”Jag skrev till kungen och tackade för inspirationen till psalmen”

Frikyrkopojken landade i Svenska kyrkan. Popmusikern blev psalmförfattare. Nu släpper singer-songwritern Tommie Sewon sitt tionde album som innehåller fjorton psalmer med egna och andras texter. Till och med kungen har haft ett ord med i laget.

En stark personlig upplevelse ligger till grund för albumets inledande sång - Vi som vandrar här.

– Det var julnatten och jag hade kört min dotter halva vägen upp i Uppland för att släppa av henne till hennes mamma. När man är skild ska man ju dela upp tiden och jag lämnade henne mitt ute på en skogsväg där våra bilar ställde sig mot varandra med lamporna mot sig i mörkret och hon skulle gå över till sin mammas bil. Så skildes vi åt, och jag åkte tillbaka till Stockholm och hon upp mot Gävle där hon bor.

På väg hem i julnatten fylldes pappa Tommie av tacksamhet, men samtidigt också vemod över att behöva lämna sin dotter. Natten var stjärnklar och vacker och Tommie noterade hur människor i bilarna han mötte också färdades ensamma. Spontant slungade han sina tankar rakt ut i luften där han satt bakom ratten.

– Hur är det meningen att vi ska få ihop det här med livet? Vi kastas ut i mörkret – utan karta och kompass ska vi få ihop det. Det var som en bön rakt ut i luften. De där orden följde med mig och det blev sedan den här låten.

Tommie pekar på dubbelheten i att samtidigt som vi människor lever och dör ensamma, så delar vi samma utsatthet. Och där finns det ett vi.

– Det är inte ett vi och dem, inte ett vi i kyrkan och de utanför, utan det är vi i mänskligheten som ställs inför det här stora i tillvaron. Och det tycker jag är så fint med psalmer, att det är ett gemensamt sätt att närma sig allt det där.

Tommie Sewons fönsterlösa kontor är inrymt längst uppe på ena läktaren i Sofia kyrka. Han tjänstgör som skol- och ungdomspedagog, men också musiker, och en del av sin gärning utför han bland ungdomarna som finns på Fryshuset i södra Stockholm. I många år har han guidat eleverna på Fryshusets låtskrivarlinje i ett två veckor långt psalmskrivarprojekt, en av många övningar i försöken att så småningom bli professionella låtskrivare.

– De sa många gånger att det var i psalmprojektet de kom varandra närmast, där de såg varandra i nytt ljus. För samtalen blev ju: Jaha, vad tror du på? Det var så mycket mer än bara låtskrivande. Gång på gång har jag upptäckt att när man pratar om de här sakerna så kommer man varandra väldigt nära, förklarar Tommie Sewon när vi slagit oss ner i en de små röda stugorna som Sofia kyrka äger.

Här har han ett flertal gånger suttit och skrivit musik och texter tillsammans med andra på de skriv- och psalmskrivardagar som församlingen anordnat. Snett över gatan i den stenbelagda gränden utanför ligger ett annat litet trähus där Ulf Lundell hade sin skrivarstuga på den tiden när han slog igenom som författare. Det är inte öppna landskap direkt, men utsikten från Vita bergen där Sofia kyrka och de små stugorna är belägna är intagande. Kanske tänker människor att i kyrkan på höjden är avståndet till Gud i alla fall lite kortare. Från sin läktare i kyrkan kan Tommie se de människor som varje dag slinker in för att tända ett ljus, eller bara slå sig ner i stillhet en stund.

Psalmer, sånger eller mittemellan. Skivans titel antyder viss ambivalens inför genren och nog har han känt kluvenhet i utmaningen att åstadkomma sånger avsedda att sjunga gemensamt. Tommie Sewon har sina andliga rötter i frikyrkan där det var mer sånger än psalmer. Pingstprofilen, tillika LP-stiftelsens förste föreståndare, Erik Edin var hans morfar och musikaliskt härstammar Tommie från popvärlden. Hans 1990-talskonstellation Tommie Smajls Poporkester var en frisk fläkt för frikyrkokids som längtade efter coolare sound och attityd i kyrkomiljön. Tommie medger att psalmer är något han har lärt sig att älska längs vägen.

– Psalmer var mest skolavslutning och högtid, någonting som man kunde bli berörd av för att man satt i en kyrkbänk och kände någonting. Men senare i livet, när man som jag är verksam i kyrkan, så vill man vara med och bidra och man upptäcker att ”i det här sammanhanget saknas det en sång”. Ju mer jag har kunnat använda mina egna sånger, desto mer råg i ryggen har jag fått, konstaterar Tommie.

Hans första försök att omfamna psalmerna var soloalbumet Mässa för ambivalenta. Jag minns releasekonserten 2006 i Andreaskyrkan på Södermalm där Tommie och hans medmusikanter framförde sånger med titlar som Du är inte hopplös, Jag har en vän, Ett slags predikan och Drabba mig. Han medger att han fortfarande var ganska mycket singer-songwriter på den tiden, vilket också hörs rätt tydligt när man lyssnar på låtarna igen. Men ansatsen var tydlig, ett ärligt försök att med sångernas hjälp utforska kyrkans olika liturgiska beståndsdelar.

När boken Psalmer i 2000-talet skulle tas fram organiserades en psalmskrivarresa och Tommie Sewon var en av dem som blev medbjuden. En längtan började sakta gro inom honom att få bidra till den gemensamma, kollektiva sången. Tommie menar att det är en insikt som tar tid och som måste få göra det eftersom det handlar om att mogna som människa.

– Så nu när jag har skrivardagar med unga, då förstår jag ju helt att de kanske inte vill skriva psalmer just nu. De behöver hitta sig själva, de behöver hitta sitt språk och känna sig fria i att välja att skriva kollektiv sång eller för kyrkan. Ibland när man säger att vi måste få flera unga representanter, så måste man tänka på att tiden måste få ha sin gång, så att det känns att sångerna kommer inifrån, säger Tommie Sewon.

Men vad är det då som säger att en sång också är en psalm?

Tommie skrattar.

– Det finns ju de som har en väldigt torr och sträng definition av psalmer, att det är bara de sånger som blivit antagna i en psalmbok. Och det är ju sant på ett sätt, men det kändes lite skönt när jag gjorde den här skivan att hålla det lite öppet så att andra får avgöra. Jag tyckte också att det är en lite kul och opretentiös titel.

Psalmer, sånger eller mittemellan, alltså.

Det berättas att Evert Taube hade folk som tjatade på honom att han borde skriva en psalm, och brukade då irriterat svara: ”Det har jag redan gjort”.

– Så länge skutan kan gå?

Precis. Folk hade bara inte upptäckt att det egentligen är en psalm.

– Underbar text! Men den görs ju så ofta så hurtigt och därför tror jag att man tänker på något annat.

– Som låtskrivare är det så tacksamt med psalm för att sångerna har en självklar riktning. Psalmen vänder sig till Gud med alla mina känslor och frågor kring att vara människa och får därför nerv och känsla av angelägenhet. Samma för dem som sjunger psalm. Ett vi uppstår som inte bara är vi i kyrkan, utan vi människor tillsammans på jorden med all vår litenhet, längtan och förundran.

Fröet till skivan såddes när Tommie Sewon fick en förfrågan från Stockholms stift om att skriva en stiftssång utifrån biskop Andreas Holmbergs valspråk som lyder ”Bli kvar i min kärlek” utifrån Jesusorden i Johannesevangeliet 15. Tommie antog utmaningen, men fick responsen att hans förslag visserligen var fin, men samtidigt ”lite för svår och lite för vemodig”.

– Då skrev jag en till. Väldigt mycket enklare.

Han drog sig till minnes rådet från den där psalmskrivarresan där deltagarna fick lära sig hur de flesta psalmer är uppbyggda. Att de bygger på en enkel melodifras som sedan upprepas. Därefter kommer en variant och sedan återkommer den första melodin igen. Allt för att folk ska uppfatta snabbt.

– Blott en dag och många andra psalmer är uppbyggda så. Någonstans där bestämde jag mig nog att skriva enklare melodier och underordna mig det där med omfång, att det helst ska hålla sig inom en oktav och i en tonart som många kan sjunga.

– Det är kul med begränsningar. Jag höll på mycket och skrev haikudikter ett tag. Det är något med att ha en ram att hålla sig inom, konstaterar Tommie Sewon.

Inför den nya skivan köpte han sitt första piano, vilket färgat tonspråket på ett nytt sätt. Musiken blev enklare och när det gäller texterna bestämde han sig för att våga bolla dem mer, exempelvis pröva dem teologiskt med präster och andra. Att skriva en text som ska sjungas av många är alltid en balansgång, konstaterar han.

– Man får inte bli för personlig, samtidigt som det måste gå genom mig som person. Jag tänker att om man ska skriva för kollektivt bruk så är det nog bra om man är flera inblandade. Jag har struntat i prestige och låtit folk tycka att ”den där var inget bra”.

Allra störst inflytande på Tommies musik har vännen, musikern och producenten Robert Ivansson haft. Han har producerat samtliga tio album han spelat in sedan skivdebuten med Tommie Smajls Poporkester 1994 och Tommie släpper lös sitt hjärtas hyllningskör när han ska förklara hur mycket Robban betytt för hans musikskapande.

Några av sångerna på nya albumet är tonsättningar av andras texter. När Tommie frågade om poeten Ylva Eggehorn hade några passande texter skickade hon två. En av dem är med på skivan. Prästen Mika Wallander skrev dikten Min Gud är en mormor som Tommie redan släppt som en av singlarna från albumet. Programledaren och författaren Fredrik Lindströms dikt Allting räknas har inspirerat Tommie Sewon till låten Om vi låter julen vara jul och dessutom har hans tidigare kollega från Trots Allt-tiden, Elisabeth Hjort, bidragit med texten till En oro i taget.

Största ögonbrynshöjaren alla kategorier är att Tommie anger kung Carl XVI Gustaf som en av sina inspirationskällor, ett påstående som väcker berättigad nyfikenhet. Det hela började med att Tommie frågade sig vilka ämnen det saknades psalmer om och snabbt insåg han att klimatet och klimatnöden kändes angeläget, men inte så omskrivet. I den vevan råkade han höra en intervju med kungen i podden Värvet.

– Kungen började prata om sin kärlek till skogen och då blev han en person som kom nära. Det kändes otroligt genuint när han pratade om att han går in i skogen, på tal om heliga rum. Han sa ordagrant att ”tallarna reser sig mot himlen som en katedral”. Den formuleringen och någon mer har jag använt i min text till Gåtans skrud. Jag har till och med skrivit ett brev till kungen för att tacka, berättar Tommie.

Har kungen svarat?

– Inte än i alla fall. Men jag tog ju några rader ordagrant där i första versen, så jag tänkte att jag ville ha ryggen fri om någon påpekade att ”det där har jag hört kungen säga”. Jag skrev till kungen att om du vill kan jag skriva med dig på Stim. Man kan ju dela upp textprocenten, säger Tommie Sewon med ett skratt.

Från den 90-årige countrylegendaren Willie Nelson har Tommie Sewon också lånat en sång. Too sick to pray har i hans svenska översättning blivit För trött att be.

– Jag ville ha med den här spännvidden mellan en som egentligen inte tror, och en väldigt varmt troende. Jag kan själv känna att jag finns en ateist i mig som håller på att bråka och sedan en som har en väldigt varm tro. Alltså, jag rör mig däremellan.

Vad gör psalmskrivandet med dig som person?

– Det är något med fokus. Inre samling, där plötsligt saker får ett bättre perspektiv. Eller att jag tillåter känslor och att jag tillåter mig att ta mitt liv på allvar.

Du fyllde 50 för några år sedan. Vad har åldern gjort med dig?

– Man blir väl mer och mer mån om vad som betyder något. Skalar av livet på nytt. Jag tar saker mindre för givet tror jag.

Känner du att du lever i din kallelse?

– Ja, men det kan jag göra. Tidigt i livet kände jag att jag ska vara i något slags gränsland mellan kyrka och övrigt samhälle. Och nu har jag det så, med ena foten i Fryshuset, där jag kan lyfta det andliga på den arenan och så kanske jag kan lyfta in den andra världen i den här kyrkliga miljön. När jag mår som bäst är jag väldigt lycklig att jag får göra de här sakerna.

Förra året efterlyste Svenska kyrkan bidrag till en ny reviderad version av psalmboken. Hur många har du skickat in?

– Det verkar så gränslöst att säga, men det är i alla fall ett femtiotal. Men jag har också skrivit väldigt många, tillägger Tommie i smått ursäktande ton.

Det hade han inte behövt. Oavsett om hans musik är psalmer, sånger eller något mittemellan.

Fakta: Tommie Sewon

• Ålder: 53.
• Bor: Lägenhet i Stockholmsförorten Hägersten.
• Familj: Tre barn.
• Gör: Arbetar som skol- och ungdomspedagog i Svenska kyrkan, musiker, låtskrivare.
• Aktuell: Med nya albumet ”Psalmer, sånger eller mittemellan” (Talking Music).

Tommie Sewon, musiker. Aktuell med skivan "Psalmer, sånger eller mittemellan". (Urban Thoms)

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.