Kultur
Oansvarigt och kortsiktigt att lägga ner tidningen Sändaren
Joel Halldorf: Vill Verbum verkligen bli känt som en kyrkogård för kristen kreativitet?
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Att som medieföretag och kyrka i detta läge lägga ner en 150-årig institution som representerar motsatsen till den nationalism som nu sveper över systerkyrkorna i USA är oaktsamt, på gränsen till ansvarslöst, skriver Joel Halldorf i sin kulturdebattartikel.
Egna tidningar var avgörande när 1800-talets folkrörelser växte fram. Det var genom moderna medier som både frikyrkor och politiska partier höll samman, spred information, folkbildade, debatterade och skapade opinion. Men tidningarnas betydelse gick utöver den egna verksamheten: Genom dem skapades också det livaktiga och myndiggörande samtal som var den verkliga grunden för den svenska demokratin.
Det är mot denna bakgrund både märkligt och allvarligt att Verbum och Equmeniakyrkans styrelse meddelat att de ska lägga ner tidningen Sändaren. Det är ett grundskott mot kyrkan, samtidigt som det speglar en ovilja att ta ett demokratiskt ansvar i en orolig tid.
Den omedelbara orsaken är det förändrade statliga mediestödet, som verkligen slår hårt mot kristna medier. Men i stället för att stötta en bevisligen livskraftig tidning under en omställningsperiod, tar man de tillfälligt röda siffrorna som en ursäkt för att utan förvarning ge upp.
Sambandet mellan livaktiga tidningar och en vital demokrati noterades redan för två hundra år sedan, när den franske filosofen Alexis de Tocqueville studerade USA:s statsskick. Demokratin i Amerika vilade, konstaterade han, på “yxan, Bibeln och tidningarna”. Alltså hårt arbete, religion och en livaktig offentlighet. Tidningarna, fortsatte han, hade tre viktiga uppgifter: de är arenor för debatt som både bildar medborgarna och för dem samman.
Detta är lika sant i dag som då. I ett fritt samhälle står fragmentiseringen alltid på lut – därför behövs institutioner som för oss samman. “Tidningarna vidmakthåller civilisationen”, för att citera Tocqueville. För mig blev detta tydligt första gången då jag reste ut med Årsringar, den tidning som EHS pastorskandidater ger ut varje år. Genom att sälja den vid församlingsbesök samlar studenterna in pengar till sina retreater – men det är ärligt talat ganska små summor som kräver ett ganska stort arbete.
Var de små pengarna verkligen värt allt slit, funderade jag när jag såg hur studenterna slet. Men tvivlen skingrades när jag kom till en Equmeniaförsamling med en bunt tidningar. På bara några minuter var alla exemplar sålda, och på kyrkkaffet efter gudstjänsten satt församlingsmedlemmarna runt borden och bläddrade. De granskade bilderna på kandidaterna, funderade på vem som var släkt med vem och tog del av nyheter från skolan.
Årsringar handlar om något större än ekonomi. Den ger, i all sin enkelhet, kyrkfolket en insyn i pastorsutbildningen. Detta skapar engagemang, stolthet och en känsla av delaktighet.
Så är det också med tidningar som Sändaren och Dagen. De bidrar till att skapa ett större vi, genom att läsarna får chansen att knyta an till rörelse som är bredare än den egna lokala församlingen. Denna dynamik avgörande för kyrkan, som behöver både den lokala förankringen och den vidare utblicken.
Därför kan Equmeniakyrkan inte undvara Sändaren. Det är inte bara en traditionsstark institution, utan även en pigg och kreativ som har utvecklats på ett imponerande sätt de senaste åren. Den spelar en avgörande roll för Equmeniakyrkans identitet som nationellt samfund – en identitet som behöver all stöttning den kan få.
Verbum har en historia av att förvärva livaktiga medieföretag för att sedan lägga ner dem.
Joel Halldorf
Dessutom är tidningen en viktig röst på den bredare kristna arenan, genom att den står för de liberala och demokratiska värderingar som kännetecknar bildarsamfunden. I dag pressas svensk frikyrklighet av amerikansk evangelikalism, genom penningstarka investerare som stöder initiativ för att skapa en mer nationalistisk, trumpistiskt svensk frikyrklighet.
Att som medieföretag och kyrka i detta läge lägga ner en 150-årig institution som representerar motsatsen till den nationalism som nu sveper över systerkyrkorna i USA är oaktsamt, på gränsen till ansvarslöst.
Verbum har en omsättning på nästan 100 miljoner och eget kapital på 28 miljoner. Man har en historia av att förvärva livaktiga medieföretag för att sedan lägga ner dem – till exempel den viktiga tidningen Trots Allt och förlaget Cordia. Verbums styrelse behöver ställa sig frågan om vad som är deras kärnverksamhet, och om man verkligen vill bli känd som en kyrkogård för kristen kreativitet?
Inte heller Equmeniakyrkan saknar resurser. Detta är en fråga om kreativitet och prioriteringar, inget annat. I en tid när många unga väljer Tiktok i stället för tidningar är det enkelt att lägga ner och ge upp vid minsta motgång. Men då har man inte förstått vilken central roll tidningar spelar för kyrkans liv i ett modernt samhälle. Vi bör slå vakt om dem åtminstone tills vi har ett bättre alternativ – och något sådant har ännu inte visat sig.
Det blir, på längre sikt, en fråga om trovärdighet. Om ett års underskott på två miljoner är tillräckligt för att Verbum och Equmeniakyrkan ska bryta en 150-årig tradition som tidningsutgivare, hur ska man i framtiden kunna tala med trovärdighet om vikten av läsning, bildning och demokrati?
Joel Halldorf är teologie doktor och tidigare skribent på Dagens ledarsida. Han medverkar regelbundet på Dagens kultursidor.
