Krönikor
Maria Küchen: Jag skriver för att inte glömma
När någon bultar på dörren, då släpper man in henne. Annars riskerar man ju att stänga ute Kristus själv.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Det här skriver jag tack vare Erikshjälpen. Där har jag köpt mitt skrivbord, och utan skrivbord skulle det inte bli några krönikor. Erikshjälpens hemkörningsfolk hade ett hårt jobb med att baxa bordet uppför min trappa, men plötsligt slog det dem: Det är ju du som skriver i Dagen!
Att kånka bord åt någon som skriver i Dagen verkade göra dem glada. Och det gör mig glad att tänka på att människor där ute faktiskt läser det jag sitter här vid mitt skrivbord och plitar ihop.
Orden är mäktigare än svärdet, har det sagts. Det gäller inte minst de starka heliga orden i Bibeln och psalmboken. I Jönköping på första maj satte sig kristna motdemonstranter i vägen för nazisternas demonstrationståg. Fredligt sjöng de psalmer tills de bars bort av polisen. Efteråt var nazisterna besvikna – på polisens insatser! Ändå hade deras demonstration skyddats effektivt av 450 poliser, helikoptrar och hästar. Men polisen spred ju ingen rädsla. Det blev inga våldsamma konfrontationer och nazisterna hade nog sett fram mot mer våld. Nazismens främsta metod är att sprida rädsla med hjälp av våld.
Fortfarande glöder eftervärmen efter den ekumeniska utegudstjänsten i Jönköping första maj. Vi var så många. Vi var minst tusen. Kyrkbacken var full. Vi kom från olika samfund och även från sekulära sammanhang: många som inte tror söker sig till kyrkan när de behöver gemenskap i kris, och varför inte? Gästfrihet är den kristna trons signum. När någon bultar på dörren, då släpper man in henne. Annars riskerar man ju att stänga ute Kristus själv.
Gudstjänsten handlade om att släppa in medmänniskan som bultar på dörren. Efteråt ringde kyrkklockorna i Jönköping oavbrutet i två timmar. En präst trodde att klockringningen hade en lugnande effekt på demonstranter och motdemonstranter, och själv tror jag att många vanliga hyggliga jönköpingsbor vågade sig ut på gatorna tack vare gudstjänsten. ”Jag hade tänkt hålla mig inne denna sorgliga dag, men gudstjänsten ville jag vara med på” sa en äldre dam till mig. ”Och nu stannar jag på stan, för jag känner mig så trygg”.
Klockringningen i Jönköping första maj var oändligt värdefull och vi ska vi komma ihåg den. Därför skriver jag detta. Det som har skrivits ner glömmer man inte. Och varje gång jag skriver något, just nu, tänker jag på att pengarna jag betalade för skrivbordet jag sitter vid har gjort nytta någonstans där ute – tack vare Erikshjälpens kärleksfulla arbete. Jag älskar Erikshjälpen. Våld föder våld, visst, men kärlek föder också kärlek. Och, som det påpekades i bibelläsningen på persiska, arabiska och spanska under gudstjänsten i Jönköping: Störst av allt är kärleken.
Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.
