Krönikor
Maria Küchen: I Kristus finns bara ett ”ja”
Att passera take-off desicion speed kräver att piloten tror på sitt uppdrag.
Jag läser som bäst 1600-talsprästen och poeten John Donnes Divine poems, gudomliga dikter. På sitt yttersta skrev Donne (mycket fritt översatt av mig):
Eftersom jag är på väg in i det heliga rum, där jag för evigt med din kör av änglar ska bli din musik, stämmer jag mitt instrument här i dörren, och vad jag snart måste göra, tänker jag igenom här.
John Donne skrev de odödliga raderna ”ingen människa är en ö”. Dikten fortsätter: Var och en är en del av kontinenten, av fastlandet. Varje människas död förminskar mig, för jag hör till mänskligheten. Därför, fråga inte för vem klockan klämtar, den klämtar för dig.
Liksom Shakespeare tillhör Donne den vetenskapliga revolutionens stora diktande. Donne verkade i spänningsfältet mellan övertygad kristen tro och ny vetenskap. Han använde sin tids vetenskapliga och tekniska upptäckter på ett sätt jag ärligt sagt saknar hos poeter i dag. Piloter och astronauter skulle ha haft John Donne i hasorna om han hade levt nu. Han skulle ha använt deras språk, precis så som han använde 1600-talets vetenskapliga språk för att skildra de tre saker som poeter genom alla tider tycks vara som mest upptagna med: Gud, kärleken och döden.
Inspirerad av Donne vill jag ta till flygets terminologi för att bättre förstå hur mycket det lilla ordet ja kan betyda för en troende. Jesus säger ja till sitt uppdrag genom orden: Ske din vilja, inte min och därefter finns ingen väg tillbaka. Kristus Jesus, säger Paulus, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. Detta ja påminner mig om det ögonblick vid en flygstart när planets hastighet passerar det som kallas take-off decision speed. Efter detta ögonblick är det inte längre möjligt att bli kvar på startbanan.
Att passera take-off desicion speed kräver att piloten tror på sitt uppdrag. Att svara på Guds fråga genom att säga: Ja, jag tror, det är också att passera take-off desicion speed genom ett ja som sen inte bara kan tas tillbaka. Stora svårigheter kan följa, i värsta fall en nödlandning när tron går förlorad, men det finns en kritisk punkt i vägen till tro där en människa inte längre kan vara både ja och nej. Och liksom Jesus sade John Donne ja till sin egen död, eftersom han inte såg döden som ett slut. För honom var döden en början – början på ett uppdrag som krävde noggranna förberedelser. Inför döden gav han inte upp, han stämde sitt instrument. Jag hoppas att jag själv förmår uppamma det modet när det blir min tur att gå ur tiden.