Marcus Birro: ”Min kallelse handlar om att vara tydlig med tron”

Året var 2000, platsen en murrig krog vid Brunnsparken i Göteborg. Marcus Birro tog en öl, sedan intervjuade jag honom för Dagen om den tro och de gudsbilder som anades i hans poesi. Han var rak och ärlig, samtalet blev bra, men det var samtidigt tydligt att han varken var i harmoni med omvärlden eller sig själv. När jag gick köpte han en öl till.

En människa är alltid större än det fack vi placerar henne i. Att Marcus Birro skulle bli vän med Ulf Ekman, försvara traditionell kristen tro i Expressen och göra turnéer i frikyrkoförsamlingar, det kändes lika sannolikt som att han som Öis-anhängare plötsligt skulle börja heja på Blåvitt. Men det var precis det som hände.

Marcus Birro har också gått från att vara en närmast okänd Göteborgspoet till att bli en skribent och debattör som många har någon form av relation till. Många läser hans krönikor i Expressen, och många har också läst hans böcker. I dag skriver han inte bara poesi, han har också gett ut sina texter om papparollen, han har skrivit en ungdomsbok och sina memoarer. Nu kommer boken "Evan­gelium enligt Marcus" (Libris förlag) som fokuserar på hans andliga utveckling.

– Jag har skrivit rätt mycket om tro i Expressen, Dagen och Världen idag. För mig var det kul att samla alla tankar jag har om kristen tro i en bok och när jag fick en förfrågan från Libris var det ganska självklart att göra det. När jag satte mig ner för att skriva var det inte svårt att hitta flödet, det svåra var att få tid till skrivandet.

Titeln ”Evangelium enligt Marcus” kan låta pretentiös?

– Det är möjligt att det kan låta anspråksfullt, men det är gjort med ett snett leende. Jag stavar med ”c” och inte ”k” för att inte beblanda mig med de riktiga pojkarna, säger han.

Det är idag inte helt ovanligt att människor i offentligheten berättar att de har någon form av tro. Det som skiljer ut Marcus Birro är att han så tydligt tar ställning för det som brukar kallas en klassisk kristen tro. I boken blir det tydligt att han ser det som en kallelse. I ett centralt avsnitt beskriver han hur han vid ett tillfälle upplever att Gud talar till honom, och just kallar honom att stå för kristen tro på ett öppet sätt.

– Detta är något som är svårt att tala och skriva om. Det kan låta så förmätet och högtravande att tala om kallelse, men det är inget märkvärdigt just med min kallelse, jag tror var och en har en kallelse från Gud. För mig blir också kallelsen tydlig när jag ser tillbaka. Hade jag varit smart så hade jag gjort andra val, jag hade inte skrivit positiva krönikor om Livets ord, men det har jag gjort. Jag tror att min kallelse handlar om att vara tydlig med den kristna tron och att våga vara det även i sammanhang där det är mindre vanligt.

Känner du dig ensam i detta att vara tydlig med tron i offentlig­heten?

– Ja, men jag får också positiva reaktioner när jag skriver om tro, många stödjer mig.

Marcus Birro har också beskrivit sin kamp mot missbruk, främst alkoholmissbruk. I dag är han försiktigare med att tala om det, men då hans missbruk påverkat hans andliga liv ville han inte dölja det i boken.

– När skådespelaren Philip Seymour Hoffman dog med en spruta i armen så verkade inte människor förstå att någon så framgångsrik kan dö på det sättet. Då har man inte förstått vad missbruk handlar om.

Har du mött förståelse i kyrkan för missbruksproblematiken?

– Både och. Jag hade ett återfall när jag skulle delta i en samling på Öckerö i Göteborgs skärgård. Jag sa som det var, att jag hade druckit lite. Det blev ett väldigt bra möte ändå, men sen ringde någon Aftonbladet för att berätta om det. Det kännetecknar rätt bra att det är olika hur bra man sluter upp.

Ser du någon risk med att du förknippas för mycket med en missbrukarroll?

– Jag tänker inte riktigt så. Det är en central del av mig som format mig under många år. I början när jag drack så var det också fantastiskt. En del kristna blev upprörda över min memoar­bok där jag just beskrev det, de ville inte att jag skulle skriva om de goda åren av missbruket. Men jag tror man måste ta upp det, annars förstår man inte varför någon åker dit.

Även genom missbruket ser Marcus Birro, i efterhand, att han blivit ledd av Gud. Det gäller också i den kamp han och hans fru Jonna hade för att kunna få barn. I dag är han tvåbarnspappa, men Jonnas två första graviditeter slutade i missfall.

– När vi förlorade Dante och hans syster så var det ju omöjligt att se någon ledning i det, men efter några år så kunde jag göra det. Det har även präglat min syn på Gud, att det finns en annan sida av honom, pusslet innehåller svarta bitar också.

Men kan det finns mening även i ett barns död?

– För min egen del så ser jag att det kan göra det. Men jag skulle aldrig gå till någon som förlorat ett barn och säga att det är Guds mening. Jag säger det för egen del, inte för andras, säger han.

Som ung läste han Bibeln ensam, och han bad också i sin ensamhet. I dag har han kristna vänner från flera olika kyrkor, även om han själv inte vill vara bunden bara till en församling. Han brinner för att olika kyrkor ska närma sig varandra, att det ska bli mer av enhet i den svenska kristenheten.

Hans passion för kyrkans liv och framtid gör att han ibland hamnar i heta debatter. Nyligen var han med i SVT:s "Debatt", där han fick frän kritik av författaren och etikforskaren Ann Heberlein. Hon menade att han varit alldeles för hård mot den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén i en krönika i Expressen.

– Jag har inte träffat Antje Jackelén men vi har mejlat och hon har skickat mig sin bok. Hon verkar vara en förträfflig människa. Men hon har en roll som kristen ledare och det måste man kunna diskutera. Jag tycker det är obegripligt att föra fram att det finns flera vägar till Gud, det är inte kristet.

Men är det inte väldigt hårt att säga att hon inte är kristen?

– Jag har aldrig uttryckligen sagt att hon inte är kristen. Men någonstans är det så att plockar man bort grundläggande stenar så rasar bygget. Börjar man plocka bort grundstenar som att Jesus är enda vägen till Gud och tron på jungfrufödelsen så håller det inte.

Det kommer säkerligen att fortsätta storma runt Marcus Birro. Det är dock tydligt när man läser boken att han i stormens öga kan finna frid och ro hos Gud, och att det är detta gudsmöte som han vill att fler ska göra: "Någon står med sänkt huvud vid kajens vatten och viskar sådana förlegade saker som att det är en chans på två tusen år att någon är mäktig att gå på vatten."

Jonatan Sverker

Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.