Krönikor
Maria Küchen: Muslimerna är inga fiender
Finns det lägen när jag själv använder min tro för att förringa andra?
"Zlatan, Zlatan" viskas det överallt i Paris just nu – på kaféerna, på métron, på tv. Som turist i staden är det bara att säga att du kommer från samma land som den dyrkade Ibrahimovic, stjärna i fotbollslaget Paris Saint-Germain, så öppnas dörrar och hjärtan.
Rätt jobbigt är det däremot att röra sig i kvarteren kring Eiffeltornet och andra sevärdheter, bland grupper av tungt beväpnad militär. Frankrike har just skickat trupper till Mali för att kväsa det islamistiska upproret och väntar nu spänt på terroristers vedergällning. ”Våra fiender islamisterna” står det på tidningarnas löpsedlar. Det är krig på riktigt.
I Skandinavien har islamister uttalat sig positivt om terrordådet nyligen i Algeriet och stött på patrull hos vanliga hyggliga muslimer. ”Vill ni döda någon så får ni döda mig först”, skrev en ung norsk muslimsk kille till sina blodtörstiga trosfränder i en tidning förra veckan. Och i Mali, sedan länge ett fredligt muslimskt land, är vanliga muslimska troende livrädda för de våldsamma islamister som tagit kontroll över landets norra delar.
De islamistiska upprorsmakarna i Västafrika blir inte någons fiende på grund av sin religion, utan för att religionen missförståtts och används som förevändning för våld. I islam, precis som i kristendomen, är det ett centralt bud att älska sin nästa. Det är dags att noga börja skilja på militant fundamentalistisk islamism och muslimer i allmänhet, som inte är blodtörstigare än du eller jag men precis lika innerliga i sin gudstro.
Det finns kort sagt inga fiender där ute. Och de som irrat vilse och börjat använda tron som maktmedel finns inte bara bland islamister. De finns i alla religioner. Situationen i Mali kan fungera som en tankeställare även för kristna. Finns det lägen när jag själv använder min tro för att förringa andra?
Ingen är god utom Gud, sa Jesus. Fröet till att göra fel finns med andra ord i mig också. Jag vill försöka komma ihåg det innan jag dömer någon. Samtidigt går hjärtat och tankarna ut till alla dem i Algeriet och Mali som just nu tvingas lämna sina hem och allt de håller kärt. De behöver stöd, oavsett vad de har för religion eller inte.
"Början till gudomligvisdom är nåd och mildhet" sade redan Isak Syriern, i en text med den talande titeln "om det skadliga med dåraktig iver som förklär sig till att vara gudomlig". Isak Syriern var en gränsöverskridare som verkade i blodiga tider. Hans exempel behövs i dag, i en tid när mänskligheten ännu inte tycks ha fått bukt med någonting alls av det som hemsökte hans sammanhang. Kanske beror det just på att vi är människor och därmed hänvisade till kamp mot våra mörkaste sidor.