Kultur
Lovsång, dans och röj inför Guds ansikte på Frizon
Torp, Götabro. Årets Frizon erbjuder som vanligt en blandning av allt. Men det är gudstjänsten och bönen som står i centrum. ”Här blir man accepterad för den man är” är ett återkommande vittnesbörd.
Torsdag. Mitt ute bland närkiska åkrarna håller ett festivalområde på att ta form. Fyrhjulingar, traktorer och människor i volontärtröjor samsas om utrymmet. Det är stolar som ska ställas ut, kablar ska dras och skyltar ska sättas upp.
Om mindre än en halvtimme börjar den nittonde Frizonfestivalen och det råder febril aktivitet på festivalområdet i Götabro, strax utanför Kumla.
– Det är fix in i det sista, säger Antonia Fransson, 21, från Värnamo.
Hon och volontären Andrea Andersson, 26, Skövde, ligger på knä i gräset utanför bönetältet och skruvar fast skyltar vid vägstänger som ska peka ut riktningen för festivalbesökarna. För Antonia är detta tredje året på Frizon, det andra i ledningsgruppen. Andrea är här för första gången på tio år.
– Jag fick ett ryck och anmälde mig i måndags. Det var inte planerat, utan väldigt spontant, säger hon och tillägger att det är härligt att vara på Frizon igen.
Själv har jag aldrig varit på Frizon innan, så jag ber Andrea och Antonia beskriva festivalen för mig.
– Det är en väldigt spännande mötesplats. På Frizon finns nog en annan trygghet än på andra festivaler. Man blir accepterad för den man är och man får vara sig själv. Det finns både konserter och gudstjänster och allt är öppet för alla, säger Andrea och får medhåll från Antonia.
– Det är verkligen en fri zon. En fri atmosfär där Jesus får vara i centrum och förändra liv. Här får man tala om tron på ett väldigt naturligt sätt. Man kan se folk stå på festivalområdet och be.
Mycket riktigt. Utanför bönetältet har flera personer börjat samlas och de verkar spontant betjäna varandra med förbön. Och inne i det lilla bönetältet har festivalen just inletts med en lovsångsgudstjänst.
De församlade sjunger stilla: ”Jag älskar dig Jesus. Jag vet du är min och trots vad jag är i mig själv är jag din:”
Det råder en fri atmosfär inne i tältet. Några lyfter händerna, andra har fallit på knä och någon ligger ner och låter sig omslutas av lovsången. Tysta bönesuckar hörs.
– Kanske finns det någon här inne som tvivlar, som har svårt att stämma in i orden vi sjunger. Till dig vill jag säga: du ska veta att Gud älskar dig. Han har älskat dig först och högst. Det finns ingen som älskar dig med en sådan kärlek som vår Gud, säger en av lovsångsledarna.
Jag nämner de orden för Krister Petersson som arbetar i caféet och scenen Ordet under Frizon. Till vardags är han bibellärare på Götabros bibelskolor. Det har han varit i över tio år. I sitt arbete möter han många unga vuxna som inte sällan brottas med tvivel.
– Det är ett sätt att säga att här kan du vara med din brottning. Många unga kommer från en brusig miljö med intryck och distraktioner från alla håll. Samtidigt har man en genuin längtan efter det som är på riktigt och efter Jesus. På Götabro jobbar vi hårt med att skapa förutsättningarna för en tro som håller in i vuxenlivet, säger han.
Krister Petersson talar om utmaningen att skapa miljöer där det är tillåtet att inte vara tvärsäker eller färdig, utan att man för den skull tappar fotfästet.
– Jag tänker att tvivel inte behöver innebära ett steg bort från Gud, utan att det i stället kan få vara en viskning från Gud att komma närmare honom.
Stämningen på Frizon är god och uppsluppen. Under gudstjänsten får hundratals ungdomar lovsjunga och be tillsammans. Luften vibrerar i Ladan, som är den stora möteslokalen.
– Det är inte svårt att få ungdomar peppade och att få gensvar i en miljö som denna. Men vad händer när de inte är här? Målet med festivalen är inte att skapa en uppumpad "må bra"-kultur, utan det ska vara en plats där rötterna får växa, säger Krister Petersson.
– Frizon är en miljö som jag tror betyder mycket för unga. Här får man känna att man är många. Festivalen fyller även funktionen av en mötesplats där man kan få sin tro bekräftad och stärkas i den.
En av de platser där tro och tvivel kan få komma till uttryck är det så kallade Örat. Under devisen "Du pratar – vi lyssnar" erbjuder ett team av bedjare och själavårdare en plats av samtal och stillhet i myllret. De håller till i en stuga som ligger avskiljt från folkvimlet.
Nytt för årets festival var konceptet Worship Night. Varje kväll klockan elva bjuds deltagarna in till olika lovsångsakter i den stora rödmålade ladan. Där finns det möjlighet att böja knä inför ett kors, tända ljus och få förbön.
Under torsdagskvällen spelade lovsångsgruppen Stighult. Med sin stillsamma, nakna, repetitiva lovsång och bibelinspirerade texter ledde de in ungdomarna i bön. Sedan, under fredagen tog Hope For This Nations över Ladans scen och i lördags var det Hillsong Stockholms tur.
Ladan är även platsen där varje dags huvudgudstjänst hålls. På Frizon ska gudstjänsten vara en fest, heter det i programmet. För att markera det bjuds festivaldeltagarna in till en så kallad förfest inför gudstjänsten. Då blandas lekar med dans, intervjuer och filmer.
När det sedan är dags för själva mötet att börja är det så gott som fullsatt i ladan med unga människor som lyfter sina händer och sjunger lovsjunger tillsammans. Detta är Frizons hjärta.
Att gudstjänsten är festivalens centrum är något som återkommer hos många av dem jag pratar med. En av dem är festivalens artistbokare Mattias Frändå.
– Frizon är mer än musiken. Oavsett hur mycket musik och vilka artister man bokar så är det alltid gudstjänsterna som drar flest deltagare. De är det centrala.
Men hur tänker en artistbokare på en kristen ungdomsfestival?
– För oss är det viktigt att få en bredd. Det viktigaste när vi bokar är Frizons målgrupp: ungdomar 16–19 år. Vad lyssnar de på? Och funkar det live? Publiken här vill ha röj.
På årets festival finns stora namn som Sebastian Stakset, vars omvändelse inte undgått någon i kristen-Sverige, och Peg Parnevik, som slog igenom med låten ”Ain’t no Saint”. Båda två spelar på festivalens stora scen, Magasinet, klockan halv ett på natten.
Mattias Frändå förklarar varför Frizon inte räds att blanda kristna artister med icke-kristna.
– Vi vill få in det vardagliga. Kristna får lyssna på samma musik som alla andra. Det är inget fel med att dansa till Peg Parnevik bara för att man är kristen.
– Sedan tror vi att Gud är så stor att han kan göra avtryck i musikbranschen, säger han och berättar om rapparen Niello, som spelade förra året och är tillbaka igen i år.
– Han och hans DJ råkade hamna i bönetältet. Där blev hans DJ botad från sin ångest och sedan gör de ett podcastavsnitt om Frizon. Fantastiskt!
Vid sidan om de stora artisterna har Frizon även bokat in flera små, och för den breda publiken okända, artister. I årets repertoar samsas förra årets succé Bicycle Beat, med sin instrumentala house med band som Vertigaux, som spelar elektronisk dreampop.
– Det är viktigt vi får en bredd. Vi kan inte, och ska inte, konkurrera med Bråvalla eller Way out West. Vi vill i stället ta chansen att lyfta fram ny musik som inte nått den stora ”crowden” ännu, sägner Mattias Frändå.
Det är inte bara det faktum att Frizon är en kristen festival som skiljer den från sommar-Sveriges andra festivaler. Hela Frizon är en drog- och alkoholfri miljö. Mattias Frändå berättar att det ibland har oroat vissa av de sekulära artisterna. Men hittills har de alltid blivit överbevisade: Frizon kan festa.
I förra årets Dagenreportage från Frizon kan man läsa att rapparen Niello från scenen utbrustit:
– Man ställer sig frågan hur en nykter publik kommer vara ... men ni är så mycket bättre.
Pontus Håkansson är tidigare reporter på Dagen.
