Krönikor
Maria Küchen: Att döma en ärkebiskop
Några fromma gör misstaget tro att ’fiendens fiende är min vän’.
Vissa svenska kristna i dag frågar sig ängsligt: Kommer den blivande ärkebiskopen i Svenska kyrkan att fungera internationellt? Hon är ju kvinna! Svaret på den frågan är ett tveklöst ja.
Generalsekreteraren i Lutherska kyrkornas världsråd, rev. Martin Junge, gläds över en svensk ärkebiskop som är rotad i den globala kyrkan och har förståelse för rikedomen och mångfalden i den globala lutheranska gemenskapen. Junge gläds också åt biskopens gåvor: ”Teologisk förståelse, pastoral omsorg och klarsyn och principfast ledarskap ”.
Så finns det svenskar som twittrar och retweetar att nu får vi en ärkebiskop som inte är kristen. Anklagelsen är tung. Den kräver mer på fötterna än vad dessa kritiker hittills lyckats redovisa. Det räcker inte med personliga fria spekulationer och affekter och hänvisningar till saker man läst i tidningen. Det behövs en eftertänksam, reflekterande genomlysning av den nya ärkebiskopens teologiska verk och hennes pastorala verkan genom decennierna. När kommer den?
Några fromma gör misstaget att tro att "fiendens fiende är min vän". Man hänvisar uppskattande till politiska sekulära icke-troende debattörer på ledar- och kultursidor, samtidigt som man kritiserar Svenska kyrkan för inre sekularisering och politisering. Man applåderar ord som "dunbolsterteologi" från en antiteist som verkligen inte har minsta respekt för vare sig Jesus eller dem som tror på Jesus, samtidigt som man beklagar att Jesus sätts åt sidan. Man lutar sig mot en sekulär och teologiskt grund debatt i media, samtidigt som man invänder mot ytlig medialisering av kyrkan.
Svensk sekulär religionskritisk dagspress har med andra ord upphöjts av en del fromma till överordnad teologisk auktoritet. Det gör mig bekymrad.
Vem ger för övrigt den sannaste bilden av Gud, Jesus eller Muhammed? Frågan hade varit på sin plats i en muslimsk hearing, där en muslim hade svarat: ”Muhammed och Jesus är två stora profeter och Muhammed är den störste, så han ger den sannaste bilden”. Som kristen blir man däremot bara stum. Jesus ger ju ingen bild av Gud. Jesus ÄR sann Gud, sann människa. Jesus tävlar inte med Muhammed eller med någon annan. Jesus segrar genom att förlora.
Den kristna tron är full av liknande paradoxer: De sista skall vara de första. Den som vunnit sitt liv skall förlora det. Genom död till liv. Credot är ingen simpel bruksanvisning. Det är ett spänningsfält – i tid och rum och bortom tid och rum – centrerat i Kristus. I det fältet har människan tilldelats ett stort ansvar och stor frihet. Gud är större, deus semper major, och Gud är en av oss.