Kultur
Knutbyflickan skulle bli dotter till Kristi brud
Linnéa Kuling kom till Knutby som femåring. Nu berättar hon i en ny bok om sina erfarenheter av att växa upp i en sekt.
Linnéa Kuling var knappt fem år när hennes familj gick med i församlingen som kom att bli en sekt. I dag är hon vuxen och har valt att gå ut med sin historia om hur hon upplevde att det var att växa upp i Knutby Filadelfia.
Linnéa Kuling har fått berättat för sig att hon var ett “problembarn” som hade svårt att leka med andra barn, men att det ordnade sig när hon kom till Knutby. Där blev både hon och hennes familj emottagna med öppna armar och inneslutna i en varm gemenskap. Men med alla vuxna som tog hand om Linnéa blev det som att den biologiska familjen ersattes av ett större kollektiv, där föräldrarna kunde förlora makten över de egna barnens uppfostran. Linnéa upplevde hur hennes mamma togs ifrån henne.
– Det blev inte alls som vi tänkt oss, vår familj splittrades. Min mamma skulle inte vara min mamma utan jag skulle vara dotter till Kristi brud, säger Linnéa Kuling i en intervju inför boksläppet.
I den självbiografiska boken “Knutbyflickan” som nyligen släpptes på ljudbokstjänsten Storytel, vill Linnéa Kuling ge röst åt barnets perspektiv på åren i Knutbysekten. Ett perspektiv som både hon och förlaget tycker sig ha saknat i de senaste årens rapporteringar.
– Vi fastnade för Linnéas berättelse för att den ger ett nytt perspektiv på väldigt omtalade händelser. Vi får se sekten genom barnets ögon. I “Knutbyflickan” ger Linnéa Kuling en bild som vi tror att många kan känna igen sig i, av att försöka att passa in, att vara till lags och att söka bekräftelse. Det är också en stark historia om att befinna sig i en nyckfull gemenskap där kärleken är full av villkor, och där de vuxnas svek mot barnen är påtagligt, säger Annika Seward Jensen, publicistisk chef på Storytel, i ett pressmeddelande.
Linnéa Kuling försöker också beskriva komplexiteten i församlingens resa. Även om mycket var mörkt, vilket hon kan se i efterhand, så fanns det också mycket gott i den starka gemenskapen. Hon beskriver det som att när hon tänkte att livet var som bäst, så var det egentligen som värst.
– Att då vakna upp och inse det – det var då det blev som mörkast, konstaterar hon.
– Men ända in i slutet fanns det mycket som var bra också. Det blev bara liksom mycket av allting. Kärleken blev starkare, men sorgen blev också mer intensiv. Nu när jag är utanför känns livet väldigt mellanmjölk, säger Linnéa Kuling, i dag 25 år gammal.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
