Övertygande om hur vi bär väckelsen vidare genom generationer

En enda människas val av livsväg kan göra skillnad och prägla såväl den egna samtiden som framtiden i generationer. Det menar Per-Eive Berntsson i sin nya bok. Håkan Arenius har läst ett stycke medryckande väckelsehistoria som utmanar i dag.

Titel: Kraftfulla rötter som ger hopp

Författare: Per-Eive Berndtsson

Förlag: EFS budbäraren/Logos Media (147 sidor)

Genre: Väckelsehistoria

Väckelsen gjorde svenska folket nyktert, strävsamt, hederligt och läskunnigt och lade därmed grunden för det svenska välståndet. Ungefär så kan denna boks historiebeskrivning sammanfattas. Rätt så! Och med tanke på hur länge väckelserörelsen förpassats till historiens skuggor är varje försök att lyfta fram dess roll välkommet.

Med fokus på tiden just innan frikyrkornas inträde på scenen presenterar Berndtsson på ett inspirerande sätt en tid av väckelsehistorien där präster i Svenska kyrkan hade en central roll. Män som Peter Lorenz Sellergren (1768-1843), Per Brandell (1781-1841), Lars-Lewi Laestadius (1800-1861) och Peter Wieselgren (1800-1878) lyfts fram som pionjärer och föredömen.

Berndtsson visar övertygande på kontinuiteten i Guds verk bland människor, främst genom att påvisa hur väckelsens bärare påverkat varandra genom generationer. Ibland genom till synes tillfälliga, men ändå livsavgörande, möten. Oftast genom mycket medvetna och långsiktiga relationer. Ty väckelse börjar alltid med en enskild persons överlåtelse, påpekar Berndtsson, en enda människas val av livsväg kan göra skillnad och prägla såväl den egna samtiden som framtiden i generationer.

Men författaren lyfter inte bara fram historien. Samtidigt som han med smittande entusiasm berättar om väckelsen framhåller han likheter mellan vår tid och väckelsens 1800-tal. Greppet är välkänt. Många har försökt extrahera framgångsfaktorer ur väckelsehistorien för att få den att manifesteras i samtiden. Alla har de famlat efter verktyg och nycklar.

De flesta har dock, likt Berndtsson, slutligen landat i insikten att bara Gud kan frammana såväl den böneväckelse som alltid sägs föregå en “riktig” väckelse som väckelsen själv. Kanske tjänar en bok som denna helt enkelt som väckarklocka för att förbereda vad fäderna kallade “väckelsens vårtid”? Jesus talade ju om både såningstid och skördetid och den andliga världens årstider kanske inte är lättare att påverka än naturens gång?

Författaren lägger också mycket kraft på att visa att geografiska platser och områden som en gång upplevt en väckelse ofta verkar “drabbas” igen. Kanske det. Men vad ska vi i så fall göra med denna insikt? Finns det alltså “gudsförgätna” platser? Bör missionen koncentreras till de gamla väckelsebygderna? Statistik indikerar att väckelserörelserna verkar backa mest i de så kallade bibelbältena och det är inte svårt att hitta gamla väckelsebygder som ligger i andlig träda. Är det inte mer sannolikt att bokens huvudtes om tradering mellan generationer är nyckeln till återkommande väckelsevågor i ett område?

Så må det väl också noteras att boken kommer ut i en tid av livligt samtal om övergrepp och maktmissbruk i miljöer med rötter i väckelserörelser. Självklart kan inte allt rymmas i en enskild bok. Men om nu historien visar att väckelsen kanske bär frö till söndring och sekularisering inom sig skaver det lite när den inte alls problematiseras. Bör man inte lära också av sina misstag?

Men Berndtsson har gjort en gedigen research och drar tänkvärda slutsatser av historien på ett tillgängligt språk. Den som är intresserad av väckelsehistoria eller som längtar efter att få vara ett verktyg för väckelse bör inte missa den här boken.

Håkan Arenius

Håkan Arenius skriver bokrecensioner i Dagen. Han har tidigare arbetat som ledarskribent och redaktör.