Påsken som förändrade allt – detta hände dag för dag

Påsken är kristendomens största högtid. Med hjälp av teologen Åsa Molin förklarar vi vad som hände de där livsförvandlande dagarna för 2 000 år sedan.

Skärtorsdag

Lukasevangeliet 22:14-15: ″När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.”

Berättelsen om påsken börjar med att Jesus samlar sina närmaste vänner till en middag. Det är den judiska påsken då man firar hur Gud befriade Israels folk från slaveriet i Egypten. Hela gänget samlades, och man låg till bords, som man gjorde på den tiden.

Jesus ser sig omkring på dessa män som har levt dag och natt med honom de senaste åren. Säkert kan de känna i atmosfären att något är i görningen, men vad?

Jesus vet att nu drar det ihop sig. Han har lekt katt och råtta med myndigheterna ett tag. Han vet att han är ett hot mot makthavarna. De har bestämt sig för att göra sig av med honom. Och nu har de fått ett insidertips från lärjungen Judas så att de ska kunna fånga in honom utan att det är en massa människor omkring som kanske skulle protestera. Jesus vet allt detta. Han vet till och med att Judas har förrått honom. Men han flyr inte, han bjuder in till en middag. Och när de delar bröd mellan sig och dricker vin från samma bägare, så är det början på en gemenskap med Jesus själv som fortsatt genom århundradena: att fira nattvard.

Långfredag

Lukasevangeliet 23:44-46: “Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas.”

Jesus togs mycket riktigt till fånga av myndigheterna. Han dömdes till döden, och det skulle verkställas genom att man spikade upp hans händer och fötter på ett stort kors av trä. Det var inte bara Jesus där, utan det var också två förbrytare som skulle avrättas samtidigt. Platsen där korsen restes upp hette Skallen, och där stod nu tre kors med tre döende män. Jesus var i mitten, den ene kriminelle till höger och den andre till vänster. Den ene av dem sa “Är det inte du som har gått runt och sagt att du är utvald av Gud? Hjälp då dig själv och oss.”

Men då vaknade den andre brottslingen till borta på sitt kors och invände “Är du inte ens rädd för Gud? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han där har inte gjort något ont.” Och så vände han sig till Jesus och sa “tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade “Redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Att bli korsfäst var ett utdraget sätt att dö på, det tog många timmar. Strax innan Jesus dog skrapade han upp kraft från botten av sin själ och ropade så högt han förmådde: “Fader, i dina händer lämnar jag min ande”. Och sedan slutade han att andas.

Påsknatten

Lukasevangeliet 23:55-56: “Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.”

När Jesus hade dött tog de ner honom från korset, svepte in liket i linnetyg och lade det i en grav som var uthuggen i en klippa. Kvinnorna som hade följt Jesus i många år hade stått vid korset och sett Jesus långsamt dö. Men de kunde inte ta in det. Vad gör man när den man inte bara älskar, utan också har satt allt sitt hopp till och investerat sin framtid i, plötsligt inte längre är där? Antagligen var de i chock. Det var otänkbart att Jesus skulle vara död. De tog sin tillflykt till ritualerna. “Så här gör vi alltid när någon dött”. De samlade ihop kryddor, stötte dem så att aromerna frigjordes och blandade med olja.

Men på lördagen gjorde de inget. Det var den heliga vilans dag. De kunde inte fly in i aktiviteter för att döva känslan. Sakta sjönk den svarta sanningen allt djupare in i deras hjärtan: om Jesus var Gud, så är Gud död. Detta var världens mörkaste natt.

Påskdagen

Lukasevangeliet 24:5-6: “Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.”

Så fort dagens första solstrålar syntes var kvinnorna på fötter. De gick till graven men när de kom fram blev de förvirrade. Varför är stenen som ska blockera ingången till graven bortrullad? De kikade in, men Jesus kropp var inte där. Har någon snott liket? Plötsligt dök det upp två män i skinande kläder som paljetter, långt före glitterklädernas tid. De tittade på kvinnorna och sa: “Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.” Jesus lik hittade de aldrig. Men många av hans lärjungar vittnade om att de hade träffat honom. Inte som ett spöke, utan som en verklig människa med en kropp man kunde ta på.

Om Jesus verkligen besegrade döden och kom tillbaka livs levande är det världshistoriens största skräll. Då betyder det att döden inte har sista ordet. Då betyder det att det går att besegra ondska med kärlek. Då betyder det att det finns en inbjudan till evigt liv att säga ja till om man vill.

Åsa Molin

Åsa Molin är lärare på Akademi för ledarskap och teologi (ALT) och författare. Hon skriver gästkrönikor på Dagens ledarsida.