Kristen tro tolkar tillvaron

Författare: Roland Spjuth
Titel: "Om Gud och allting annat"
Genre: Teologi
(Spricka förlag)

Att skriva en bok som ger ett helhetsperspektiv på den kristna tron är inget man gör på några semesterveckor i en sommarstuga. Roland Spjuth tog 35 år på sig – så länge sedan är det som denna uppskattade teolog och bibellärare höll sin första kurs där han gjorde en systematisk genomgång av den kristna tron.

Sedan har han fortsatt. Studerad och undervisat. Och skrivit. Till sist blev det en bok med solgult omslag och titeln "Om Gud och allt annat", med underrubriken "grunddrag i kristen tro".

Jag läser den på uteplatsen, i skuggan av ljuvligt doftande jasminbuskar. Från bokens blad stiger en annan doft, den som Paulus kallar för kristuskunskapens doft. Eller bara kristusdoften. Den är inte mindre ljuvlig.

Föreningen av de dofterna är helt i sin ordning, om jag förstår Roland Spjuth rätt. Den kristna tron säger inte bara något om en treenig Gud som är skapare, frälsare och helig Ande. Den säger något om hela tillvaron. Därav titeln "Om Gud och allt annat."

”Helhet” är ett bärande begrepp i denna bok. Läror ska inte byggas kring enstaka bibelversar. Författaren citerar kyrkofadern Irenaeus, som menade att irrlärare plockar isär en vacker mosaikbild för att sedan bygga en helt annan bild av bitarna.

Riskerar inte betoningen av en övergripande helhetsbild att leda till oklarhet i enskilda lärofrågor? Nej, jag kan inte se det. Spjuth är tydlig i sitt tal om synd och nåd och andra centrala teologiska begrepp – och samtidigt ödmjuk inför livets svåra frågor. Kristen tro erbjuder till exempel ingen intellektuell lösning på lidandets problem, påpekar han. Men den ger redskap att hantera lidandet på ett klokt sätt.

”Kristen tro ska inte ses som en totalitär teori som bestämmer vad människor ska tänka om allting. Däremot gör den anspråk på att kasta ett nytt ljus över allt som finns”, heter det i ett avsnitt, som kunde vara skrivet som ett inlägg i den pågående debatten om unken sekterism med ödeläggande konsekvenser. Det är, konstaterar författaren på sitt typiskt lågmälda sätt, ”grundläggande problematiskt när kristna förstår Guds allmakt i kontrast till människans fria vilja”.

Framåtriktningen är viktig i den kristna berättelsen, menar Spjuth. Först i slutkapitlet, det ännu oskrivna, kommer tron att göras fullt begriplig. "Det finns en större verklighet som ger identitet och mening åt den enskildes liv. Skapelse, frälsning och fullbordan talar inte bara om Guds avsikter med kosmos. Det bestämmer också den enskildes liv som skapat, räddat och kallat."

Denna bok försöker inte ge en neutral beskrivning av kristen tro, det bör noteras. Författaren skriver inifrån, ur trons eget perspektiv. Han deklarerar också tydligt sin hemvist i en frikyrklig tradition som är baptistisk och präglad av karismatisk förnyelse.

”Det är en av de viktigaste böckerna du kommer att läsa”, lovar kyrkohistorikern Joel Halldorf på bokens baksida. Jag hoppas förstås hinna läsa ytterligare några under min livstid. Men jag tror Halldorfs löfte håller. Det här kommer nog förbli en av de viktigaste böcker jag läst.

Birger Thureson

Birger Thureson är skribent samt recenserar böcker på Dagens kultursidor.