Krönikor
Maria Küchen: Öppna ögon kräver ödmjukhet
Vi kör just de människor på porten som verkligen har något att berätta om trons kraft.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Den slutar inte göra ont, katastrofen förra veckan när ett brinnande skepp gick i kvav på väg till Lampedusa och fler än hundra flyktingar drunknade. Vi i den rika delen av världen har inte plats här för dessa människor, säger vissa. Inte? Konstigt, då, att betydande delar av ekonomierna inom EU i dag bygger på en arbetskraft som officiellt inte finns – de papperslösa.
De tvättar, städar, diskar åt oss andra. Tiotusentals av dem gör det här i Sverige. De kan bli utvisade när som helst, och just på grund av sin rättslöshet har de blivit användbara. Papperslösa kan inte kräva något. De kan inte sätta villkor. Det liknar nästan ett slags slaveri.
Israels barn lämnade Egypten i tro på ett bättre liv. Berättelserna om dem beskriver manna från himlen och ett hav som delade sig för de flyende och dränkte förföljarna. Det andra, det som inte var mirakel, talas det inte lika mycket om: utmattningen, hungern, skräcken, missnöjet med upprorsledaren som lovat så runt men verkade hålla tunt.
Flyende måste ha dött längs vägen. Det är dem vi sympatiserar med i dag, inte deras förtryckare. Vilka kommer att ha människors sympati om några hundra år: Båtflyktingarna som dog på havet, eller vi som indirekt orsakade deras död genom att stänga in oss i vår borg av rikedom?
För några hundra år sen koloniserade vi Afrika, exploaterade naturtillgångar och tog människor tillfånga som slavar. Då passade det oss bra att afrikaner berövades sin frihet och allt de hade hållit kärt, om de nu överlevde de fasansfulla transporterna på slavskeppen. Men i dag stänger vi våra dörrar. Det är . . . okristligt.
Sträva efter tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet, säger Paulus. Det där sista glömmer vi lätt – även vi som tror. Trons kraft, den är väl till för att rädda just mig till en himmel i livet efter detta, medan andra människor som inte är som jag går under? Nja. Tron, kärleken och uthålligheten handlar inte om att snickra på min egen frälsning i ett liv efter jordelivet. Den handlar om ödmjukhet i detta liv och omtanke om nästan, vem hon än är, varifrån hon än kommer.
Vi kör just de människor på porten som verkligen har något att berätta om trons kraft, och det är inte säkert att dessa människor tillhör de redan frälsta. Att ha sett ljuset, innebär inte att man garanterat kommer att fortsätta se ljuset för alltid. De som inte ser ska se, säger Jesus, och de som ser ska bli blinda. Att hålla ögonen öppna i kärlek till nästan är ett kontinuerligt arbete som kräver en rejäl portion ödmjukhet och därmed också självrannsakan.
Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.
