. Hon växte upp i en församling som hennes mormors mor Sally grundade redan 1907 – bara ett år efter att väckelsen på Azusa Street bröt ut. Sally hade drabbats av Anden, börjat tala i tungor – och därför blivit utesluten ur sin metodistförsamling.
– Även om hon aldrig var pastor, var hon en ikon i kyrkan. Hennes porträtt hängde i kyrkans vestibul, liksom vakade över oss. Omedvetet påverkade det nog mig. Jag har aldrig haft bilden av att det finns vissa saker som kvinnor inte kan göra.
Cheryl Bridges Johns, som har en lång akademisk karriär bakom sig, har ofta varit den enda kvinnan i rummet, berättar hon. Ofta också den enda pingstvännen. Såväl i den amerikanska som i den skandinaviska pingströrelsen har det funnits en föreställning om att teologisk utbildning är överskattad – till och med skadlig.
– En gång fick min man, som också är pingstteolog, kommentaren: ”Well, du har utbildning, men vi har Anden”. Och då svarade min man: ”Well, det var Anden som sa åt mig att skaffa en utbildning”, säger Cheryl Bridges Johns och ler menande.
”Ingen ville ha mig”
Hon bor i Cleveland, Tennesse, men är på Sverigebesök för att tala om sin nya bok Helig, farlig och gåtfull (Spricka förlag) – en bok om att återupptäcka Bibelns förunderliga värld. Jag träffar henne över en lunch i Uppsala, strax innan ett seminarium vid teologiska institutionen.
Så länge hon kan minnas har hon haft en passion för Bibeln. Hon predikade första gången som 16-åring och har alltid haft en inre övertygelse att det var teologi som hon skulle ägna sig åt. Samtidigt medger hon att det har funnits stunder då hon tvivlat. Som när både hon och hennes man hade planerat att doktorera och en syrlig kommentar från en kvinna i församlingen fick Cheryl Bridges Johns att söka andra jobb – som sekreterare, butiksbiträde, allt möjligt.
– Men vet du, jag fick inte ett enda jobb! Ingen ville ha mig. Det här var samtidigt som vi inte fick vårt hus sålt, och dessutom hade vi ont om pengar. Jag minns att jag satt i bilen och grät och bad till Gud. Då var det som att jag hörde en röst inom mig: ”Du kommer inte att få något jobb, alla dörrar är stängda, för du gör inte min vilja”. Det gjorde att jag i stället ansökte om doktorandtjänsten som jag planerat. Och samma dag som jag blev antagen fick vi också vårt hus sålt!

Bibeltexten har blivit ”avförtrollad”
De senaste fyrtio åren har Cheryl Bridges Johns forskat, utbildat blivande pastorer och engagerat sig i internationellt ekumeniskt arbete.
Hon betonar att Anden inte är förbehållen pingströrelsen, utan att dess uttryck finns i en mängd olika kyrkliga sammanhang. Men det är pingströrelsen hon känner bäst. Och där har hon noterat en tendens att skilja på Ord och Ande; man läser Bibelns som en torr instruktionsbok medan Anden tillåts verka i bönen eller musiken.
Cheryl Bridges Johns menar att bibeltexten blivit ”avförtrollad” och härleder orsakerna dels till den lutherska reformationens ensidiga fokus på Ordet och dels till de tidiga pingströrelsens avsaknad av egna läroböcker.
– När pingströrelsen föddes var man tvungen att hämta undervisning från andra håll. Eftersom man inte ville bli liberalteologisk, valde man det fundamentalistiska spåret där man har en mer vetenskaplig syn på skriften; man ser den som samling logiska principer som man kan studera, tolka och sedan applicera. Att teologerna som gjorde den här läsningen ofta var cessationister och alltså trodde att Andeutgjutelsen slutade i och med apostlarna, bortsåg man ifrån.
– Det här har lett till att Bibeln för många har blivit platt. I stället för att se Bibeln som en plats där Anden verkar och där Gud förmedlar sin närvaro, på samma sätt som i nattvarden, betonar man att Bibeln bygger på fakta. Man använder den för att försvara vissa värderingar – och för att slå ner på sina motståndare. Ibland kallar de det själva för apologetik, men i praktiken är det elakhet.

Bibeln används som ett vapen
Cheryl Bridges Johns talar engagerat. Hon har själv blivit måltavla för elakheten hon beskriver, förstår jag snart. I hennes eget samfund – Church of God – finns en stark betoning på Bibelns ofelbarhet: att den är helt utan fel och i all sin undervisning och att skriften i originalmanuskripten inte bekräftar något som strider mot fakta. När Cheryl Bridges Johns i sin nya bok – den som nu finns utgiven på svenska – lyfte fram bristerna med en sådan läsning, gjorde hon det inte ostraffat.
– En grupp högljudda män har velat ta över församlingen med sin teologi och använder Bibeln som ett vapen i kulturkriget som de utkämpar. Kvinnor är alltid lågt hängande frukt. Och eftersom jag är professor började de håna mina texter och min forskning. De blev väldigt upprörda över att jag inte står bakom ofelbarhetsläran, kallade mig ”woke” och radikalfeminist. Jag svarade dem att jag inte har förändrats på den punkten på 40 år, jag är samma person som jag alltid har varit, men det är tydligt att kulturen inte är densamma.
– Det läskiga är också att det här inte är några äldre herrar, utan killar i trettioårsåldern.
Cheryl Bridges Johns säger att trakasserierna från de här killarna gjorde det ohållbart för henne att vara kvar i Church of God – samfundet inom vilket hon undervisat pastorer och själv planterat en församling.
– De har motat bort mig från min egen församling och gjort mig kyrkligt hemlös, säger hon utan att vilja gå in på några detaljer. Hon bara skakar på huvudet.
– Det har varit hemskt.
Cirkeln är sluten
Samtidigt betonar hon att det finns kvinnliga teologer och ledare som blivit ännu hårdare åtgångna. Evangelisten Beth Moore och bibelforskaren Karen Swall Prior till exempel. Efter trakasserier har de känt sig nödgade att lämna Sydstatsbaptisterna respektive Southwestern Baptist Theological Seminary.
Cheryl Bridges Johns är i dag pensionär, men undervisar litegrann på en metodistisk teologiutbildning. Hon och hennes man går också i gudstjänst i en metodistförsamling ”som är öppen för Anden”.
– Det som har varit fint i allt det jobbiga är att jag nu går till en kyrka som tillhör samfundet som min mormors mor en gång blev utesluten ur. På så sätt har jag gått hela vägen runt. Cirkeln har slutits.