Kultur
Kultur som föder tröst, hopp och kraft att kämpa
Dagens kulturpanel tipsar om musik, böcker och film för en tid som denna.
Daniel Wistrand:
Läs: Vad som helst av Tomas Sjödin
Under förra veckan cyklade jag till redaktionen för att undvika kollektivtrafiken. I lurarna hade jag Tomas Sjödins lugna stämma som en trygg ledstjärna under kämpiga uppförsbackar och sköna nerförslöpor. Smyrnapastorn har en osviklig förmåga att tala om gudstro på ett sätt som är både vardagligt, själavårdande och utmanande. Hans ord ... eller kanske ännu mer hans ton ... kändes märkligt aktuell just nu. Som att allt det jag hörde mellan tramptagen var skrivet för just den här omvälvande tiden.
Ett tips är att Sjödin-böckerna ”Det händer när du vilar” och ”Den som hittar sin plats tar ingen annans” finns inlästa av författaren själv och tillgängliga på bokstreamingtjänsten Storytel.
Se: ”Les Miserables”
Jag har alltid varit svag för musikaler. Det kanske inte är den creddigaste av konstformer, men jag väljer nu att kliva ut ur garderoben och erkänna utan omsvep – jag är ett musikalfan. Jag älskar det där teatraliska samspelet mellan musik och handling. Och aldrig blir det bättre än i musikalen ”Les Miserables”, särskilt i filmatiseringen med Hugh Jackman och Anne Hathaway i huvudrollerna. Budskapet om att få en andra chans och om kristen medmänsklighet och generositet griper tag i mig varje gång. Inte minst nu.
Hör: Luchs ”Solskur”
Jag har tidigare nämnt Luchs här i kulturpanelen. Den svenska kompositören och producenten som redan haft en kvarts miljard (!) spelningar på Spotify.
Den 6 mars kom debutalbumet från mannen, som i verkligheten heter Patrik Almkvisth, och allt sedan dess har hans skiva ständigt följt mig. Med sina neoklassiska stycken bryter Almkvisth ny musikalisk mark. Skivan är tillägnad Patriks mamma Eva Berg Almkvisth, som nyligen avled i cancer. I början och slutet av albumet omsluts också lyssnaren av Evas trygga stämma. Som en varm hälsning från evigheten. För mig har skivan blivit en omistlig tröst mitt i all oro.
Malina Abrahamsson:
Läs: ”Silver och eld” av Marie Tonkin (Silentium)
I oroliga tider kan poesin bli en vän. Just nu läser jag Marie Tonkins ”Silver och eld”, en nätt samling dikter fulla av skönhet och allvar. I senaste numret av tidskriften Pilgrim beskriver Ylva Eggehorn ”Silver och eld” som ett poetiskt språköverfall. Jag håller med! Orden träffar med full kraft.
Andra poeter att vända sig till: Tomas Tranströmer, Bodil Malmsten och Edith Södergran. Och så Ylva Eggehorn så klart:
Var inte rädd
Det finns ett hemligt tecken
Ett namn som skyddar dig nu när du går
Din ensamhet har stränder in mot ljuset
Var inte rädd
I sanden finns det spår
Se: Gudstjänster och andakter från olika håll
När livet bränner till, trevar vi efter uttryck som kan tolka det vi går igenom – något eller någon som kan ge struktur åt våra känslor och tankar. Just därför är det så glädjande att se hur präster, pastorer och kyrkor tillgängliggör rikedomen som finns i vår tro för att stödja människor under den pågående krisen. Mitt eget samfund, EFS, sänder morgonandakter varje dag på sin Facebooksida, vilket är till stor uppmuntran och hjälp för mig.
Hör: Lovsång från CityAlight
Från församlingen S:t Paul’s Castle Hill i Australien kommer lovsångsprojektet CityAlight. Enkla melodier och texter sprungna ur bibelord som ger styrka och tröst. Min favorit från deras album är ”Yet not I but through Christ in me” och ”Jesus, strong and kind”.
Urban Thoms:
Läs: Psaltaren
Mångtusenårig poesi bjuder visdom och tröst med en tonträff som saknar motstycke. Psalmisten (-misterna) besitter en gudabenådad förmåga att få en prövad själ att känna lindring och hopp. ”Jag lägger mig ner i frid och sover. Du, Herre, låter mig bo i trygghet” (Ps 4:9). ”När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar an honom?” (Ps 8:4–5).
Jag skulle kunna rabbla länge, men tror att detta axplock är bevis nog – nästan oavsett var i Psaltaren du gör nedslag har poetens ord ett ärende som känns både relevant och aktuellt. Fortfarande.
Se: Klassikern ”Forrest Gump”
Fastän vi lever i allvarstider försvinner inte behovet att få skratta. Det kan snarare kännas ännu mer angeläget. Men det fungerar inte att skratta åt vad som helst. För min del insåg jag att Tom Hanks ömsinta porträtt av den genomärlige men svagbegåvade Forrest Gumps öden och äventyr är den perfekta medicinen. Till synes helt obekymrad om allvaret tar sig Forrest an den rådande situationen med outtröttlig energi och lyckas på något sätt alltid landa på fötterna. Till och med jakten på hans ungdomskärlek slutar lyckligt. Och ändå inte. Tom Hanks fick en Oscar för sin rolltolkning och varje gång jag ser om ”Forrest Gump” känner jag mig också belönad. En sällsynt stark film med många bottnar.
Hör: Meadows
Under artistnamnet Meadows döljer sig Örebroartisten Christoffer Wadensten. På bara några år har hans drömska, suggestiva popmusik erövrat världen. Inte minst låten ”The only boy awake” har fått vingar, mycket tack vare att den plockades upp av Netflixserien ”13 reasons why”. Det finns ett hoppfullt vemod i Meadows musikskapande. Något jag (åter)upptäckte när jag i ett anfall av coronatristess åter började lyssna igenom hans låtar. Och svärtan till trots får denna musik mig att känna mig upplyft. Sångerna bär upp sinnet, föder nya tankar och hopp. Det finns något i hela stämningen som påminner om det tonspråk som Loney Dear rör sig i. Inte så underligt kanske, då båda har sitt ursprung i den svenska frikyrkomyllan.
Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.
Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
