Maria Küchen: Två slags dörröppnare

I S:t Paul´s Cathedral i London hänger Holman Hunts berömda 1800-talsmålning "The light of the world", världens ljus. Målningen är en helfigursbild i naturlig storlek av en ledsen Kristus som knackar på en stängd och övervuxen dörr.

Jesus står i ett nattlandskap med en lykta i handen och månen som gloria. Det är den uppståndne vi ser, Kristus konungen, i mantel och gyllene krona, men ljuset är svagt. Allhärskarens blick är oändligt sorgsen och hans krona ännu inlindad i törnen.

Han bultar inte, även om det står så i den svenska versionen av Uppenbarelseboken 3:20, i bibelversen som inspirerade Colman: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig." Man ser på hans hand att han tvärtom knackar mycket försiktigt, tvekande, närmast ömt.

En tidigare, mindre version av målningen finns i kapellet Keble College i Oxford. Innan helfigursmålningen hamnade i S:t Pauls, ställdes den ut världen över och drog stora skaror betraktare överallt. Holman hävdade att han hade målat den på direkt gudomlig ingivelse och den fortsätter påverka människor på djupet än i dag. I ett starkt förord till en pocketutgåva av Markusevangeliet beskriver rocksångaren Nick Cave hur Jesus nådde honom just så som i Holmans bild, och genom den bilden: ”Med ett sorgset ljus, men ljus nog”.

Den senaste tiden i Sverige har en del människor anklagat syskon i tron för att inte vara tillräckligt kristna, inte kristna på rätt sätt eller inte kristna alls. När jag ser diskussionen i ljuset från Colmans bild – en bild som betytt oändligt mycket även för mig – blir jag fundersam. Om människan innanför den där stängda dörren hör Jesus knackning och öppnar, då tror inte jag att Jesus bryr sig det minsta om ifall någon annan i den mörka natten plötsligt börjar ropa och hojta:

"Gå inte in! Hon gjorde ju fel! Hon öppnade inte på rätt sätt! Hon öppnar inte dörren för Jesus så som jag tycker att man ska! Och jag ser förresten inte om öppningen är så stor att man överhuvudtaget kan påstå att hon har öppnat! När jag öppnar dörren för Jesus där­emot, då behöver ingen tveka!"

Nej. Ibland finns ingen tvekan. Vissa öppnar sin dörr för Jesus på vid gavel med buller och bång och grandiosa gester så att ingen ska missa det hela. Andra gör det försiktigt och tvekande, osäkert, som den förkrossade bedjande tullindrivaren i Lukas 18:13. Och Jesus Kristus stiger in oavsett. Är dörren bara det minsta öppen så stiger Han in.

Maria Küchen

Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.