När de gjorde om psalmerna enades unga och gamla i lovsång

Få saker i kyrkan engagerar och upprör så mycket som musiklivet. Petter och Helena Alin hoppas att deras nya skiva “Saliga visshet” ska hjälpa unga och gamla att lovsjunga tillsammans.

Det är tidig kväll på EFS årskonferens på Helsingborg arena. Sporthallen har möblerats om och längst fram vid scenen finns ett stort träkors. Framför det står Helena och Petter Alin tillsammans med sina vänner och medmusikanter.

I fyra år har de arbetat med skivan Saliga visshet och nu är det dags för releasekonsert – en release som också innebär återinvigningen av EFS skivbolag Cantio.

Helena tar mikrofonen:

– Jag och Petter har mött Gud i musiken. Vi har mött Gud i musik i kyrkan och utanför kyrkan. Vi har erfarit vilken inneboende kraft musik har, och vilken bärare av Guds ord och Guds kärlek melodier kan vara.

– Ni kan klappa i händerna om ni vill, för att ni tycker att musikerna spelar så fantastiskt och speglar Guds kreativa hjärta, eller för att ni är tacksamma till Gud, eller berördes av texten.

Snart fylls arenan av sånger. Några är hundra år gamla, de flesta är välkända, en är helt nyskriven. Det gemensamma är att de gamla texterna har fått nya uttryck; Petter Alin har gjort nya arrangemang – lagt till blåsinstrument och stråkar såväl som elektroniska inslag. Responsen från församlingen är omedelbar.

– Det finaste med att sjunga sångerna var att alla kunde dem, samtidigt som det var något nytt för alla. När vi såg ut över församlingen såg vi en enorm glädje, berättar Petter och Helena när jag träffar dem i en paus efter konserten.

Petter förklarar att han tror att glädjen bottnar i att de äldre fick se unga sjunga textraderna som de sjungit hela livet, medan de unga fick se de äldre stämma in i ett uttryck som de själva känner sig hemma i.

De nämner särskilt psalmen För att du inte tog det gudomliga, som fyllde rummet med en påtaglig närvaro. I takt med att församlingen sjöng raderna “Därför ska alla / sargade döende / Alla de dömda /Säga med alla / heliga saliga /Jesus är Herre” ställde sig en efter en – gamla och unga – upp i lokalen och proklamerade till sist tillsammans: Jesus är Herre.

– Det var otroligt mäktigt, konstaterar Helena.

Hon och Petter har arbetat i många år för att överbrygga generationsklyftor i kyrkans musikliv. De är båda utbildade vid Musikinstitutet Betel på Bromma Folkhögskola och Helena har därtill en examen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Som musiker i Betlehemskyrkan i Stockholm märkte de att det var svårt att få hela församlingen delaktig i psalm- och lovsången. Eller: de äldre klämde i när de fick höra sina favoriter från förr och de unga vaknade till när bandet petade in en nyare lovsång.

– Det blev så tydligt att de äldre ville bevara traditionen och att de yngre hade krav på förändring, det var svårt att hitta en gemensam väg, säger Petter.

Varför blir det så ofta konflikt om musiken i kyrkan?

– Musiken ligger så nära människors hjärtan – man kanske till och med förknippar den med sin relation till Gud. Om någon då kritiserar en viss musikstil, kan det kännas som att det är ett angrepp på den egna personen, tror Helena.

– Ja, man måste ständigt påminna sig om att tron inte är knuten till ett visst musikaliskt uttryck, till elgitarr eller orgel, fyller Petter i.

När Petter och Helena påbörjade processen med skivan utgick de från vilka känslor de gamla psalmerna väckte i dem. De säger att det finns en risk att man sneglar mot andra sammanhang – mot megakyrkor i Australien och USA – när man ska skapa nya lovsånger, i stället för att börja i sitt eget inre.

– I dag finns en tendens att lovsång ska vara tillrättalagd och lättsmält, att den liksom ska “vagga till ro”. Det gör att man inte tillåter något skav.

– Men som kristna brottas vi också med ångest och oro. Det har vi velat förmedla i musiken, säger Petter och Helena fyller i:

– På många sätt var kristna musiker modigare förr. De lät hela livet rymmas i sångerna, både textmässigt och musikaliskt. Vi vill göra samma sak i dag.

Petter tar psalmen Närmare, Gud, till dig som ett exempel. Där har han låtit samma grundton finnas med genom hela sången, medan ljudbilden i övrigt är ganska stökig. Det blir en musikalisk illustration för att Gud står stadig, även när det stormar.

På skivan Saliga visshet medverkar förutom Petter och Helena själva, kör, orkester och enligt Petter “några av Sveriges bästa musiker”. Han har velat visa på konstnärlig mångfald. Ytterst sätt handlar det om att peka på skönheten hos Gud.

– I vissa kyrkliga sammanhang finns en tendens att det ska vara enkelt för enkelhetens skull. Indirekt säger man då att man ska lämna sin konstnärliga skicklighet utanför kyrkan, i stället för att använda bredden av de gåvor vi fått.

– Jag tror att det kan vara en anledning till att flera musiker som växt upp i kyrkan till sist söker sig bort från den.

I Betlehemskyrkan fick Petter och Helena se hur sättet att arrangera psalmer och ge dem nya uttryck förenade generationerna. Kritiken tystnade, meningsskiljaktigheterna försvann.

– De unga började upptäcka kraften i texterna och utbrast: “Vad var det där för sång? Vilken otrolig text! Samtidigt fylldes de äldres hjärtan av att få sjunga sina sånger – som nu blev våra sånger, berättar Helena.

– Vi har fått frågor om det är vi som skrivit texten till Saliga visshet, säger Petter med ett leende.

Petter och Helena Alins önskan är att alumet Saliga visshet ska få beröra i hela kristenheten och förhoppningsvis inspirera musiker att tänka nytt. Det handlar inte om att alla ska spela sångerna precis som de låter på skivan, utan att våga pröva nya vägar. Helena betonar att man kan börja i det lilla – kanske ta in något som utmanar lite, ett nytt instrument, en ny typ av text.

– Jag tror att nya sånger väntar på att födas, och äldre sånger väntar på att upptäckas igen för att lyfta fram de erfarenheter av Gud som människor som gått före oss har haft. Deras erfarenheter är lika sanna i dag.

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.