Örebro släpper konsten fri på gator och torg

Örebro är under attack! En jättelik bläckfisk från fantasy-världen har intagit den gamla Vasaborgen mitt i staden, som också angrips med en medeltida katapult på andra sidan vallgraven. En gigantisk slangbella siktar mot Rådhuset och en rosa pansarvagn riktar sin kanon mot samma mål. Men örebroarna tar hoten mot sina institutioner med ro. Närkingskan blandas glatt med turisternas kommentarer på ryska, kinesiska, tyska och ett otal andra språk. Överallt pekar man, skrattar, diskuterar och – inte sällan – klättrar eller fingrar på något konstverk.

– Akta, du går på en målning!

– Nej, vilken skev soffa!

– Kom, vi går genom regnbågstunneln!

Överraskningar väntar bakom snart sagt varje hörn, som vanligt under Open Art. Människor låter sig tjusas, uppröras och bromsas till eftertanke. Konstutställningen som intar stadskärnan vartannat år har blivit ett självklart och efterlängtat inslag i stadens liv, och dess rykte sprider sig över världen.

På Järntorget står ett stort monster, byggt av skräp som barn hittat i sin närmiljö.

I Svartån ses Santiago Mostyns neonskylt med ordet MIRAKEL som ett statement mot den gamla Trefaldighetskyrkans fasad. I Nikolaikyrkan förkunnar en konstnär att hon inte har några problem, bara planer.

På ett tak i Gamla stan växer Anna Sörenson Rydhs gigantiska rosa svamp med blommor på. I slottets vallgrav återskapar Anders Rönnlunds maskin den gamla skostadens produktionsljud för den som tar sig tid att lyssna.

De konstnärliga uttrycken är många, från film och performance till målningar, installationer och skulpturer.

Vid Hamnbron flyter ett stort kors av speglar på Svartåns vatten. Konstnären Dascha Esselius blev ombedd att återskapa det spegelkors som täckte hela flödesbordet i Svartån vid Örebro slott i samband med det stora frikyrkomötet 1989.

Men korset från Ö-89 kunde inte återskapas.

– Flödesbordet skulle repareras, så jag skapade ett nytt verk som jag kallar ”Himlen i vattnet II”, säger konstnären.

Det förra korset var riktat till den ekumeniska händelsen.

– 1989 var det rätt och slätt ett kristet kors, och så kan detta också tolkas, säger hon. Men Open Arts kors 2019 kan också referera till de nordiska flaggorna med kors i mitten.

Hon talar om dopet i vatten, om hur man också kan spegla sig själv i korset och om hur migranter kan ha blandade känslor inför symbolen som både speglar himlen och representerar Sveriges kristna rötter.

– Jag arbetar gärna med flera tolkningsmöjligheter, och hoppas att korset ska bli underlag för reflektion, säger Dascha Esselius.

Open Art kallar sig "världens första klimatpositiva konstbiennal". Förutom att be konstnärerna ta tåget, undvika engångsartiklar och välja vegetarisk mat vid representation kompenseras klimatskulden för alla flygresor dubbelt upp och varje konstverk kompenseras för ett ton koldioxid – långt mer än de utsläpp de skapar.

Många av verken anknyter förstås också till klimatfrågan. Jämfört med Open Art 2017 känns det som om frågan ”mognat” ett par snäpp. De till synes hoprafsade ”skräpverk” som fanns med då har nu ersatts av mer genomarbetade alster.

För två år sedan tog sig örebroarna till Järntorget med gamla stolar som sedan blev en gigantisk, omdebatterad installation. I år ber Open Art om tyglappar. Det är Ikea som i samarbete med Kvinnokooperativet Vivalla vill skapa ett gigantiskt lapptäcke som blir sittyta för en stor picknick den 24 augusti. På måndagen innan får alla som vill vara med och sy ihop det. Det handlar om miljötänk: ta vara på allt!

Barnen har, förutom sina olika konstrundor, sin egen skaparverkstad på Järntorget och därtill bygglek och stadsodling på en avstängd gata i parken nedanför Stortorget. Här kan de omskapa skrot och annat material efter egen fantasi.

Många verk handlar om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, som hotats allt sedan slangbellans tid. Open Art kan och bör ses som ett aktivt och omistligt motstånd mot de krav på rationell nytta och rättning i leden som på nytt breder ut sig i det offentliga samtalet. Sällan har väl behovet av konstnärlig frihet och okammade inspel från marginalerna varit större än nu. Nu är tid att minnas att resultatet blev masslakt och ruiner när två av det förra århundradets dominerande ideologier satte töm och betsel på det fria skapandet i nyttans och rationalitetens namn. När samtidens talibaner och IS-krigare räds kulturyttringar måste de värnas, här hos oss och ut över världen. Konstnärliga uttryck skapar en samtidsspegel och en yta för samtal och reflektion som är omistlig för ett gott samhällsbygge. Vår tid behöver mera open art.

Håkan Arenius

Håkan Arenius skriver bokrecensioner i Dagen. Han har tidigare arbetat som ledarskribent och redaktör.