Krönikor
Maria Küchen: Trädets skugga och frukt förblir
Man tänker mycket när man går.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Pilgrimsrörelsen i Sverige växer. Allt fler upptäcker hur kropp och själ ger varandra näring och liv i den mest grundläggande mänskliga rörelsen, gåendet. Jag skriver detta under en vandringsdag i hänryckningsväder: mättade färger, stark sol, stark varm vind som sliter i träden och vänder bladens undersidor uppåt.
Än står försommaren i sitt flor. Det är fruktbarhetens tid, innan den havande högsommarens tunga lugna mättnad tar vid. Jag är ute på en dagsvandring med lätt matsäck och dator i ryggsäcken. Det är varmt och dags att rasta, så jag slår mig ner under ett träd och drömmer mig tusentals år bakåt i tiden.
Det är den hetaste timmen på dagen och ingen orkar röra sig. Abraham svettas i öppningen till sitt tält. Då kommer tre vandringsmän.
Vilka är de? Vart är de på väg? Abraham frågar inte men han förstår vad de behöver.
Han erbjuder dem vila i skuggan medan han ordnar med vatten, nybakat bröd, sötmjölk, tjockmjölk, kalvkött. Så kunde gästfrihet se ut förr, innan vi började frukta främlingen, och så borde den kanske se ut än i dag. Det är säkrast när en vandrare dyker upp att vara villkorslöst gästfri. Tillit och generositet är dygder i sig, och vem vet dessutom vilka gåvor jag själv går miste om ifall jag stänger min dörr för främlingen?
Vandrarna återgäldar Abrahams generositet med ett glatt budskap: Sara ska bli havande. När Sara hör det, ler hon åt tanken på att i sin höga ålder ”upptändas av lust”.
Kvinnors lust har inte varit något kärt tema bland Bibelns uttolkare genom tiderna, den han demoniserats och förringats, men för Sara själv var lusten ett givet villkor för befruktning. Det tål att tänka på.
Att tänka i hetta är inte lätt, men träd ger skugga, nu som på Abrahams tid, och skugga ger svalka och svalka främjar reflektioner. Den ena tanken ger den andra: vandringsmännen som kom med budskapet, vilka är de? Jag associerar förstås till treenigheten, det ligger nära tillhands dessa dagar, men kanske härbärgeras Fader, Son och helig ande snarare än i de tre vandrarna i själva trädet de erbjuds att vilja under?
Människor kommer och går och förgår, men trädets skugga och frukt förblir. Ett träd är inte bara krona och stam. Ett träd är också ett osynligt rotsystem. Ett träd är fotosyntes.
Dessa tre aspekter av trädet kan tyckas väsensskilda men de har något gemensamt, de är omistliga bärare av trädets liv. De är träd.
Den tanken skulle inte ha slagit mig om jag inte hade varit på vandring. Man tänker mycket när man går. Rasten är över, jag packar ner datorn och reser mig. Färden fortsätter, för mig som för så många människor genom tiderna som vandrat längs vägar eller sökts upp av dem.
Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.
