Kultur
Mångfald, intimitet och fullt ös på Frizon 2016
Torp. Som festival har Frizons styrka alltid varit mångfalden. Här är seminarier och panelsamtal lika viktiga som de musikaliska eller konstnärliga uppträdandena. Och när festivalen går in på sitt artonde år tycks mycket vara sig likt, åtminstone på ytan.
Men i år är nyheterna många och bitvis påtagliga. En tydlig skillnad mot tidigare är programmets musikakter. I år lyser utländska dragplåster med sin frånvaro. Ja, många är ganska okända indie-artister. Något som både kan vara en praktisk och ekonomisk lösning men även ett sätt att ta tillvara på den fortsatt växande svenska musikscenen.
Någon som däremot är ett välkänt ansikte i sammanhanget är gospelartisten Samuel Ljungblahd som höll en bejublad konsert i Magasinet under fredagen. Samma kväll bjöd gruppen Nouveau, tidigare Hansam, på en färgsprakande konsert med fullt band.
Ladan har på senare år ofta varit scenen för de mer alternativa och minimalistiska uttrycken. Men i år har ytterligare en scen tillkommit som ger en ännu mer intim upplevelse. Scenen Loftet har nämligen skapats i ett äldre befintligt litet hus som inretts med vintagemöbler och myspysbelysning. Här bjuds på singer/songwriter-akter varvat med poesi och poetry slam. Allt ackompanjerat av nygräddade våfflor från serveringen en trappa ner.
I Loftet kunde man under lördagskvällen bland annat höra poeten Tim Drougge läsa sina raka och sköra texter där han målar både trasiga och hoppfulla bilder av vad det är att leva.
Strax därefter bjöd Ladan på pampig americanapop i form av Fluru, ett band där den trestämmiga sången ofta är den bärande ingrediensen. Tillsammans med bandets professionalitet och frontande Malin Edblads säkra stämma, vaggas man in i en trygg och filmisk känsla.
Den svenska prägeln i konsertutbudet uppskattar jag verkligen, men någonstans saknar jag en aningen större genrebredd. Kanske är det stora fokuset på hit-doftande pop ett resultat av det uttalade målet att tilltala den yngre publiken på 16–19 år som ju är festivalens huvudsakliga målgrupp.
I år har Frizon satsat en hel del på aktivitetsområdet som man driver tillsammans med Krik (Kristen idrottskontakt). Den tidigare traditionella fotbollsturneringen har i år bytts ut mot en stor lagtävling kallad Färgkampen, inspirerad av det gamla tv-programmet Stadskampen.
Under lördagen var det många som ställde upp i Missionsloppet, som hölls för tredje året i rad, där alla tävlande kunde samla sponsorer bland andra festivaldeltagare. Pengarna gick bland annat till Kriks arbete med gatubarn i Afrika.
Årets tema, Rötter, fanns inte minst närvarande i Ladan, där ett stort rotsystem hängde över scenen. Under lördagens gudstjänst predikade David Fiske om att vara rotad i nåden, snarare än att krampaktigt ”hålla fast” vid den.
Seminariet "Från rotlös till rotad", handlade om den rotlöshet som alla flyktingar som just nu kommer till Europa upplever – och om det ansvar vi har som kristna.
– Vi behöver skapa en omgivning som gör det möjligt att fortsätta växa och rota sig igen, sa Johannes Widlund, bland annat ordförande för Stefanushjälpen, som hjälper utsatta EU-migranter.
Artisterna som bokas till Frizon är ofta, men inte alltid bekanta med den kyrkliga kontexten och för en del blir mötet med en kristen festival något helt nytt.
Hiphop-artisten Niellos konsert i Stallet under lördagen blev en av de avslutande konserterna på festivalens sista kväll. En avslutning som kännetecknades av upprymda kärleksförklaringar från både den entusiastiska publiken och en överrumplad artist, som verkade uppriktigt förvånad över det varma mottagandet från en helnykter publik.
– Inför vår spelning här hade vi en lång lista med saker vi ville ha i vår loge. Bland annat massor av alkohol. Men det fanns ju inte när vi kom hit. Man ställer sig frågan hur en nykter publik kommer vara ... men ni är så mycket bättre, sa han under konserten under stort jubel från den sobra men uppsluppna publiken.
Oskar Hannler är tidigare reporter på Dagen.
