Pastorssonen som utmanar sexhandeln

I filmen "Pretty Women" har prostitution nästan något charmigt över sig. Den prostituerade kvinnan, som spelas av Julia Roberts, plockas upp av en rik man, ett möte som utvecklas till en kärleksrelation. Simon Häggström, som är chef för polisens prostitutionsgrupp i Stockholm, visar i sin bok "Skuggans lag" i stället prostitutionens sanna ansikte. Och det är en verklighet som många gånger är brutal. Han berättar hur kvinnor han mött och försökt hjälpa gått ner sig och dött av överdoser.

— Nästan alla kvinnor som är prostituerade blir utnyttjade, säger han.

Simon Häggström har arbe­tat mot prostitution sedan 2009. Han har blivit hemtam i en värld som är främmande för de flesta svenskar. Medan andra sover är han och hans kollegor vakna för att ingripa mot sexköp vid sexklubbar och hotell. Ja, det är ju inte alla män som ligger i sina sängar, en del är ute efter att ta kontakt med prostituerade. En sexköpare kan nämligen se ut som vem som helst.

— Man kan inte säga något generellt om sexköpare. De kommer från alla bakgrunder och samhällsklasser. Det som de har gemensamt är just att de är män, säger Simon Häggström.

Om männen utgör en brokig skara har kvinnorna som säljer sex ofta fler gemensamma drag eller upplevelser, det kan handla om drogmissbruk, fattigdom, sexuella övergrepp i barndomen eller psykisk sjukdom.

— Undersökningar visar att det är ungefär tio procent av männen i Sverige som köpt sex. Jag tror att dessa män saknar en spärr. En normal man förstår att en kvinna som prostituerat sig antagligen inte mår bra. Men dessa ser kvinnan bara som ett sexobjekt att utnyttja, inte en människa att bry sig om, säger han.

Simon Häggström har på många sätt gjort en lång resa från den trygga uppväxten i en pastorsfamilj i den lilla småländska orten Stockaryd. Han växte upp inom kyrkans väggar och hade en kärleksfull barndom. Men i dag är han också kritisk till hur församlingen ibland kan bli en bubbla, bortvänd från verkligheten.

— Det blev en chockartad upplevelse att komma ut i verkligheten utanför frikyrkan. Jag är av den uppfattningen att många kyrkor och kristna i dag lever i en bubbla, säger han.

Han upplevde också att han under uppväxten mötte en dömande attityd gentemot människor som var alkoholister, kriminella eller prostituerade. Han minns predikanter som betonade att dessa inte skulle komma in i himlen.

— När jag läser Bibeln idag så är det tydligt att Jesus ifrågasatte människor som trodde att de hade patent på det som är rätt. Han gick till dem som ingen annan ville veta av. Den här dömande attityden i frikyrkan är extremt provocerande för mig i dag.

Men det har ju också funnits ett socialt engagemang för till exempel missbrukare i frikyrkan?

— Absolut. Mina föräldrar var väldigt socialt engagerade, och det kanske är därför som jag sökte mig till polisyrket för att jobba med människor. Det görs på många håll ett fantastiskt arbete, vi har S:ta Clara i Stockholm. Men lite får jag känslan av att S:ta Clara är ett lysande undantag bland församlingar. Det är många som inte gör så mycket, säger han.

Under en period i livet hade Simon tankar på att bli pastor. Nu blev han polis, men i boken framstår det yrket som något mer än ett jobb, i stället är det nästan som ett kall för honom att hjälpa utsatta människor. Han tycker att uppgiften är meningsfull, att det han och hans kollegor gör hjälper kvinnor och avskräcker sexköpare. Den svenska sexköpslagen fungerar, det skulle vara värre utan den menar han.

Samtidigt tjänar kriminella fortfarande stora pengar på att tvinga kvinnor att sälja sex.

— Det här är stora kriminella nätverk. Vi kanske tar första och andra ledet, men det är sällan man kommer högst upp i organisationerna. Det är frustrerande.

Även om sexköpslagen säkert avskräcker en del män från att gå till prostituerade finns efterfrågan kvar. Under de år Simon Häggström arbetat mot prostitution har han sett att gruppen av sexköpare förändrats. I början var det mest män över 50 år, i dag griper de 20-åringar. Han tror att det delvis kan bero på att pornografin i dag är så lättillgänglig.

— De yngre killarna, som är de nya sexköparna, har en väldigt hög porrkonsumtion. Jag upplever också att pornografin har blivit grövre, och jag tror att den spelar en avgörande roll för sexköparna. För kvinnorna som vi möter är det självklart att porren påverkar, de tycker att det är korkat att ens behöva fråga det, säger han.

Simon Häggström menar att sexualiteten hos dem som köper sex är skadad. Att nästan varje dag möta en destruktiv sexualitet som skapar så mycket lidande är krävande. Han berättar att han som ny polis arbetade på Sergels torg mot våld och narkotika, ett hårt arbete men inte något som påverkade honom på djupet då han alltid känt sig helt främmande för droger.

— Men vi har alla en sexualitet. Därför kryper det nära, det känns som att det klibbar fast. Och det är lätt att tappa tron på att det finns en god sexualitet. Men jag har bestämt mig för att hålla fast vid att sexualitet i grund och botten är något som skänker glädje och lycka, säger han.

Tron hjälper honom också att hålla rätt kurs.

— Jag går inte i kyrkan längre, men tron finns kvar. Jag möter så mycket mörker och lidande hela tiden. Om jag inte haft tron på att det någonstans — även om man ibland har svårt att se det — finns en god Gud så hade jag nog inte orkat.

Jonatan Sverker

Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.