Krönikor
Maria Küchen: Samarbete är bättre än konflikt
Som kristen frestas jag lätt att sätta mig själv i ett gott ljus.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Jag minns med värme en ekumenisk kvinnofrukost i Mellansverige för ett antal år sedan där kvinnor i hundratal hade samlats, både troende och icke troende. Kvinnofrukosten var en begivenhet i stan, en stor årlig händelse. De inte helt billiga förköpsbiljetterna brukade ta slut inom ett dygn. Jag fick uppleva en inspirerande morgon som dessutom gick med vinst: Inträdespengarna användes till ett fältsjukhus för våldtäktsdrabbade i DR Kongo.
Bland de kristna kvinnor jag mötte den morgonen fanns erfarna och kunniga aktivister vars motsvarighet jag ännu inte har träffat på inom ateiströrelsen. Jag vill se denna rörelse utan negativa fördomar och följer bland annat flera ateistsajter på nätet. De är väldigt olika. På vissa håll formuleras viktig kritik som kristna ödmjukt bör ta på allvar. Andra sajter sprider mest bara nidbilder av kristna, till exempel att vi enbart sitter passivt i kyrkbänken och ber till Gud att allt ska bli bra, i stället för att göra något åt lidandet i världen.
Har man minsta insikt i något som helst samfund vet man att detta inte stämmer, och det handlar ju inte heller om att ge en realistisk bild av andra. Den aggressiva grenen av ateismen vill i stället bygga en positiv självbild, genom att ett gott ateistiskt vi ställs i kontrast mot ett föregivet dåligt kristet dem.
Jag kan känna igen beteendet hos mig själv. Som kristen frestas jag lätt att sätta mig själv i ett gott ljus genom att utmåla ateister eller icke-kristna troende som generellt sämre människor än jag. Lyckligtvis är jag god vän med alltför många kloka och snälla icke-troende för att det ska fungera. Ateister som berättar för varandra på nätet att alla kristna enbart sitter och passivt ber böner, skulle på motsvarande vis kunna umgås med kristna och därmed få reda på vad kyrkor och samfund faktiskt gör.
Att möta sina medmänniskor och tala med dem ger en sannare bild av verkligheten än att bygga fantasibilder av de andra. Men om man behöver en främmande och okänd grupp människor att känna sig bättre än, då undviker man kanske helst sådana komplikationer.
Jag tänker mycket på den underbara kvinnofrukosten just nu, efter att just ha läst en artikel i Läkartidningen om dagsläget i Kongo, där offren för det extrema sexuella våldet kan räknas i miljoner. För att hjälpa dessa kvinnor behövs, bland mycket annat, tvättmaskiner. Mitt grundtips är att det blir ett kristet samfund snarare än de organiserade ateisterna som ordnar det. Och det allra finaste vore förstås om kristna och ateister struntade i att i onödan gå i konflikt mot varandra och i stället samarbetade för fler och bättre medmänskliga insatser där de krävs.
Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.
