Kultur
”Många manliga bibliska gestalter beter sig våldsamt men framstår ändå som hjältar”
Förekomsten av våld i Bibeln kan för många bli ett skäl att hålla den ifrån sig, menar teologen Anne Sörman. I sin doktorsavhandling om fem bibliska berättelser som skildrar kvinnor och våld, vill hon ge kvinnorna ett erkännande.

Vad kan tjänsteflickan Hagar, den förtvivlade Rispa och den knipsluga Judit ha att säga oss i dag? I en färsk avhandling tecknar teologen Anne Sörman starka kvinnoporträtt, för att ge dem upprättelse.
Det handlar om kvinnor som antingen utsätts för, utövar eller bevittnar våld. Anne Sörman har valt ut fem porträtt av kvinnor i Bibeln som hon närstuderat och tolkat. Det är Rispa, som samlar ihop delarna av sina två söners lemlästade kroppar efter att de avrättats, tjänsteflickan Hagar, som först utses till att blir gravid med Abrams barn och sedan förskjuts och är nära att dö i öknen, och ytterligare tre kvinnor som på olika sätt upplever våld.
Anne Sörman tror att förekomsten av våld i Bibeln för många kan bli ett skäl att hålla den ifrån sig. Men hon önskar att det kunde få vara tvärtom; att fler skulle läsa just dessa texter, för de har något att säga oss.
– Man kan förfäras och avfärda texten. Men om våldet berättar något om hur det är att vara människa? Om berättelser om våld mot kvinnor ses som vittnesmål? Likt ett metoo långt före vår tid? resonerar Anne Sörman.
– Jag är fascinerad över att många manliga bibliska gestalter beter sig ytterst besynnerligt och våldsamt, men ändå framstår som hjältar, fortsätter hon.
För henne har doktorsavhandlingen varit ett sätt att ge dessa kvinnor, varav en del är namnlösa och har inte fått komma till tals i bibeltexten, en slags upprättelse och ett erkännande. Arbetet har skett tillsammans med feministisk forskning i många fält.
Du skriver i presentationen att du hoppas att berättelserna om dessa kvinnogestalter kan få bidra med hopp in i vår tid. Hur menar du?
– Hoppets förutsättning är förtvivlan. Utan förtvivlan så behöver vi inte tala om eller söka efter hopp. Här lutar jag mig mot den norske teologen Kjetil Hafstad.
Vilken av dessa kvinnor är du själv mest fascinerad av och varför?
– Jag har nog levt i Hagars förtvivlan, om vattnet springer fram ut öknen återstår att se.